Svar från André Hanes

Efter alla dessa negativa svar frågade jag mig - och läsaren kan ju också fundera - varför 95% av advokaterna i Stockholm inte kunde ge några som helst enkla besked. Är de borta inom processrätten kring ogiltigt förlikningsavtal eller hade domstolarna verkligen brustit så i sin domsmotivering att det fanns skäl att gå till Europadomstolen med frågan? Eller var mailmediet mindre lämpligt i detta sammanhang. Per telefon var kanske mer möjligt att höra om advokaten hade lämplig kompetens och så kunde vederbörande inte backa ur så lätt.

Hur som helst beslöt jag att gå ner ännu ett steg i förenkling. Jag skulle formulera mer en principfråga: Om ett arvskifte är överklagat och man träffar en förlikning i tingsrätten med följd att målet avskrives, på viket sätt ska man handla om man tror att avtalet är ogiltigt?

Jag skickade först mågra mail. Kaiding advokatbyrå i Umeå svarade inte (Prövade en annan stad), Sofia Möller i Stockholm svarade inte. 

Detta var en fråga som jag skulle kunna ställa till juristen André Hanes på addcorp.net eftersom han verkligen svarade mot en mindre betalning. Jag vill kortfattat återge mailkorrespondensen med honom då det blev riktigt konstigt med hans svar.

Jag började med att inte uppge att det var ett överklagat arvskifte där överklagandet avskrivits, (eller, som man också säger,  återkallats av parterna). Jag uppgav således att det bara var ett vanligt tvistemål i vilket man träffat ett avtal vars giltighet därefter ifrågasats. 

André svarade då kanske litet svårtolkat, att det inte mötte några hinder att väcka talan mot motparten igen. Ordet 'igen' verkar ju peka på att han menade att stämma på nytt i ursprungliga tvisten. Men det skulle ju inte gå eftersom motparten då skulle åberopa förlikningsavtalet. Han måste mena tvist om förlikningsavtalets giltighet, vilket framgår i hans vidare svar.  Tvisten om förlikningsavtalets giltighet måste ju föras separat och kunna överklagas separat eftersom det är ett annat mål än ursprungstvisten.

Hur som helst låtsades jag inte veta något om detta. Jag tillade nu istället att tvisten avsåg ett överklagat arvskifte förrättat av boutredningsman.  Jag frågande om ogiltigheten i sådant fall skulle upptas inom ramen för ett nytt överklagande av arvskiftet, kanske genom att i Högsta domstolen begära återställande av försutten tid. Jag var inte så insatt i den frågan då, men det betyder att man kan få rätt att överklaga ett mål fastän tiden för överklagandet gått ut.

Han gav då det märkliga svaret att det inte skulle gå om klandertiden gått ut för boutredningsmannens slutredovisning som var 1 år.

Det verkade som om André slirade till riktigt här. Redovisningen från boutredningsmannen avser ju ersättning för de timmar han lagt ner på att utreda och utföra arvskiftet. (Handelsbalken 18 kap). Att överklaga själva arvskiftet, som var fråga i detta sammanhang, är en helt annan sak. Det kan man göra inom en månad. Jag upplyste detta till honom.