En märklig rättsregel

Mycket i denna blogg har behandlat den märkliga rättsfråga där jag inte tillåtits pröva giltigheten av ett förlikningsavtal träffat efter ett överklagande i domstol där den hade avskrivit målet.

Efter hundratals timmar av efterforskningar har jag äntligen fått svaret.

Om man efter ett överklagande träffar ett förlikningsavtal i domstol som avskriver målet, så får man inte ta bort avskrivningen så att målet kan återupptas, om avtalet blir ogiltigt (t.ex genom ett villkor eller ogiltigförklaring i domstol)

Håll i minnet ”efter ett överklagande” då regeln verkar rent löjeväckande. För att målet ska kunna återupptas måste man först angripa själva avskrivningen och antingen få den ersatt av en stadfästelse eller få det överklagade målet undanröjt.

Fastän domstolarna kände till regeln vägrade de upplysa mig om den, fastän de visste att min advokat inte kände till regeln. Ändå uppmanade mig att be min advokat förklara varför domstolarna hade avvisat prövningen av förlikningsavtalet. På det sättet lät de henne föra två mål i alla instanser under 5 år till en kostnad av 135 000 kr och ett arbete för mig på mer än 500 timmar, för att inte tala om kostnaderna för staten. Besluten var så oklara så jag inte ens visste hur jag skulle lägga fram frågan för annan advokat.

Jag bl.a. talade med referenten Peder Munck på hovrätten och frågade om det fanns någon rättsregel som låg bakom avvisandet av mitt mål. Han vägrade kategoriskt att svara.

- Det får du läsa i beslutet och  ”jag har redan sagt för mycket nu”. 

Sedan försökte han avleda mig från ämnet med att fråga om jag var släkt med f.d. talman Allard och om jag hade släktingar i Örebro mm. 

Domarna i Solna tingsrätten verkade märkligt rädda för att säga något om regeln.

- Då måste vi ha ett sammanträde tillsammans med motparten för att där säga något om detta” som rådmannen Annelise Detthoff sade. Eller

- Jag kan inte tala om hur du ska göra, som rådmannen Hans Cappelen-Smith sade.

De verkar ha trott att de skulle missgynna motparten om de yppade något om regeln. Som om detta var en sakfråga. (Sakfråga = fakta i en tvist) (Rättsfråga = regler för hur man för talan i domstol)

Regeln är lika obegriplig som löjlig. Det är en ren rättsteoretisk konstruktion. Domstolarna anser att en avskrivning är överordnad giltigheten av ett förlikningsavtal, trots att förlikningsavtalet ligger till grund för avskrivningen. Domstolarna anser att avskrivningen innebär att överklagandet utraderats, alls inte inträffat. Dvs att förlikningsavtalet måste tillkommit utan att det skett något överklagande. Detta är en helt befängd ide. Det är överklagandet som utgjort påtryckningen och åstadkommit förlikningen. Det går visserligen att radera i historieböckerna men inte det som faktiskt inträffat. Jag anser att förlikningsavtalet är överordnad avskrivningen. Regeln kan inte försvaras rent praktiskt och uppfyller inte proportionalitetsprincipen. (Proportionalitetsprincipen = En regel måste ha en så positiv effekt för det allmänna att det uppväger ev. negativa effekter för en enskild. Den ska stå i proportion till det man vill uppnå)

Vad jag än anser om regeln så borde domstolarna ha upplyst om den så jag visste vad jag har att rätta mig efter. Det är ungefär som om jag frågar om det är förbjudet att gå över den här ängen. ”Det talar vi inte om” svarar rätten. Sedan blir jag dömd till böter.

Till yttermera visso visar en undersökning jag gjort att de flesta advokater, 90%, inte känner till något alls om hanteringen vid ogiltigt förlikningsavtal. Av de som trodde sig känna till något (10%) säger ¼  att man kan föra en talan om ogiltigheten precis som min advokat. Dvs det är bara ca 7% av advokatkåren som känner till domstolarnas regel.

Eftersom regeln finns så har någon gjort fel i mitt mål. Jag anmälde därför min advokat för Advokatsamfundet för att hon fört mitt mål under 5 år till stora kostnader utan att kunna regeln, utan att försöka få bort avskrivningen eller ens upplysa mig att talan inte gick att föra.

Samtidigt krävde jag skadestånd från Justitiekanslern (staten) då domstolarna inte upplyst om regeln i domskälen trots att de visste att min advokat inte kände till den.

Resultatet var att JK (25 jan 2013) ansåg att domstolarna gjort rätt, dvs min advokat gjort fel. Advokatsamfundet (15 maj 2013) ansåg tvärtom, att min advokat gjort rätt, dvs att domstolarna gjort fel. Inte oväntat skyller de alltså på varandra och jag får sitta emellan.

F.n har jag lämnat in en resning till Högsta domstolen där jag vill att den en gång för alla reda ut frågan om rätt till att få prövning av ett ifrågasatt förlikningsavtal i överklagade mål. Med hänsyn till att detta alls tillåtits hända i ett rättssamhälle så förväntar jag mig dock inget från HD.

För mig så ger denna historia bilden av en exempellös ansvarslöshet från domstolarna, där de sänker förtroendet för sig själva och där den rättsregel de tillämpar är helt ologisk sett ur praktisk synvinkel.

Richard Allard

Om adv Kim Lindgren som inte förstod Lag om arrende.

Advokat Kim Lindgren gjorde allvarliga fel vid ett mål i domstol då han inte informerade sig om arrendelagen.

Ett arrende betyder att en person som bygger ett hus på annans mark får betala en hyra = arrende för marken som huset står på. Arrenderätten innebär en tillgång, ett värde, för arrendatorn, men en belastning för fastighetsägaren så att markens värde sjunker för fastighetsägaren.  Dvs arrendebelastningen för fastighetsägaren är lika med arrendetillgången för arrendatorn. Totalvärdet för fastigheten är således detsamma, det är bara så att det värdet delas mellan arrendator och fastighetsägare.

Fastighetsvärderare är väl insatta i detta förhållande och borde så också advokater vara. Det var emellertid inte min advokat Kim Lindgren.

Min mor ägde ett hus med ett arrende på en fastighet som hon också ägde 1/5 i tillsammans med några släktingar. Hon var således både arrendator och 1/5 markägare. När min mor dog önskade jag få ut värdet av min andel av hus och mark från mina syskon.

De påstod då att arrendet belastade fastighetsdelen så att den bara fick 50% av marknadsvärdet. De ville därför bara ge 50% av fastighetsvärdet. De glömde att den 50-procentiga värdesänkningen utgjorde en motsvarade värdehöjning av min mors arrenderätt i dödsboet. +-0 alltså. 

Det förstod inte Kim Lindgren. Jag försökte flera gånger säga honom att arrenderätten och arrendebelastnngen tog ut varandra. Det hade räckt att han lyft telefonluren till en värderingsfirma så hade de redogjort för arrendelagen.

Saken gick till domstol och då Kim Lindgren inte kunde redovisa ovanstående ville han istället att jag och en syster till skulle vittna om att alla syskon kommit överens om ett värde, vilket inte var sant. Det skulle kunna rubriceras som mened. Jag var mycket arg på honom för det, för jag ville inte lämna de uppgifterna. Domstolen ansåg emellertid allt så oklart så att den återförvisade målet till en skiftesman.

Till Kim Lindgrens heder kan jag säga att han återbetalade den självrisk jag betalat honom i målet efter att jag gått igenom Lagen om arrende, några rättsfall och talat med en värderingsman.

Adv Elisabeth Audell en hederlig advokat

Jag har under veckan berättat om advokater som varit inte uppträtt korrekt, tagit betalt för ingenting och varit okunniga.

Adv Elisabet Audell på Sju Advokater är den första som uppträtt hederligt. Jag sammanträdde med henne för att be henne företräda mig. Vid den tiden var hon jurist. Hon läste igenom några handlingar och meddelade sedan att hon inte kunde ta ärendet då hon inte hade tillräckliga kunskaper inom området. Hon ansåg det självklart att hon inte kunde ta betalt för att avgöra detta.

Advokatsamfundet om Sinikka- Tiri-Litby: Ingen åtgärd

Den 12 juni 2012 i denna blogg berättade jag om Adv Sinikka Tiri-Litby, som åtagit sig att förklara några domstolsbeslut, inte svarade på mail eller i övrigt gav några besked. Jag anmälde henne till Advokatsamfundet i mars 2012.
Den 8 mars 2013 kom samfundet med beslut att advokaten inte gjort något som kunde leda till någon åtgärd från samfundet.

Advokater som inte uppträder korrekt

Jag berättade igår om advokater som tog betalt bara för att överväga om de ska företräda klienten eller inte.
Värsta exemplet på detta är Adv Christer Larsson. Jag meddelade nu från början att jag inte ville betala något om han inte tog målet. Han tittade igenom handlingarna och försäkrade att han skulle ta det och ville ha ett förskott på 6000kr. Strax därefter meddelade han att han endast kunde företräde mig under vissa förutsättningar. Jag sade OK till detta, han ansökte om rättskydd, vi sammanträdde igen. Några veckor därefter meddelade han att det var i det närmaste gagnlöst att föra målet. Han debiterade 18750 kr. En annan advokat ansåg inte att målet var gagnlöst. Det ska noteras att Christer Larsson från början uppträtt okoncentrerat och hela tiden själv pratat utan att lyssna och påstått saker som aldrig inträffat.

Adv Karin von Mecklenburg. Hon tog inget betalt men vi kom i ett sammanträde överens om att hon skulle företräda mig. Liksom adv Sinikka Tiri-Litby (se rubrik) hörde hon sedan inte av sig på flera månader och meddelade efter att jag ringt henne att hon inte kunde ta målet.

Advokater som tar betalt för ingenting

Hantverkare som kommer hem för att ge ett anbud på ett arbete gör det utan kostnad. Advokater däremot tar däremot betalt bara för att se på ett mål även om de inte tar det.
T.ex
Adv Henrik Sandell. Jag önskade ett ombud i en tvist. Han skulle titta på målet och sedan komma med ett besked om han kunde ta målet. Föst två månader därefter meddelade han att inte kunde företräda mig. För det tog han 1200 kr.
Adv Björn Schultz. Jag sammanträdde med honom och redogjorde för målet då jag önskade honom som ombud. Han började genast prata om att vi skulle förlikas. Jag förklarade att jag hade försökt det flera år. Han fortsatte mala och meddelade sedan att han inte kunde ta målet. Arvode 1200 kr.
Adv Erik Lönnqvist. Vi sammanträdde en timme då han läste igenom några handlingar. Sedan meddelade han att han inte kunde ta målet då det var för omfattande. Dessutom skulle han besöka sin son i Australien. Debiterade ändå 1200:-
Adv Olof Brunned. Vi möttes och jag försökte kort framlägga målet muntligt. Han började genast prata om saker jag inte ens sagt eller ens hade inträffat. Tyckte sedan att målet var för besvärligt. Tog 1200:-.
Adv Gunilla Judell. Sammaträdde efter samtal. Hon avböjde tämligen omgående att företräda mig då motpartens ombud varit hennes lärare. Däremot tog hon 1200 kr i arvode.
Adv Lars bergström. Efter samtal träffade vi honom i ett ärende om bodelning. Tittade på målet och ville inte ta det då han inte hade kunskaper inom området. Debiterade 1200:- Men nu hade vi tröttnat och batalade bara 700:- Om han inte hade kunskaper hade han kunnat meddela det per telefon då jag talade med honom om ärendets art.
Adv Ulf Östman. Sammanträde. Han ansåg att målet var gagnlöst att föra Han debiterade 1200 kr men vi vägrade att betala. Målet togs senare upp av en annan advokat. Målet förlikades. Det var således inte gagnlöst.

Justitiekanslern beslutar om riktigheten i rättstillämpning som de inte vet något om

Jag fick i dagarna beslut från Justitiekanslern där de avvisat skadeståndsyrkande från mig mot staten. JK har beslutat att domstolarna har inte gjort fel.
Jag ringde idag till Justitiekanslern Håkan Rustand som inte verkade så insatt i ärendet. (!) Han hänvisade till föredraganden Karin Annikas Persson.

Jag ringde och frågade henne: Om domstolarna gjort riktigt, varför har de ansett att att ogiltigförklarat förlikningsavtal inte utgör grund för att undanröja den avskrivning som begärts i avtalet. Hon uppgav att den rättstillämpning som domstolarna använt, inte varit felaktig och är därför inte skadeståndsgrundande. Hur den rättstillämpningen såg ut kunde hon inte svara på.
Jag frågade då hur JK kunde göra ett beslut i fråga som hon inte vet något om. På detta hade hon inget svar.

I beslutet står att det "funnits utrymme för skönsmässig bedömning" för domstolarna.
Domstolarna kan alltså "tycka" huruvida ett ogiltigt förlikningsavtal utgör grund för att undanröja en avskrivning eller inte. Hon bekräftade att det var en bedömningsfråga.

Det senaste är synnerligen märkligt. Ett förlikningsavtal som av domstol förklaras ogiltigt, kan ju bara leda till två saker: antingen utgör det grund för att undanröja den avskrivningen som avtalet lett till, eller inte. Var kommer en bedömning in i detta fall? Menas att en person tillåts väcka talan och annan tillåts inte, beroende på humöret och vem som beslutar.

En advokat som finner skäl att för klient föra talan om ett ogiltigt förlikningsavtal kan alltså inte  veta om talan får prövas, hur stark bevisningen än är för att avtalet är ogiltigt. Det är ju en "bedömningsfråga" huruvida en ogiltigförklaring kan leda till om avskivningen av huvudmålet kan undanröjas eller inte. Rättsäkerheten är således tummad på i detta fall.
Denna sak är verkligen något HD skulle behöva ta upp.

Domstolarnas allvarliga fel

Som jag tidigare skrivit i bloggen så har jag pekat på att min advokat missat att se ett rättegångsfel. 

Under en utredning jag gjort under sommaren och hösten har jag också upptäckt att domstolarna i mitt fall har gjort ett flertal misstag, underlåtit att utveckla grunderna till sina beslut och dessutom hamnat i ett moment 22. Det är ett brott mot i första hand proportionalitetsprincipen som Sverige förbundit sig att följa.

Se följande.

Vi delägare överklagade ett arvskifte förrättat en boutredningsman. Vi träffade ett förlikningsavtal och domstolen avskrev överklagandet. Tämligen omgående upptäckte jag att avtalet kunde vara ogiltigt och överklagade avskrivningen till Svea hovrätt.

Praxis säger (NJA 1975 s 507 och RH 1998:3) att man har rätt att pröva giltigheten av ett förlikningsavtal .

Då inträffade det märkliga att hovrätten avslog klagomålet trots att det finns annan ytterligare praxis som säger att man kan undanröja en avskrivning om det kan antas att bla avtal är ogiltigt. 

(sid 786 i rf NJA 1981 mht NJA 1980 s 58.)

För att inte avskrivningen skulle vinna laga kraft och kunna användas som skäl mot att pröva avtalet begärde jag i Högsta domstolen att målet skulle vilandeförklaras. 

Det gick HD inte med på och avskrivningen vann laga kraft.

Jag väckte talan om avtalet i Solna tingsrätt och då inträffade nästa märklighet. 

Solna tingsrätt och Svea hovrätt avvisade talan just därför att avskrivningen hade vunnit laga kraft.

Det var precis vad jag i tid velat hindra.

Därmed hade också ett moment 22 uppstått. (cirkelbevis)

Hovrätten (1) hade hade först avslagit överklagandet av avskrivningen pga att rätta ”omständigheter” inte förelåg, dvs att avtalet var konstaterat ogiltigt. Hovrätten (2) angav sedan att pga att avskrivningen vunnit laga kraft kunde den inte pröva ev. ogiltighet.

Således, hovrätt (1) krävde ett ogiltigt avtal för att undanröja avskrivningen och hovrätt (2) krävde en undanröjd avskrivning för att kunna ogiltigförklara avtalet osv.

Det är något jag inte trott kunde inträffa i verkligheten.

Jag överklagade till Högsta domstolen som nu sade att jag kan väcka ny talan om jag kunde visa att jag hade nytta av talan.

Det gjorde jag.

Åter avvisade tingsrätten och hovrätten med samma skäl som ovan trots att jag till HD visade att arvskiftet oförändrat skulle ge mer pengar än avtalet.

Min advokat Christina Bergenstein och Torbjörn Andersson, professor i processrätt har ansett att domstolarna inte tänkt igenom sina beslut.

Domstolarna har gjort följande fel

1) Hovrätten 1 avslog överklagandet utan att ha tagit del av all bevisning.

2) HD avslog begäran om vilandeförklaring trots att den borde vetat att om avskrivningen vann laga kraft skulle jag inte få pröva avtalets giltighet.

3) Moment 22 uppkom. Hovrätt 1 ville ha ett ogiltigt avtal för att kunna undanröja avskrivningen och hovrätt 2 ville ha en undanröjd avskrivning kunna pröva giltigheten.

4) Om domstolarna har menat att en lagakraftvunnen avskrivning inte kan undanröjas finns  frågan finns inte avgjord i praxis. Torsten Cars hävdar istället att det går  (Torsten Cars, Om resning i rättegångsmål, 1959, sid 103) Om ny praxis uppstått, borde HD tagit upp frågan.

5) Brott mot proportionalitetsprincipen. För att kunna hindra en rättslig prövning måste något  samhälleligt rättsintresse vara större än mitt intresse att få pröva. Vilket är det samhällsintresset?  Alla övriga prövningar av förlikningsavtal är tillåtna enl praxis.

6) Om det finns ett samhällsintresse varför har domstolarna inte redovisat detta från början? Då slapp jag föra ett mål i blindo, kunde dra det tillbaka i tid eller komma med korrekta yrkanden eller upplysningar?

7) Om domstolarna menar att inte ens ett ogiltigförklarat förlikningsavtal utgör grund återuppta ett arvskifte betyder det att man fråntas rätten att överklaga arvskiftet. Överklagandet avskrevs ju pga en ogiltig förlikning och nytt klander av arvskiftet kan inte göras då klandertiden är över. Detta kan ju inträffa för vem som helst i framtiden.

Slutsats

Jag har fortfarande inte förstått domstolarnas beslut. I prop 1983/84:78 s 39 sägs ”ingen ska behöva drabbas av rättsförluster enbart därför att han inte förmår uttrycka sig på juridiskt korrekt sätt eller inte förstår domstolens föreläggande.” 

Innebörden i detta uttalande skulle också kunna utformas ”ingen ska behöva drabbas av rättsförluster enbart därför att han, hans ombud eller av honom anlitad professor inte förmår uttrycka sig på juridiskt korrekt sätt eller inte förstår domstolens föreläggande eller beslut.”

Jag, mitt ombud, anlitad professor i processrätt och flera ytterligare advokater har ännu inte förstått domstolarnas avgöranden.

Domstolarna har således brutit mot proportionalitetsprincipen.

Idag litar jag inte längre på domstolarna. De är uppenbarligen inte till för allmänhetens skull utan  för sin egen.

Mitt mål har ännu inte kommit till prövning. Kostnaden hittills är 329.905 kr

Advokatsamfundet har ännu inte svarat efter sju mån

Det har nu gått ca 7 månader sedan juni 2012 då senaste breven från Advokatsamfundet om anmälningarna mot Sinikka-Tiri Litby och Christina Bergenstein kom.  Jag skickade två små tillägg i aug 2012 men det synes ändå vara ganska lång tid för att avge beslut i ärdendet.

Det kan finnas skäl att misstänka att tidsutdräkten är avsiktlig. Skulle beslutet vad avser Christina Bergenstein innehålla en anmärkning mot henne kan detta användas till stöd för en skadeståndstalan. En sådan talan måste dock väckas inom ett år från att advokaten frånträtt uppdraget. Den 8 feb har ett år gått. Advokatsamfundet kan ha en anmärkning mot advokaten men vill inte att det ska användas mot henne i en process. Alltså misstänker jag att beslutet inte kommer före angivet datum. Återstår att se när det kommer och med vilket innehåll.

Sinikka Tiri Litby och Advokatsamfundet

Adv Sinikka Tiri Litby  som åtagit sig att försöka svara på  frågan varför rättena avvisat målet om det ogiltiga förlikningsavtalet hade således meddelat att hon skulle återkomma efter en veckas ledighet i början av dec 2011. Se blogg fredagen 18 maj. Hon hörde inte av sig.

På grund av det inträffade blev inte tid att fundera över hennes uppdrag, eftersom jag först och främst nu riktade mig till min advokat. Min advokat ville som berättats inte avge något svar på varför mitt mål avvisats. Tankarna förde därför till Sinikka Tiri Litby för att få något juridiskt utbildad person att kontrollera om mina uppgifter var korrekta.

Då hon inte hört av sig antog jag att hon glömt uppdraget. Det var inte bra då hon faktiskt sagt att hon skulle titta på fallet. Den 17 feb skickade jag därför ett mejl till henne där jag påminde om det uppdrag hon tagit. Jag beskrev vad som hänt, rättsfallen och frågade om hon kunde se om mitt antagande om varför rättena avvisat var korrekt. Jag avsände meddelandet kl 8.30 på morgonen. Ett kvitto visade att hon öppnat meddelandet kl 21.30 samma kväll.

Något svar kom emellertid inte. Om hon inte haft möjlighet att titta på detta kunde hon ju bara ha svarat det. Att en advokat som man anlitat och flera gånger talat med inte svarat på mejl är inte i enlighet med god advokatsed. Dessutom hade hon inte svarat tidigare och inte hållit löfte om att höra av sig. Det gjorde mig arg.  

Jag sammanställde en anmälan till Advokatsamfundet. där jag beskrev ovanstående, att advokaten sagt att hon skulle åta sig uppdrag men sedan avhållit sig från att påbörja uppdraget och inte svarat på mejl.

Hon avgav svar den 27 mars. Hon antydde att hon inte tagit uppdraget med att hon frågat mig om jag inte borde anlita en annan advokat då hon skulle vara upptagen en vecka till. (Jag hade då meddelat att jag var fortsatt intresserad). Vidare uppgav hon att hon per tel till mig sagt att hon skulle göra en längre utlandsresa i jan-feb, att målet var väldigt svårt och skulle ta två dagar och att mitt förslag till utredningsresultat var ett annat uppdrag än det ursprungliga.

Jag svarade att enligt de bifogade mejlkopiorna hade advokaten tagit uppdraget. Hon hade vidare inte nämnt något om en utlandsresa och hur som helst hade hon inte svarat på det mejl jag skickade den 17 feb. Att jag frågade om mitt utredningsresultat kunde vara svaret på avvisningarna var givetvis inget annat uppdrag.

Den 26 april svarade Sinikka Tiri Litby. Hon klagade på att jag gjort en bedömning av henne på sajten Advokat Stockholm. Vidare svarade hon att mitt påstående att utredningen kunde göras på några timmar var fel och hade tagit kopior på min blogg för att visa hur komplicerat ärendet var. Dessutom menade hon att det var omöjligt att besvara om min advokat hade gjort fel.

Detta var ju inget svar på att jag anmält henne för att inte svara på mejl. Om ärendet är komplicerat eller inte är ointressant härvidlag. En del av min blogg handlar bara om de diskussioner jag hade med min advokat när man inte förstod domskälen. Då kan saken verka komplicerad. Enligt rättsfallen var saken inte alls komplicerad. Vad som var anmärkningsvärt var att advokaten verkade orolig för att säga att min advokat gjort fel.

Jag svarade detta den 11 maj samt att det var märkligt att domstolarna inte redovisat en enda utredning i fallet vilket de borde ha gjort om saken var så komplicerad.

Jag måste här notera att det är häpnadsväckande hur både Sinikka Tiri Litby och Christina Bergenstein försöker slingra sig, och framför allt, ger oklara svar, när handlingar direkt visar att det föreligger missbedömningar från advokaternas sida. 

F.n väntar jag på svar från Sinikka Tiri Litby.