lördag 26 maj 2012

Målet i tingsrätten avvisas utan förklaring

Nåväl, min advokat tog sig an målet och författade en stämningsansökan. Av beslutet från f.d. Södra Roslags tingsrätt 23 jan 2007 framgick tydligt att målet hade avskrivits. När jag i förhand granskade stämningsansökan såg jag att advokaten skrivit att förlikningsavtalet stadfästs. Jag rättade till avskrivning, noterade missförståndet per mail och återsände handlingen. Den återkom från min advokat efter en tid men ingen rättning hade skett. Jag ringde då upp och påpekade misstaget. Av hennes svar fick jag uppfattningen av att det inte var avgörande för ansökan, men hon skulle korrigera.
Vid det laget hade jag ingen uppfattning om att denna sak var väsentlig. Min advokat borde dock ha vetat att skillnaden mellan avskrivning och stadfästelse var mycket stor när avskrivning skett efter ett överklagande. Jag förstår idag att min advokat inte hade en aning om vilka regler som gällde.
Senare visade det sig att Christina B ändå sände ansökan till tingsrätten utan ändringen.

Domstolen stämde motparten som bl.a. svarade att jag inte kunnat visa vad jag hade för nytta av prövningen. (Det kallas att käranden ska lida förfång av ovissheten om avtalets giltighet). Domstolen förelade oss att specificera vad jag skulle vinna på prövningen.

Det svar som skulle avges var av vikt för målets vidare handläggning. Min advokat skulle svarat att arvskiftet (av misstag) vunnit laga kraft. Om avtalet ogiltigförklarades skulle arvskiftesbeslutet istället börja gälla (bli rättskraftigt). Arvskiftet skulle då ge mig mer än dubbelt så mycket som avtalet.

Hon uppgav istället att jag sänkt mitt bud under förhandlingen vilket inte skulle skett om jag vetat att motpartens uppgifter var osanna. Målet skulle således gått till prövning. Det argumentet kan användas om avtalet stadfästs. Dvs att mina yrkanden i målet som kunde vunnits låg avsevärt mycket högre än avtalsbeloppen.

I beslut den 30 juni 2008 (T6835-07) avvisade Solna tingsrätt målet med argumentet att jag inte kunnat visa att jag hade nytta av prövningen.
Jag frågade min advokat varför domstolen avvisat målet. Hon kunde inte svara på det, vilket för mig kändes helt främmande. En advokat som inte kunde förklara ett beslut hade jag aldrig tidigare upplevt. Det kändes nästan komiskt. Jag föreslog att hon skulle rådfråga några kollegor, men vid ny kontakt senare uppgav hon att inget svar kunnat ges av dem heller.

Jag ringde då ordföranden i domstolen Annelise Detthoff och bad henne närmare förklara varför ansökan avvisats. Hon vägrade svara på några som helst frågor utan hänvisade till min advokat. Jag upplyste henne att min advokat inte kunde förklara saken, men det var uppenbart att Annelise ansåg att min advokat skulle kunna detta.

Återstod att anlita en professor. För att kunna överklaga måste man ju veta vad man ska angripa i beslutet. Vi tog kontakt med prof Torbjörn Andersson på Uppsala universitet. Han är professor i processrätt. Han hade dock inte möjlighet att genast utreda frågan så vi fick överklaga på gissningar.