tisdag 29 maj 2012

Överklagade mål vinner laga kraft om överklagandet avskrivs

Vi överklagade målet till Svea hovrätt. Samma argument upprepades. Hovrätten gav inte prövningstillstånd. (2011-04-29 Ö1849-11), Vi överklagade till Högsta domstolen den 25 maj 2011.

Jag hade vi det laget funderat på vad Solna tingsrätt sagt att arvskiftet vunnit laga kraft. Jag gick därför in till HD med en skrivelse där jag visade att arvskiftet skulle ge mig ytterligare drygt 80000kr om avtalet ogiltigförklarades.
Solna tingsrätts påstående om att jag inte skulle få något ytterligare vid ett bifall till ogiltighet var således felaktig.

Med detta var jag de rättsfall jag hittat den 27 nov 2011 på spåren. (NJA 1968 sid 46 och 1974 s 273.). Den 27 nov hade det tagit 4,5 år innan jag fick den tämligen simpla informationen.

På universitetet (Se blogg lör 19 maj 2012) hade det tagit ca 5 minuter att hitta de relevanta rättsfallen i ett tioårsregister till NJA, och på ytterligare 20 min hade jag ögnat igenom dem och förstått att de handlade om frågorna i mitt mål. D.v.s. på ca 30 minuter så hade jag fått en tämligen bra bild av omständigheterna. För en juridiskt skolad advokat borde inte det ha tagit mer än den tiden att hitta rättsfallen. Det var ju bara att söka på ordet 'Förlikning'. Och för en advokat borde det ju vara klart vad ett återkallande eller avskrivning av ett mål har för juridisk innebörd. Det borde vara en grundläggande kunskap från studietiden när man läste processätt.

Här är på sin plats att i hög grad ifrågasätta rättssäkerheten i Sverige när advokaterna inte har erforderlig kunskap och inte bryr sig om att ta reda på saker.

Jag kan förstå detta om det är en komplicerad juridisk fråga. Men denna fråga är enligt min mening inte komplicerad. Det var bara att veta vad som händer med ett överklagat mål när man tar bort (avskriver eller avbryter) överklagandet till det målet. Då säger rättsfallen att det överklagade målet vinner laga kraft. Det är ju detsamma som att parterna inte har överklagat målet. Eller hur? Är det svårt att förstå?
Jag tar gärna emot synpunkter från mina läsare.

Jag har därför en viss förståelse när domstolarna  menade att advokaten skulle  kunna detta. Men samtidigt tycker jag att domstolen ska vara till hjälp eftersom det är den enskilde som kommer i kläm när advokaten inte kan sin sak och rättssäkerheten då blir lidande.

När jag hade klarat ut hur det stod till ringde jag min advokat och berättade om rättsfallen och vad jag kommit fram till.
- Att arvskiftet vunnit laga kraft genom avskrivningen av överklagandet,
- att arvskiftet skulle ge mig mer pengar än avtalet,
- att ett ogiltigförklaring av avtalet skulle göra att arvskiftet praktiskt började gälla,
- därför hade jag nytta av prövningen av ogiltigheten,
- att det inte var delägarnas avsikt att arvskiftet skulle gälla, (som i rättsfallen)
- att arvskiftet därför skulle  ha undanröjts i samband med avskrivningen.
- Att det inte skedde var domvilla.
- att domvillan skulle ha upptäckts av henne när hon såg avtalet med 2 punkter som stod mot varandra.
- att hon skulle meddelat mig att det fanns en tidsfrist, 6 mån, för att rätta detta i HD
- Eftersom hon missade detta var inte korrekt att i tingsrätten uppge att nyttan av prövningen var att återuppta prövningen av arvskiftet. Nyttan var istället att arvskiftet gav mig mer än avtalet.

Jag frågade vad hon hade att säga om detta. Var det jag uppfattat om rättsfallen korrekt? Hon svarade att hon inte ville säga något om detta och senare skulle avge ett svar.

Jag skulle nu ta reda på vad några advokater kunde om denna typ av processrätt.

måndag 28 maj 2012

Oklara motiveringar från Solna tingsrätt

Eftersom HD faktiskt angett att ny talan kunde väckas gjorde vi det.
Så länge en sak inte är prövad kan man fortsätta att försöka väcka talan i målet även om talan avvisas. Om man inte vet varför den avvisats kan man försöka med nya argument. Enda nackdelen är det det kostar pengar. Om en sak är avdömd i domstol däremot kan den inte tas upp till prövning igen (Rättegångsbalken 17kap, 11§).

Denna gång lämnade jag till Solna tingsrätt en kravspecifikation där jag bl.a. begärde att domstolen i fall av avvisande skulle lämna förståeliga domskäl, att domstolen inte skulle stämma motparten om formella hinder ändå skulle föreligga att ta upp målet, att motparten var nämndeman i domstolen och att jag förväntade mig att att en domare tillsattes som inte kunde misstänkas för jäv mm.

Domstolen stämde åter motparten och kallade till muntlig förberedelse. Där sade ordföranden rådmannen Hans Cappelen-Smith bla a. att problemet var hur man skulle kunna återuppta arvskiftet till prövning. Det var mycket försiktigt uttryckt, men då var det mitt syfte och i enlighet med de rättsfall som jag och min advokat då hade för handen bla NJA 1975 s 507.

Hur som helst, domstolen avvisade åter målet. 12 jan 2011 (T3800-10) Nu med motiveringen att en ogiltigförklaring av avtalet bara skulle leda till att jag förlorade de 60000 som avtalet gav mig, och att ogiltigförklaringen inte skulle utgöra grund för resning av arvskiftet.
Denna motivering var, som den uppmärksamme läsaren säkert kan se, synnerligen konstig. Jag skulle således förlora 60000 om jag vann målet. Det betydde också att motparten genom att medge talan skulle vinna 60000 kr. Jag skulle alltså förlora pengar genom att vinna målet och motparten skulle vinna genom att förlora talan. Detta verkade vara helt uppochner.
Detta berodde på att domstolen och min advokat talade förbi varandra genom att min advokat inget förstod och domstolen inte ville förklara.

Skälet till uttalandet ligger i vad domstolen skriver "Ett bifall till käromålet skulle inte i sig medföra att Richard Allard skulle kunna disponera större belopp än vad som tillerkänts honom genom förlikningsavtalet."  Först måste man fråga sig varför domstolen inte anger varifrån uppgiften kommer? 
Och för det andra, om saken ligger till som i de nyupptäckta rättsfallen, varför säger inte domstolen klart och tydligt
"Arvskiftet, som vinner rättskraft om förlikningsavtalet ogiltigförklaras skulle inte ge Richard Allard mer pengar än förlikningsavtalet."
Vill man vara otydlig?
Jag hade som ovan nämnts, speciellt bett domstolen vara noggrann i sin motivering. Ändå var man det inte.

Motpartens advokat Per Lindquist hade vidare i sitt svaromål gjort en 7-sidig utredning som i stora delar var irrelevant eller onödigt omfattande. Efter yrkande från min advokat halverade domstolen i huvudsak hans arvode. Enligt min advokat är det allvarlig kritik mot en advokat att få sitt arvode halverat.

Nästa steg var att överklaga till hovrätten.

söndag 27 maj 2012

Prof Torbjörn Andersson misstog sig helt

Prof Torbjörn Anderssons utlåtande hann ändå sändas in till hovrätten innan beslut. Även han hade fått avskrivningsbeslutet, i vilket det klart framgick att saken gällde ett klandrat arvsskifte. Hans slut i utlåtandet var att han inte heller kunde förstå Solna TRs avvisningbeslut. Han ansåg att arvskiften kunde resas (återupptas) om felaktigt förlikningsavtal förelåg även om de vunnit laga kraft efter avskrivning och ansåg att tingsrätten gjort fel.
Hans misstag består i att han inte uppfattat att man inom rättsskipningen anser att avskrivningen kopplar loss avtalet från det överklagade målet. Genom att avtalet inte fastställs i dom blir det ett privat avtal som bara gäller mellan parterna och inte utgör grund för att resa ett domslut. (Såvitt jag har förstått det hela) Utredningen missade således helt målet.
Enligt min mening korrekt noterat var att han ansåg att tingsrätten skulle motiverat sitt beslut mer utförligt.



Trots utredningen avvisade hovrätten målet. (Ö6453-08) Motiveringen var att arvskiftet vunnit laga kraft och inte kunde ändras.
Jag var rasande på det utan motivering avgivna beslutet och skrev bl. a. till det närvarande hovrättsrådet Peder Munck. Jag ställde frågan, om nu hovrätten inte ansåg att arvskiftet inte kunde återupptas, vilka rättsfall hade hovrätten grundat sitt beslut på? Jag framhöll att brevet inte var en begäran om ett beslut utan att det var en informell förfrågan. Detta med anledning av att jag vid ett tidigare tillfälle bara fått ett beslut som svar på fråga.

Några veckor senare ringde Peder Munch. Domstolarna har bla. a. angett tidsskäl som motiv till att inte svara på frågor. Vi talade dock länge per telefonen men han undvek noga att inte svara på mina frågor. 

Hur enkelt hade det inte varit att säga att förlikning med avskrivning av överklagat mål leder till att tidigare avgörande inte går att återuppta om förlikningen ogiltigförklaras.
Eller så hade han bara kunnat hänvisa till rättsfallen NJA 1968 s 46 eller 1974 s 273.

Det hade varit tillräckliga domskäl.
Jag har kallat denna blogg för Om rättssäkerhet. Rättsäkerhet är bl.a. för mig att korrekt rättslig information görs tillgänglig eller lämnas när sådant behov finns. Peder Munch hade helt klart för sig att jag förgäves försökt få svar från både min advokat och en professor och att jag inte av slöhet kontaktat domstolen. Ändå lämnade han, och f.ö. även andra domare, ingen information. Detta gör att min rättssäkerhet begränsas, min rätt till prövning av en sak kringskärs och min förståelse av detta hindras.

Jag och min advokat gick vidare till Högsta domstolen som inte beviljade prövningstillstånd (Ö2582-09). HD angav emellertid att ny talan kunde väckas om jag kunde visa att jag hade nytta av prövningen. Min advokat kunde fortfarande inte förklara varför arvskiftet inte kunde återupptas. I alla de rättsfall vi hänvisat till hade huvudmålet återupptagits när ett förlikningsavtal ogiltigförklarats så jag förstod ingenting.

Jag framhöll för min advokat att det absolut inte var ett måste att driva denna talan. Jag ville bara ha en begriplig förklaring på varför talan avvisats. Kan man av någon anledning inte driva ett mål så ska man heller inte göra det och slösa med samhällets och egna pengar.

lördag 26 maj 2012

Målet i tingsrätten avvisas utan förklaring

Nåväl, min advokat tog sig an målet och författade en stämningsansökan. Av beslutet från f.d. Södra Roslags tingsrätt 23 jan 2007 framgick tydligt att målet hade avskrivits. När jag i förhand granskade stämningsansökan såg jag att advokaten skrivit att förlikningsavtalet stadfästs. Jag rättade till avskrivning, noterade missförståndet per mail och återsände handlingen. Den återkom från min advokat efter en tid men ingen rättning hade skett. Jag ringde då upp och påpekade misstaget. Av hennes svar fick jag uppfattningen av att det inte var avgörande för ansökan, men hon skulle korrigera.
Vid det laget hade jag ingen uppfattning om att denna sak var väsentlig. Min advokat borde dock ha vetat att skillnaden mellan avskrivning och stadfästelse var mycket stor när avskrivning skett efter ett överklagande. Jag förstår idag att min advokat inte hade en aning om vilka regler som gällde.
Senare visade det sig att Christina B ändå sände ansökan till tingsrätten utan ändringen.

Domstolen stämde motparten som bl.a. svarade att jag inte kunnat visa vad jag hade för nytta av prövningen. (Det kallas att käranden ska lida förfång av ovissheten om avtalets giltighet). Domstolen förelade oss att specificera vad jag skulle vinna på prövningen.

Det svar som skulle avges var av vikt för målets vidare handläggning. Min advokat skulle svarat att arvskiftet (av misstag) vunnit laga kraft. Om avtalet ogiltigförklarades skulle arvskiftesbeslutet istället börja gälla (bli rättskraftigt). Arvskiftet skulle då ge mig mer än dubbelt så mycket som avtalet.

Hon uppgav istället att jag sänkt mitt bud under förhandlingen vilket inte skulle skett om jag vetat att motpartens uppgifter var osanna. Målet skulle således gått till prövning. Det argumentet kan användas om avtalet stadfästs. Dvs att mina yrkanden i målet som kunde vunnits låg avsevärt mycket högre än avtalsbeloppen.

I beslut den 30 juni 2008 (T6835-07) avvisade Solna tingsrätt målet med argumentet att jag inte kunnat visa att jag hade nytta av prövningen.
Jag frågade min advokat varför domstolen avvisat målet. Hon kunde inte svara på det, vilket för mig kändes helt främmande. En advokat som inte kunde förklara ett beslut hade jag aldrig tidigare upplevt. Det kändes nästan komiskt. Jag föreslog att hon skulle rådfråga några kollegor, men vid ny kontakt senare uppgav hon att inget svar kunnat ges av dem heller.

Jag ringde då ordföranden i domstolen Annelise Detthoff och bad henne närmare förklara varför ansökan avvisats. Hon vägrade svara på några som helst frågor utan hänvisade till min advokat. Jag upplyste henne att min advokat inte kunde förklara saken, men det var uppenbart att Annelise ansåg att min advokat skulle kunna detta.

Återstod att anlita en professor. För att kunna överklaga måste man ju veta vad man ska angripa i beslutet. Vi tog kontakt med prof Torbjörn Andersson på Uppsala universitet. Han är professor i processrätt. Han hade dock inte möjlighet att genast utreda frågan så vi fick överklaga på gissningar.

fredag 25 maj 2012

Fel från domare Klas Reinholdsson, adv Ulf Klementsson och Christina Bergenstein

Det hade bara gått några dagar efter att delägarna skrivit under avtalet och jag funderade på några uppgifter som en av delägarna lämnat till mig under förhandlingen. Jag hade ställt mig tveksam till sanningshalten av dem men det fanns ingen möjlighet att kontrollera dem då. Nu föll det mig in att kontrollera uppgifterna hos några myndigheter och det visade sig att mina farhågor var befogade. En av parterna hade lämnat felaktiga uppgifter och jag hade skrivit under avtalet med utgångspunkt från att de var sanna.

Min advokat Ulf Klementsson som uppmärksammat min tveksamhet, hade heller inte rått mig att villkora avtalet så att det bara gälla om uppgifterna var korrekta. Jag försökte få råd av min advokat hur man skulle förfara, man han visste ingenting. Jag överklagade då själv avskrivningen till hovrätten och sedan till HD med skälet att avtalet kunde vara ogiltigt, men båda avslog målet.
Utifrån de rättsfall jag hittat på Universitetet tror jag nu att jag förstår varför. Jag skulle i första hand  ha angripit domvillan, och därefter kunde frågan om ogiltigheten ha kunnat tas upp.

I juni kontaktade jag adv Christina Bergenstein i syfte att få avtalet prövat i särskild rättegång. Christina B är en trevlig person. Anledningen till att jag valde henne var att hon vid en fråga per tel varit noga med att ta reda på om det svar hon gav var riktigt. Det gav ett intryck av noggrannhet. Tyvärr måste jag konstatera att i praktiken blev det annorlunda.

När vi träffades första gången den 16 juni 2007 lämnade jag genast över förlikningsavtalet och Södra Roslags tingsrätts beslut om avskrivning. Christina B borde då enligt min mening ha sett att avtalet såg konstigt ut, ha frågat mig om varför avtalet sade att arvskiftet inte skulle undanröjas och berättat det besvärliga med att skiftet vann laga kraft när avtalets giltighet nu skulle ifrågasättas.
En advokats uppgift är ju i första hand att kunna de processrättsliga formaliteterna så att inte ett mål faller pga en missad detalj. Enligt Rättegångsbalken så kunde frågan om att domstolen inte undanröjt arvskiftet utgöra grund till resning i HD i 6 månader. Den tiden hade precis börjat löpa. Det fanns alltså 6 mån tidsfrist att angripa domvillan. Det skedde inte, vilket var nästa fel.

Min advokat har senare uppgivit att hon inte fått i uppdrag att kontrollera om avskrivningen var riktigt gjord. (så har jag uppfattat det) Jag menar att om jag inte ens misstänker att ett rättegångsfel föreligger kan jag givetvis inte ge någon i uppdrag att kolla ett beslut. Det är bara en advokat som kan se det. Avskrivningens utförande utgjorde vidare den ram för hur ogiltighetsmålet skulle läggas upp. Föreligger ett rättegångsfel måste advokaten föra saken på tal så att klienten ska kunna ta ställning till vilka alternativ som står tillbuds för att  gå vidare.

torsdag 24 maj 2012

Vad hände när förlikningsavtalet tillkom?

Sammanfattningsvis så måste det vara så här:
När parterna förlikas i rätten måste de vara klara på om förlikningen sker före  eller efter ett överklagande. Om man i det senare fallet vill att målet ska återkallas på grund av förlikningen, ska även det tidigare målet tas bort. Om det inte undanröjs och man senare finner att avtalet är ogiltigt så gäller plötsligt det tidigare avgörandet och det går inte att ändra. Detta trots att parterna överklagade det därför att de ansåg det felaktigt. Att inte undanröja ett tidigare mål vid förlikning är således ett misstag, av parter eller domstol.

Jag skulle t.o.m. vilja påstå att det är fel även om parterna i förlikningen är överens om att tidigare mål ska gälla utan några som helst ändringar. Även det avtalet kan ju  vara tillkommet pga av svek eller missförstånd och kan vara ogiltigt. En person som lurats till ett sådant avtal står då plötsligt med en dom han blivit lurad att acceptera och kan inte få bort den domen även om han kan få bort avtalet. En stadfästelse av avtalet bör därför alltid göras, för den kan alltid tas bort om avtalet befinns ogiltigt.

Men hur var det nu med mitt mål? Min fråga var ju varför domstolarna inte ville pröva giltigheten av avtalet.

Den intelligente läsaren kanske kan ana svaret med utgångspunkt från ovanstående.

Orsaken skulle således vara att en ogiltigförklaring av avtalet bara skulle leda till att arvsskiftet började gälla. Men jag och min advokat hade uppgivit för domstolen att syftet med ogiltigförklaringen var att riva upp arvskiftet. Eftersom det inte är möjligt, godkände domstolen inte angivet syfte. Därför avvisade den.

Det märkliga var att min advokat inte visste detta, inte kände till rättsfallen, inte kände till att avskrivning av överklagat mål ledde till det jag beskrev ovan och har därtill fört mina mål under 4,5 år utan att ta reda på hur det låg till. Också är märkligt att domstolen inte berättade något om dessa rättsfall, ännu mindre angav betydelsen av dem, inte angav att de andra rättsfall jag och min advokat angav inte var relevanta, inte svarade på direkta frågor om detta utan lät oss föra rättegångar som bara belastade skattebetalarna, försäkringsbolaget och mig privat. Men domstolen måste ha förstått och min advokat borde förstått att avskrivningen av överklagandet av arvskiftet var felaktig (enl de nya rättsfallen) och skulle ha rättats till.

Det är kanske bäst att ta det från början.


När jag kom hem från universitetet tittade jag igenom det gamla avtalet från den 23 jan 2007 och erinrade mig vad som hade hänt. F.d. Södra Roslags tingsrätt (Idag Attunda TR)  hade kallat parterna till förlikningsförhandlingar dagen före huvudförhandling. Vi förhandlade hela dagen och  först vid 7-tiden på kvällen var vi äntligen överens om vilka belopp som skulle betalas mellan delägarna i arvskiftet. Alla var ganska trötta. Domstolen föreslog då att parterna skulle återkalla målet. Jag frågade varför man inte skulle göra en stadfästelse av avtalet. Ordföranden Klas Reinholdsson förklarade att det var enklare för domstolen att göra en avskrivning. En stadfästelse skulle kräva att man skrev en massa saker om arvskiftet vilket krävde extra tid. Och det var ju sent nu. Vidare ansåg han att det inte var någon skillnad mellan avskrivning eller stadfästelse. Detta var det första felet som gjordes.
Domstolen författade sedan avtalet. Det var tingsnotarien Samuel Rudvall som skrev efter ordförandens diktamen. Och avtalet skulle med utgångspunkt från de nyfunna rättsfallen se mycket underligt ut.

Som punkt 1 står att "Parterna återkallar sina respektive talan i målen T1851-03, 1954-03 samt 1955-03 samt hemställer att tingsrätten avskriver målen, till följd varv arvskiftet den 2 maj 2003 skall gälla. (min kursivering)
Som p. 2. står att "Alla förpliktelser om utbetalningar av skifteslikvid med anledning av ovan nämnda arvskifte fullgöres genom att... " och så anges beloppen som ska erläggas mellan delägarna.
Inget av beloppen stämmer med de belopp som anges i arvskiftet. Ändå skriver domstolen att arvskiftet ska gälla. Punkt 1 och 2 står ju mot varandra vilket en uppmärksam läsare kan konstatera. Antingen så gäller p. 1 eller så gäller p 2. Hur domstolen fått ihop detta är en gåta. Några frågor till parterna gjordes inte. Parternas ombud reagerade inte heller. Det var adv Per Lindquist, adv Ulf Klementsson och adv Lennart Johansson. Det var det andra felet som gjordes. Vid den tidpunkten hade jag inte en aning om hur ett sådant här avtal skulle skrivas. Men jag måste tillstå att jag tyckte att punkt 1 var litet underlig.

Jag har nu frågat mig varför domstolen skrev så här. Kan domstolen ha trott att ett undanröjande av arvskiftet vad avsåg beloppen inte kunde ske? Eller visste inte? Antydde någon av delägarna att arvskiftet bara vad avsåg fördelningen av egendomen skulle stå fast och att det var det som avsågs i punkt 1.? I så fall glömde domstolen att undanröja arvskiftet vad avsåg beloppen. Ett antagande kunde vara att domstolen visst kände till att arvskiftet skulle undanröjas. Men den undvek detta eftersom domaren hörde på våra diskussioner att det fanns tveksamheter om avtalets giltighet. För att slippa få upp målet igen "glömde" den avsiktligt att undanröja arvskiftet. Om domstolen gjort detta är det allvarligt.

Hur som helst gjorde domstolen ett rättegångsfel som inte undanröjde arvskiftet, inte frågade parterna vad som skulle göras med arvsskiftet eller upplyste vilken följd ett lagakraftvunnet arvskifte skulle ha. Inblandade advokater borde också ha vetat att avskrivningen måste följas av ett undanröjande eller så skulle en stadfästelse gjorts.

onsdag 23 maj 2012

Rättsfallen gav ledning till svaret

Efter att ha ögnat igenom rättsfallen gjorde jag snabbt kopior av dem och åkte hemåt. Dessa rättsfall pekade på något annat än de rättsfall som jag och min advokat hänvisat till i talan för prövning av mitt förlikningsavtals giltighet.

Min uppfattning om mitt mål var mycket enkelt och som jag skrivit om tidigare:

Det förlikningsavtal som vi delägare träffat skulle ersätta hela vår tvist, lösa den. Om förlikningsavtalet blev ogiltigt skulle det betyda att tvisten åter blev olöst. Om tvisten blev olöst kunde alltså tvisten återkomma till domstolen, varvid rätten åter skulle börja behandla den. Där skulle alltså var möjligt att träffa en ny förlikning eller så fick saken prövas i domstolen.

De rättsfall min advokat och jag tidigare tagit fram bekräftade precis det. Jag förmodar att de flesta läsarna skulle vara benägna att tycka det är logiskt.
Dock fanns dock en osäkerhet, mitt mål var avskrivet, återkallat, medan de tidigare rättsfallen handlade om stadfästa förlikningsavtal. Vi hade då kollat i litteraturen och där hade en Thorsten Cars sagt att någon avgörande skillnad mellan avskrivna mål och stadfästelse inte fanns. (Om resning i rättegångsmål, 1959) Saken borde således vara ganska klar därmed.

De nya rättsfallen talade dock om mål som överklagats från tingsrätten till hovrätten. Men som jag nu funderade på saken är ju ett arvskifte som görs av en boutredningsman också överklagat när det klandras till tingsrätten. Tingsrätten i mitt fall skulle alltså kunna motsvara hovrätten i rättsfallen. Och mitt arvskifte motsvarar rättsfallens tingsrätt. Det fanns alltså en omisskännlig likhet men som ingen ännu tagit upp i någon juridisk litteratur. Det skulle alltså betyda att de nya rättsfallen skulle vara tillämpliga på alla prejudiciella avgöranden som kan överklagas (ungefär: avgöranden som kan vinna rättskraft före tingsrätt). Utöver arvskiften är det t.ex. bodelningar.

De nya rättsfallen talade alltså om att tingsrättsavgörandet vann laga kraft om man avskrev målet i hovrätten även om man gjorde ett förlikningsavtal. Visserligen skulle förlikningsavtalet gälla, men om förlikningsavtalet försvann skulle således tingsrättens avgörande då börja gälla (bli rättskraftigt), vilket betydde att tingsrätten inte kunde ta upp målet igen eftersom det redan var avgjort. Själva avskrivningen, återkallelsen av hovrättsmålet, innebar alltså att förlikningsavtalet inte längre hade någon koppling till tingsrättsmålet i den mening att det helt ersatte och tog bort avgörandet. Det måste göras i en särskild beslut att undanröja det. Det var därför Högsta domstolen pekat på att det var så viktigt att undanröja tingsrättens avgörande vid förlikningsavtal. Bl.a. som jag förstår, är skälet att ett ogiltigförklarande av förlikningsavtalet måste kunna leda till att man kan ta upp tvisten igen. Vid en stadfästelse är detta alltid möjligt eftersom tingsrättens dom försvinner då tvisten avslutas med en stadfästelsedom att parterna förlikats.  Thorsten Cars hade således haft fel. Eller hade bara delvis rätt. Hans uttalande måste ha avsett mål som inte överklagats, för i en första instans finns ju ännu inget föregående mål som kan vinna laga kraft. Då kan aktuella målet tas bort pga förlikning och skulle förlikningen bli ogiltig är bara att väcka ny talan. Längre hade han inte tänkt.

Vad betydde då detta i mitt fall? Jag hade uppfattat att förlikningen ersatte arvskiftet precis som parterna i rättsfallen trott att förlikningen hade ersatt tingsrättens avgörande. Alltså, rättsfallen pekade plötsligt på att flera lagkunniga hade gjort allvarliga fel i mitt fall. Hur riktigt var det antagandet? Läs vidare i nästa blogg.

lördag 19 maj 2012

En fantastisk upptäckt

Under hösten hade jag repetitionsvis läst igenom de rättsfall som jag och min advokat haft som ledning bl.a. Nytt Juridiskt Arkiv (NJA) 1975 sid 507 där Högsta domstolen avgjort att ett mål om ogiltigt förlikningsvtal ska kunna väckas i allmän domstol. Det gäller när man träffat en förlikning och målet stadfästs.

 NJA är högsta domstolens avgöranden samlade i bokform.
Eftersom advokaterna inte kunde ge några raka svar sökte jag i all tillgänglig litteratur under november. Jag hade i princip gett upp och den 27 nov åkte jag till Stockholms universitets bibliotek för att lämna igen de sista böckerna. I den nedre hallen lämnar man böckerna i på ett rullband som går in i en lucka. Juridiska biblioteket ligger ett plan upp. Jag fick då en ingivelse att titta i NJAs register. NJA har 10-årsregister som är lätta att titta i och genom att de täcker in så lång tid, behöver man inte bläddra i en massa årsböcker.
När jag kom upp till hyllorna med NJA såg jag att det stod ett ensamt register i brösthöjd i början av en hylla. Normalt ska registren stå i slutet av alla årsböcker långt ner, och är svåra att läsa texten på ryggen, då de är ganska tunna, ca 8 mm, och ofta ligger blandade med varandra. Någon hade tydligen satt detta register fel. Det ensamma registret omfattade åren 1964-1973 (jag är inte riktigt säker). Ett ganska självklart ord i detta sammanhang är 'Förlikning' eller 'Förlikningsavtal'. Ganska snabbt hittade jag 'förlikning'. Det fanns två rättsfall. Jag tror att jag sett dem någon gång för ett par år sedan men tyckt att de inte var riktigt relevanta i mitt fall. De handlade nämligen om två förlikningar gjorda i hovrätten. Jag hade dock förlikats i tingsrätten.
Båda rättsfallen var nästan identiska och det senare hänvisade till det tidigare. Det var NJA 1968 sid 46 och 1974 s 273. I rubriken fanns en fråga om återkallelse av ett mål i hovrätten endast avsåg vadetalan (alltså målet i hovrätten) eller hela målet, dvs även det överklagade tingsrättsmålet. I hovrätten hade parterna förlikats, skrivit ett förlikningsavtal. Advokaterna hade sedan begärt att hovrätten skulle avskriva målet. Detta skedde.

Det här var på den tiden då stadsverket stod för det mesta av rättegångskostnaderna. Resterande del skulle betalas av parterna. En tid efter förlikningen kom en räkning till ena parten från stadsverket att ersätta verket med sin egen, och del av den andra partens rättegångskostnader i tingsrätten, såsom tappande part där.

Med avskrivningen som hovrätten gjort hade det märkliga inträffat att tingsrättens dom, som var överklagad, hade vunnit laga kraft. Parternas avsikt med förlikningsavtalet var ju att hela tvisten skulle förlikas och att var och en skulle stå för sin rättegångskostnad (vilket är brukligt vid förlikning). Tingsrättens dom skulle alltså med förlikningen ha undanröjts, alltså tagits bort, precis som målet i hovrätten. Parterna gick till Högsta domstolen. Den avgjorde att hovrätten hade gjort fel som bara avskrivit hovrättens mål. Den skulle samtidigt ha undanröjt tingsrättsavgörandet. Det var ett rättegångsfel att jämställa med domvilla. Normalt innebär ett förlikningsavtal att hela tvisten upphör. Hovrätten skulle ha tänk på detta.

Jag förstod nu plötsligt hur det låg till med mitt mål.

fredag 18 maj 2012

Sinikka Tiri Litby

Sinikka Tiri Litby var en trevlig person och jag talade med henne en god stund. Hon var intresserad av frågorna och jag sände över dem med mail. Hon var villig att åta sig en utredning för 4000-4500kr. Det var ung det jag ville betala efter misstaget med professor Torbjörn Andersson som kostat 25000:- utan att ha svarat på frågorna. Priset lät bra så jag accepterade detta.

Tyvärr var hon upptagen och skulle återkomma efter höstlovet. Efter att ha försökt kontakta så många advokater var jag ganska trött på att ingen ville eller kunde svara. Jag tror jag har kontaktat ca 120 advokater sedan sep 2011 varav 63 hade avgivit svar. Att någon äntligen skulle kunna ta tag i utredningen var ganska skönt.

Höstlovet och en tid gick men ingen Sinikka hörde av sig. Jag sökte henne per mail den 11 nov. Inget svar.

Efter nytt mail den 17 nov svarade hon äntligen den 18 och beklagde att hon inte hört av sig. Hon skulle dock vara ledig en vecka till. Jag meddelade att jag fortfarande var intresserad av utredningen. Hon skulle höra av sig i slutet av nov. Detta gjorde hon inte. Jag sökte henne flera gånger per tel och hon var inte anträffbar. I slutet av november fick jag äntligen tag i henne och hon uppgav då att hon kunde vara ledig en vecka till, men skulle kontakta mig efter denna alltså runt 10 dec. Jag började ana ugglor i mossen. Hon verkade glida undan på något sätt. Hon verkade inte ge riktigt klara besked och att inte svara på mail är inte i enlighet med god advokatsed. Jag anade att det inte skulle bli något före jul.

I samma veva hände något som skulle börja kasta ett ljus över nu de långdragna frågorna beträffande det ogiltiga förlikningsavtalet.


torsdag 17 maj 2012

Telefonkontakter med 32 advokater.

Något egentligt svar på varför huvudmålet (arvskiftet) inte kunde återupptas om förlikningsavtalet ogiltigförklarades hade jag inte fått. André Hanes hade gett mig en vink, men han hade varit slarvig, inte läst mina mail ordentligt och han hade inte bra pedagogisk förmåga, som jag uppfattat det.
Jag bestämde mig då att ringa istället för att mejla advokaterna för att enkelt först fråga hur man skulle göra om man upptäckte att ett förlikningsavtal var ogiltigt.  Om advokaten visade kunskap och intresse kunde jag skicka mail med mer strukturerade frågor.

Jag började ringa den 20 okt. Den 15 november hade jag ringt 32 advokater, jurister och professorer i processrätt.

Många uppgav att det inte var deras område, (Jan Cadstedt, Hans Bredberg, Advokatfirman Bastling & partners, Anne Alenius Bengt Sundquist, Annelie Södergren) Några hade inte tid och skulle återkomma, men återkom inte T.ex Susanne Urwitz, Lars Gagner, Ann Christin Bark, Advokatfimnan Berkert och Sten de Geer.
Några rådde mig att ta kontakt med min advokat Christina Bergenstein eller kontakta professor i processrätt som Ann-Sofi Österberg på Familjens jurist och adv Iva Carlén.
Annan jurist på Familjens jurist påstod att det inte gick att ifrågasätta förlikningsavtal. (vilket är fel)

Någon kände en advokat jag tidigare hade haft och ansåg att han var jävig (Jonas Bosten).

Några svarade att man skulle väcka talan i tingsrätten men visste inte mer. (Christer Wersäll, Björn Askerlund,)
Några pratade litet längre men kunde inte förstå varför tingsrätten avvisat målet (Richard Appelberg, Peter Holmgren) Christina Engstrand sade att arvskiftet inte gick att återuppta då det vunnit laga kraft utan att förklara närmare.
Jag ringde också åter professor Lars Heuman på Stockholms universitet. Han hänvisade till prof Henrik Edelstam som skulle återkomma men inte gjorde det.
Några var intresserade och talade ända upp till en timme i telefonen. Jag skickade över frågorna till dem. En av dem var Klas Bjuremark som verkligen ansträngde si att försöka hitta ett svar och var villig att mot betalning göra en utredning. Ungefär samtidigt fick jag en hänvisning till adv Sinikka Tiri Litby av adv Bengt Sundquist.


tisdag 15 maj 2012

Svar från Juristpunkten

Eftersom ingen advokat hittills velat ta i mina frågor så var faktiskt de här sajterna där man kunde ställa juridiska frågor mest givande även om kontakten med Hanes varit snurrig.
Den 16 okt upptäckte jag en annan sådan sajt, Juristpunkten. Även juristen på denna sajt skulle vara ganska snurrig. 
Jag ställde först en enkel fråga så att delägarna i ett arvskifte överklagat det till tingsrätten där vi träffat en förlikning som föranlett rätten att avskriva målet. Jag frågade hur man skulle göra om man ville pröva avtalets giltighet.

Juristen Maria Pihl Utterhall svarade. 'Vad är det för avtal du talar om, menar du testamentet?'  (Jag hade aldrig nämnt testamente)
Jag rättade och uppgav att det inte handlade om ett testamente. Jag beskrev utförligt att man kan överklaga ett arvskifte och i tingsrätten, precis som i andra mål, träffa förlikningsavtal varvid rätten kan stadfästa eller avskriva målet.
Hon började då fråga om vad i avtalet som kunde göra det ogiltigt. Många advokater glider in på detta, men frågan var inte ställd om det utan hur man ska göra för att pröva ogiltighet.

Jag svarade att det bara var en processteknisk fråga. Hon upplyste att man går med stämningsansökan till tingsrätt. Hur det skulle gå sedan måste man veta vad som står i avtalet. Jag återgav vad som stod i detta (det är ganska kort) och upplyste att man kunde överklaga avskrivningen till Svea hovrätt men att ogiltigheten upptäcktes efter att överklagandetiden gått ut.  

Hon svarade då litet märkligt att 'då förstår jag att det kan överklagas' sedan kom inget mer svar. Jag kontaktade då henne igen och hon svarade att hon måste göra en s.k. rättsutredning för 3000kr. Jag frågade då vad en rättsutredning var för något och ställde en kravspecifikation att svaret skulle innehålla rättsfall och hur man skulle handla. Hon svarade att en rättsutredning inte gick till på det sättet och frågade om jag ville ha en rättsutredning  'annars kan vi avsluta samarbetet'. Jag frågade "Hur går då en rättsutredning till?" Det svarade hon inte på. 

Jag vet inte vad man ska säga om detta, men troligen kunde Maria Pihl Utterhall ingenting om detta. Hon gav ju inte några särskilda svar och verkade mest vilja avsluta mailväxlingen.

måndag 14 maj 2012

Jurist André Hanes forts.

Jag återger f.n. en mailkontakt  med juristen André Hanes. Jag har ställt frågan hur man ska hantera ett förlikningsavtal som kan vara ogiltigt och som träffats i tingsrätten efter att delägarna överklagat ett skifte. (Se fg dagar) 

Jag noterade för André att klander av redovisning från boutredningsman inte var samma sak som att överklaga själva skiftet. Han medgav då att det var riktigt. Han tillade att återställande av försutten tid kanske var tillämplig ändå, trots att han tidigare sagt att det bara kunde användas om t.e.x partens sjukdom förhindrat ett överklagande. Dessutom ville han ha mer betalt, 600 kr i halvtimmen om vi träffades. Jag avböjde eftersom han redan gett en del underliga svar och risk fanns att jag skulle få betala för uttalanden i liknande stil. Ang återställande av försutten tid kollade jag på internet. där framkom att denna inte kunde begäras efter ett år och det året hade gått för min del. Detta meddelade jag honom. 

Han medgav då att jag inte skulle kunna överklaga arvskiftet samt att en prövning av förlikningsavtalets giltighet i en separat rättegång troligen skulle sakna värde. Jag bad honom specificera det sistnämnda  närmare. Han uppgav då litet märkligt att 'ärendet avvisats och att klanderfristen för arvskiftet därför troligen fortfarande skulle gälla'. 

Han ville nu ha ytterligare betalt men jag svarade att då jag inte förstått hans svar ville jag inte betala förrän han gett svar på mina frågor. Jag hade aldrig sagt att något ärende avvisats så jag frågade honom vad han menade med detta. Vidare frågade jag varför talan om ogiltighet skulle sakna värde. Om förlikningsavtalet ogiltigförklarades skulle ju arvskiftet i vart fall börja gälla och det skulle ge mig 76.000 mer än avtalet, så då kan det väl knappast sakna värde?

Han svarade då att han trott att ett klander av arvskiftet avvisats för att parterna förlikats utanför rätten. Han hade alltså trott att arvskiftet inte överklagats. Således hade han inte läst mina mail ordentligt där jag på tre stället sagt att arvskiftet var överklagat i rätt tid och parterna i rätten träffat ett förlikningsavtal vilket lett till en avskrivning. Alla hans uppgifter om återställande av försutten tid mm byggde på ett missförstånd. 

Han hade vidare trott att arvskiftet gav mig mindre pengar än avtalet, men det hade jag aldrig sagt. Det han sade och som hade en poäng, skulle det visa sig senare, var att om arvskiftet gav mig mer pengar än avtalet så så skulle en ogiltigförklaring av avtalet ha ett värde.

Sammanfattningsvis så hade André Hanes dels missuppfattat om arvskiftet var överklagat eller inte, dels lämnat uppgifter som han sedan tog tillbaka. 
Det han gjorde rätt var att bekräfta en uppgift som jag anade skulle gälla.

Jag har träffat en del advokater som inte läser/lyssnar på klienten tillräckligt noga och börjar redovisa slutsatser som inte är relevanta i sammanhanget. Tråkigt, kan man konstatera. 
 

söndag 13 maj 2012

Svar från André Hanes

Efter alla dessa negativa svar frågade jag mig - och läsaren kan ju också fundera - varför 95% av advokaterna i Stockholm inte kunde ge några som helst enkla besked. Är de borta inom processrätten kring ogiltigt förlikningsavtal eller hade domstolarna verkligen brustit så i sin domsmotivering att det fanns skäl att gå till Europadomstolen med frågan? Eller var mailmediet mindre lämpligt i detta sammanhang. Per telefon var kanske mer möjligt att höra om advokaten hade lämplig kompetens och så kunde vederbörande inte backa ur så lätt.

Hur som helst beslöt jag att gå ner ännu ett steg i förenkling. Jag skulle formulera mer en principfråga: Om ett arvskifte är överklagat och man träffar en förlikning i tingsrätten med följd att målet avskrives, på viket sätt ska man handla om man tror att avtalet är ogiltigt?
Jag skickade först mågra mail. Kaiding advokatbyrå i Umeå svarade inte (Prövade en annan stad), Sofia Möller i Stockholm svarade inte. 
Detta var en fråga som jag skulle kunna ställa till juristen André Hanes på addcorp.net eftersom han verkligen svarade mot en mindre betalning. Jag vill kortfattat återge mailkorrespondensen med honom då det blev riktigt konstigt med hans svar.

Jag började med att inte uppge att det var ett överklagat arvskifte där överklagandet avskrivits, (eller, som man också säger,  återkallats av parterna). Jag uppgav således att det bara var ett vanligt tvistemål i vilket man träffat ett avtal vars giltighet därefter ifrågasats. 

André svarade då kanske litet svårtolkat, att det inte mötte några hinder att väcka talan mot motparten igen. Ordet 'igen' verkar ju peka på att han menade att stämma på nytt i ursprungliga tvisten. Men det skulle ju inte gå eftersom motparten då skulle åberopa förlikningsavtalet. Han måste mena tvist om förlikningsavtalets giltighet, vilket framgår i hans vidare svar.  Tvisten om förlikningsavtalets giltighet måste ju föras separat och kunna överklagas separat eftersom det är ett annat mål än ursprungstvisten.
Hur som helst låtsades jag inte veta något om detta. Jag tillade nu istället att tvisten avsåg ett överklagat arvskifte förrättat av boutredningsman.  Jag frågande om ogiltigheten i sådant fall skulle upptas inom ramen för ett nytt överklagande av arvskiftet, kanske genom att i Högsta domstolen begära återställande av försutten tid. Jag var inte så insatt i den frågan då, men det betyder att man kan få rätt att överklaga ett mål fastän tiden för överklagandet gått ut.

Han gav då det märkliga svaret att det inte skulle gå om klandertiden gått ut för boutredningsmannens slutredovisning som var 1 år.
Det verkade som om André slirade till riktigt här. Redovisningen från boutredningsmannen avser ju ersättning för de timmar han lagt ner på att utreda och utföra arvskiftet. (Handelsbalken 18 kap). Att överklaga själva arvskiftet, som var fråga i detta sammanhang, är en helt annan sak. Det kan man göra inom en månad. Jag upplyste detta till honom.

lördag 12 maj 2012

Europakonventionen Art 6

André Hanes hade således påstått att klagomål på domskäls utformning inte var möjlig. Det är en sanning med modifikation. Europakonventionen är upphöjd till svensk lag den 1 jan 1995. Art 6 säger att var och en är berättigad till en rättvis och offentlig förhandling av en opartisk domstol. I Europakonventionens praxis har gjorts bedömningar att även viss inskränkning av den rättigheten innebär ett brott mot konventionen. En av dessa inskränkningar utgör ofullständiga domskäl. Det finns alltså krav på domskäl. Domskälen måste vara så klara att att parterna ser att domstolen verkligen tagit ställning till deras sak. D.v.s. att domstolen genomfört en rättvis förhandling. Detsamma gäller om domskälen är så luddiga att part inte vet hur han ska överklaga målet. Part måste ju se vilka delar av domen som är den väsentliga angreppspunkten för överklagandet. Om han inte kan överklaga målet på rätt sätt blir hans rättigheter till en rättvis förhandling kringskurna. Man kan alltså enl min mening överklaga ett mål och med hänvisning till konventionen begära återförvisning till tidigare rätt som har att klargöra domskälen. (Hans Danelius: Mänskliga rättigheter i Europeisk praxis, 2 uppl, s 224 f.) 

I den vevan kom ett svar in på mina tidigare frågor från Choulette advokatbyrå. Adv Anders Arthur svarade där för byrån att den skulle kunna göra en utredning. Det skulle ta 4-5 timmar á 2.200kr per timme. De ville ha allt i förskott. Jag svarade då att jag accepterade 5000:- i förskott och  endast om byrån kunde komma med ett begripligt svar skulle jag komplettera upp till 10000:-. Anders Arthur svarade inte på mailet.
I en sammanställning kunde jag den 20 sep 2011 konstatera att jag totalt kontaktat totalt 47 advokater/jurister.  Av dessa hade 17 st inte svarat alls, 8 st saknade kunskap inom området, 18 st hade inte tid att svara, 2 st förstod inte varför tingsrätten avvisat beslutet och 2 st kunde tänka sig att gå igenom saken utan att de egentligen kunde ge någon garanti för att de kunde svara.

Med dessa dåliga resultat i ryggen bestämde jag mig för att omarbeta frågorna. Jag sammanställde 7 frågor, som alla följde en logisk tankekedja. Jag försökte formulera dem så enkelt som möjligt. 
T.ex. så började jag med att säga att de rättsfall som min advokat och jag kände till sade att man hade rätt att i domstol kunna få prövning av huruvida ett förlikningsavtal kunde vara ogiltigt (enl kända regler i avtalslagen). Jag frågade om detta var rätt uppfattat.

Sedan säger lagen att man i domstolen måste ange vilken nytta man har av prövningen. Jag frågade om nyttan kunde vara att man kunde återuppta huvudmålet (det mål som man förlikats i) och där hade möjlighet att få prövat sina yrkanden som var högre än förlikningsavtalet gav. o.s.v. 
Dessa frågor skickade jag ut den 30 sep till minst 15 advokater varav 11 advokater på Grünberger Advokatbyrå AB och allmänt Amber advokater i Halmstad.



Fråga till Juridikfokus.se

Jag funderade en del på varför advokater och juridiskt skolade var så ovilliga att ens påbörja en diskussion om mitt rättsfall. Kunde det bero på att jag på ett ganska litet utrymme återgett händelseförloppet och dessutom spekulerat runt vad domstolens skäl skulle leda till i en allmän rättstillämpning. Jag hade en föreställning av att domstolen misstagit sig och hade i frågebrevet spekulerat litet över att följden av domskälen måste bli att parten som var mottagare av pengar kom i en sämre ställning än den som skulle utge pengar i ett förlikningsavtal. Dessutom berättade jag att flera advokater och en professor inte kunnat  förklara domslutet. På det sättet kan det bli för mycket och för komplicerat så att advokaten backar ur på en gång. 
Eller så kan det vara som jag läst av någon på nätet, att många advokater är lata. Att ta sig an en utredning som till stor del kräver ett ianspråktagande av halvt glömda kunskaper från universitetstiden är inte så ekonomiskt givande eftersom det är kunskaper som advokaten förväntas redan ha och därför inte kan ta betalt för att åter läsa in.

Således, för att få någon att säga något i frågan, skulle man kunna ställa bara några frågor inom en del av det som hänt, och sedan, beroende på vad advokaten/juristen svarar, ställa några frågor till. 
På internet finns ett antal frågesajter som antingen är gratis eller där jurist eller advokat tar 300-500 kr för ett svar. Genom att googla Juridisk rådgivning fick jag kontakt med en jurist André R Hanes på Juridikfokus.se. Han tog 295 kr för ett snabbsvar.

Jag öppnade med en allmän fråga om vilken skyldighet domstol har att motivera domslut. Den tjugonde sep svarade han att Rättegångsbalken föreskriver att det alltid måste finnas domskäl men inte hur noga de måste vara utformade. Det intressanta var att han uppgav att den som var missnöjd med domskälen inte hade någon möjlighet att klaga. Men den uppgiften är enligt min mening felaktig. Se vidare nästa blogg.

torsdag 10 maj 2012

Inget napp på Stockholms universitet

Nytillkomna läsare kanske undrar vilket mål jag talar om. Var vänlig läs i så fall blogginlägg 24 feb 2011, litet längre ner under Detta har hänt.

 Att anlita experter på universitetets juridiska fakultet är i allmänhet ganska dyrt så första steget var att bara känna professorer och doktorander på pulsen. 
Jag tog samma skrivelse som till advokaterna men lade till att jag vände mig till vederbörande då jag inte lyckats få svar från hittills kontaktade advokater. Vidare önskade jag bara svar på om personen trodde att han kunde svara på ställda frågor. Jag skickade så frågorna via mail till alla lärare i processrätt.
Emelie Kankanpää, Ida Salomonsson och doktorand Monica Seifert Palmlund svarade tämligen omgående att de inte kunde ge juridiska råd då universitetet endast bedrev undervisning och forskning. Professor Lars Heuman kunde inte direkt svara på frågorna. Simon Andersson, doktorand, ansåg att saken var för omfattande för att svara på. Professor Henrik Edelstam hade ingen möjlighet att åta sig konsultuppdrag och resten svarade inte.
Här kunde man lätt konstatera att universitetet inte var en framkomlig väg.
För att få någon information om hur kunskaperna var inom området kollade jag om det fans sajter som för en mindre penning gav en viss ledning. Detta är ofta jurister som vill tjäna litet extrapengar genom att svara på frågor på nätet.

tisdag 8 maj 2012

Frågor till flera advokater

Denna sida har uppdaterats den 9 maj.

Planen var att skicka ut ett mail till ett antal advokater. Jag skulle fråga om advokaten hade en aning om varför  domstolarna avvisat ett enkelt tvistemål. Jag skulle lämna en kort beskrivning av omständigheterna och litet om möjliga rättsfall samt bilägga  de viktigaste handlingarna. Utifrån svaret kunde jag sedan avgöra om advokaten var tillräckligt kunnig att anlita för ett närmare studium av handlingarna. 
Erfarenheten från professor Torbjörn Andersson visade att anlitande av expert kan gå helt på tok. Jag och min advokat anlitade nämligen honom såsom professor i processrätt just för att svara på frågan varför Solna tingsrätt avvisat målet. Han ville ha 25000:- för en utredning. I utredningen kom han fram till att han inte kunde förstå varför tingsrätten hade avvisat. Vi blev således inte det minsta klokare av den utredningen. Att nu vara försiktig skulle visa sig vara klokt i de vidare händelserna. 

Jag föreställer mig att en indikation om att en advokat har lämplig baskunskap inom området skulle vara att advokaten generellt svarade t.ex. att inom området ogiltigt förlikningsavtal, finns olika aspekter beroende på hur målet ser ut, och så vidare. Ett sådant uttalande skulle enl min mening alltså peka på att advokaten har sådan kunskap inom området att han skulle kunna ta sig an ärendet. 

Från sajten www.advokatstockholm.com började jag göra en lista på alla som hade processrätt som kunskapsområde med möjlighet att protokollföra alla svar. 
Den 7 sep började jag skicka ut frågorna. Jag började med adv Åke Broné på Flemminggatan i Stockholm, Advantage juristbyrå, adv Gudrun Ståhl Rohdin, Juristjouren adv Johan Schüldt och adv Anders Broberg. Nästa dag skickade jag frågorna till fyra advokater till, Från Elisabet Grippe till adv Gert Nilsson. 
Den 11 sep gick frågorna till hela A1 advokatbyrå och advokatfirman Allians, totalt 15 personer.  
Den 12 sep skickade jag till ytterligare 11 advokater.
Svaren började inkomma.  Från Gudrun Ståhl Rohdin svarade Louise Liliebjelke att de inte kunde bistå mig utan bad mig vända mig till en specialist på processrätt. Adv Ingemar Folke svarade att han inte hade tid till ärendet. På A1advokater svarade 5 st. En svarade att det inte var hans område, en hade ej kunskap att svara, en hade ej tid och en var föräldraledig. Från Allians svarade en Linda Larsson att ingen på byrån hade möjlighet att åta sig uppdraget. Från advokatfirman Bosten svarade Jonas Bosten att han inte trodde att han kunde tillföra något eftersom jag både hade ett ombud och hade kontaktat en professor. Han ansåg emellertid att talan skulle tagits upp av rätten. Övriga tre som svarade hade inte möjlighet att ta uppdraget. Av 36 advokater svarade således 23. Det  litet mer intressanta var  adv Shafqat Khatana på Avantage juristbyrå som svarade att de först måste gå igenom handlingarna i ärendet. Bengt Bråstad var något på spåren och började tala om klandret av arvskiftet och menade att arvskiftet inte kan klandras igen. Jag sände litet ytterligare information men han svarade inte på det.

Resultatet av denna frågeomgång pekade emellertid på att advokaterna generellt uppfattade frågan som komplicerad. 
Jag beslöt då att kontakta Stockholms Universitet.

måndag 7 maj 2012

Konstiga domstolar och okunnig advokat

Som jag skrev om den 4 juni är det en gåta varför domstolarna avvisade mitt mål om ogiltigt förlikningsavtal. Jag gissade att avvisningarna kunde bero på att domstolarna först ville att Högsta domstolen skulle avgöra om målet i vilket jag träffade förlikningsavtalet kunde återupptas. Grunden till ansökan var ju att jag och min advokat hade en prövning av förlikningsavtalet på gång i tingsrätten och tingsrätten måhände behövde HDs avgörande.
Jag talade med min advokat Christina Bergenstein och vi kom överens om att jag skulle gå in men en resningsansökan till HD. Vi bollade den litet fram och tillbaka via mail och jag sände den till HD 20 sep 2011.
Problemet med att föra denna talan var att varje överklagande byggde på gissningar, gissningar att domstolen saknade någon uppgift, att det var något bevis som behövdes. Jag har varit med om många mål i domstol, men aldrig att ens ombud inte kunnat förklara beslut eller dom. Jag funderade om min advokat har en skyldighet att ta reda på rättsregler så att hon förstår beslut från domstol. Om advokat inte förstår beslut, hur ska hon kunna företräda en klient vid ett överklagande av beslutet? Då har man ju ingen nytta av advokat, som kostar en massa pengar.

Under sommaren hade jag fortfarande inte fått något svar på frågorna. Mina samtal med ordförandena i Solna tingsrätt och Svea hovrätt 2010 visade att domstolarna var mycket förtegna. Ordförandena ville inte klargöra närmare varför de avvisat utan hänvisade bara till min advokat. Det verkade som om information skulle utgöra en sådan hjälp till ena parten - dvs mig - att domstolens partiskhet skulle komma att ifrågasättas.
Jag kan inte förstå den inställningen vad gäller processrätt. Processrätten handlar bara om de regler som gäller för hur man ska utforma en talan för att den ska utgöra grund för en rättegång. Om man utformar en stämningsansökan på felaktigt sätt så kan naturligtvis domstolen inte ta upp saken. Men samtidigt ska ju domstolen informera parten vilka fel eller vilka saker som saknas i talan. Då kan käranden (den person som vill väcka talan) rätta till, komplettera eller komma underfund med att det inte går att föra talan pga att en viktig uppgift saknas, det har inträtt en preskription el dyligt. Om parten inte får någon information kan han ju försöka väcka talan hur länge som helst.
Det leder till onödiga kostnader, belastning av domstolarna (skattebetalarna), det utgör en oro för motparten hela tiden mm. Domstolen ska bara vara opartisk i sakfrågan, dvs i den sak som domstolen ska pröva. Där måste domstolen var mycket neutral för att inte hjälpa ena parten att vinna målet. Inom processrätten kan man enligt min mening inte lägga dessa aspekter. Enligt min mening har Solna tingrsätt och Hovrätten brutit mot regeln att domstol ska uppge anledning till ett domslut, domskäl.

Hur som helst, i början av september 2011 beslöt jag att göra allt för att ta reda på vilka hemliga kunskaper som domstolarna hade och som de inte ville tala om. I nästa blogginlägg ska jag berätta vad som hände.

Richard Allard