Prof Torbjörn Andersson och Högsta domstolen

I mitten av december 2011 gick jag in med en kompletterande skrivelse till Högsta domstolen. Där redogjorde jag för den tänkta förklaringen till avvisningarna. Jag hade ju ännu inte fått någon kommentar av från juridiskt utbildad person huruvida uppgifterna var riktiga. Jag upprepade också att  arvsskiftet som enligt rättsfallen  NJA 1968 sid 46 och 1974 s 273 inte gick att ändra, innebar bättre villkor än avtalet.
Som skäl till att domstolen skulle anse det viktigt att pröva frågan redovisade jag att 63 advokater inte kunnat ge något svar på varför mitt mål hade avvisats. Enligt min åsikt är det väsentligt att det finns ett rättsfall som
dels pekar på att avtal träffade efter ett klander av arvskifte är att jämställa med avtal träffade i hovrätten.
Dels med hänsyn till det allmänna rättstillämpningen, att advokater och jurister tänker på att ett återkallande av mål efter överklagande och förlikning innebär rättssäkerhetsrisker om avtalets giltighet skulle ifrågasättas.
Dels är det inte processekonomiskt rekommendabelt att avskriva ett mål som har överklagats även om det överklagade målet undanröjs. Detta därför att skulle avtalet ogiltigförklaras måste tvisten tas om från första instans igen. Vid en stadfästelse fortsätter man i den instans man slutade sist. 

Rättsfallen pekade också på att prof. Torbjörn Anderssons utredning (se blogg 27 maj 2012)  var helt felaktig. Jag ringde upp honom, berättade om rättsfallen och ville höra hans bedömning. Han svarade att han inte hade några mer kommentarer. Jag begärde då att han skulle betala tillbaka de 25.000:- hans utredning kostat. Det ville han inte göra och uppgav att jag inte skulle betalt fakturan. Jag svarade att jag inte fann att hans utredning var felaktig förrän efter två år och frågade om han menade att om jag skulle väntat i två år innan jag betalade fakturan. Han svarade inget på det.
Intrycket av samtalet var att han ville komma undan och kastade ur sig litet vad som helst, hur ologiskt det än var.
Hur som helst skickade jag ett krav på 25000:- via mejl och en redogörelse av fallet till honom. Jag begärde att han skulle svara på mejlet vilket han inte gjorde.

Vad avsåg uppdraget till Sinikka Tiri Litby ville jag även fortsättningsvis att hon skulle titta på fallet. Jag avvaktade eftersom hon skulle höra av sig enl egen uppgift.  Jag antog emellertid att hon inte skulle ha tid att titta på något före jul.

Efter jul skulle jag i vart fall åter ta kontakt med min advokat och försöka få henne att förklara vad som hade hänt.