Prof Torbjörn Andersson och Högsta domstolen

I mitten av december 2011 gick jag in med en kompletterande skrivelse till Högsta domstolen. Där redogjorde jag för den tänkta förklaringen till avvisningarna. Jag hade ju ännu inte fått någon kommentar av från juridiskt utbildad person huruvida uppgifterna var riktiga. Jag upprepade också att  arvsskiftet som enligt rättsfallen  NJA 1968 sid 46 och 1974 s 273 inte gick att ändra, innebar bättre villkor än avtalet.
Som skäl till att domstolen skulle anse det viktigt att pröva frågan redovisade jag att 63 advokater inte kunnat ge något svar på varför mitt mål hade avvisats. Enligt min åsikt är det väsentligt att det finns ett rättsfall som
dels pekar på att avtal träffade efter ett klander av arvskifte är att jämställa med avtal träffade i hovrätten.
Dels med hänsyn till det allmänna rättstillämpningen, att advokater och jurister tänker på att ett återkallande av mål efter överklagande och förlikning innebär rättssäkerhetsrisker om avtalets giltighet skulle ifrågasättas.
Dels är det inte processekonomiskt rekommendabelt att avskriva ett mål som har överklagats även om det överklagade målet undanröjs. Detta därför att skulle avtalet ogiltigförklaras måste tvisten tas om från första instans igen. Vid en stadfästelse fortsätter man i den instans man slutade sist. 

Rättsfallen pekade också på att prof. Torbjörn Anderssons utredning (se blogg 27 maj 2012)  var helt felaktig. Jag ringde upp honom, berättade om rättsfallen och ville höra hans bedömning. Han svarade att han inte hade några mer kommentarer. Jag begärde då att han skulle betala tillbaka de 25.000:- hans utredning kostat. Det ville han inte göra och uppgav att jag inte skulle betalt fakturan. Jag svarade att jag inte fann att hans utredning var felaktig förrän efter två år och frågade om han menade att om jag skulle väntat i två år innan jag betalade fakturan. Han svarade inget på det.
Intrycket av samtalet var att han ville komma undan och kastade ur sig litet vad som helst, hur ologiskt det än var.
Hur som helst skickade jag ett krav på 25000:- via mejl och en redogörelse av fallet till honom. Jag begärde att han skulle svara på mejlet vilket han inte gjorde.

Vad avsåg uppdraget till Sinikka Tiri Litby ville jag även fortsättningsvis att hon skulle titta på fallet. Jag avvaktade eftersom hon skulle höra av sig enl egen uppgift.  Jag antog emellertid att hon inte skulle ha tid att titta på något före jul.

Efter jul skulle jag i vart fall åter ta kontakt med min advokat och försöka få henne att förklara vad som hade hänt.

Av 11 advokater kunde 10 inte svara alls.

Enligt rättsfallen NJA 1968 sid 46 och 1974 s 273 ska alltså ett förlikningsavtal träffat efter ett överklagande, och där parterna som följd av detta valt att återkalla överklagandet, också innebära att det överklagade målet undanröjs. Gör inte domstolen det är det ett rättegångsfel.

Jag ville nu testa några advokaters kunskap inom området. Det borde ju inte vara svårt att veta detta. Jag formulerade således en fråga:
"Ett arvskifte förrättades av en boutredningsman. Det klandrades i tingsrätten. Där träffades en förlikning för att ersätta skiftet. Domstolen avskriver målet. Vill Du vara vänlig att titta på bifogade beslut (beslutet att avskriva från Södra Roslags tingsrätt) och se om Du kan se något konstigt eller fel i beslutet. Du behöver bara läsa beslutets slut och förlikningsavtalet. Det bör inte ta mer än 5 min att besvara frågan."

För några nämnde jag att det var en enkät om hur kunskapen var hos advokater i en processrättslig fråga. 

Jag ringde upp 30 advokater som alla annonserade att deras område var familje- eller processrätt. 19 av dem var inte anträffbara.
För de som svarade läste jag upp frågan och slutet på beslutet. I förekommande fall skickade jag över frågan och beslut.
Adv Susanne Glendor och adv Elisabeth Grippe tyckte det var en svår fråga. Jag mejlade över frågan, men ingen av dem svarade.
Adv Helen Hamrefors ville ha frågan per mejl, men svarade inte på det.
 Adv Martina Hansson kunde inte ge något svar.
Adv Erik Hedvall, adv Anita Hellrup  Adv Agneta Kinch adv Sofia Möller och adv Birgitta Mörner kunde inte se någor fel i avskrivningen.
Adv Margareta Lind uppgav att hon inte gav fri rådgivning. (Här var ju inte fråga om rådgivning. Slutsatsen är att hon inte kunde detta)
Adv Ingemar Mårtensson var den den enda som som var saken på spåren då han uppgav att avtalet borde stadfästs.

För dem som inte upptäckte felet uppgav jag svaret att domstolen också skulle ha undanröjt arvskiftet. Till det hade de inte några kommentarer.
Slutsatsen av detta var, att av 11 advokater var bara Ingemar Mårtensson saken på spåren.

Ja hade nu en del underlag att komplettera överklagandet i Högsta domstolen.

Överklagade mål vinner laga kraft om överklagandet avskrivs

Vi överklagade målet till Svea hovrätt. Samma argument upprepades. Hovrätten gav inte prövningstillstånd. (2011-04-29 Ö1849-11), Vi överklagade till Högsta domstolen den 25 maj 2011.

Jag hade vi det laget funderat på vad Solna tingsrätt sagt att arvskiftet vunnit laga kraft. Jag gick därför in till HD med en skrivelse där jag visade att arvskiftet skulle ge mig ytterligare drygt 80000kr om avtalet ogiltigförklarades.
Solna tingsrätts påstående om att jag inte skulle få något ytterligare vid ett bifall till ogiltighet var således felaktig.

Med detta var jag de rättsfall jag hittat den 27 nov 2011 på spåren. (NJA 1968 sid 46 och 1974 s 273.). Den 27 nov hade det tagit 4,5 år innan jag fick den tämligen simpla informationen.

På universitetet (Se blogg lör 19 maj 2012) hade det tagit ca 5 minuter att hitta de relevanta rättsfallen i ett tioårsregister till NJA, och på ytterligare 20 min hade jag ögnat igenom dem och förstått att de handlade om frågorna i mitt mål. D.v.s. på ca 30 minuter så hade jag fått en tämligen bra bild av omständigheterna. För en juridiskt skolad advokat borde inte det ha tagit mer än den tiden att hitta rättsfallen. Det var ju bara att söka på ordet 'Förlikning'. Och för en advokat borde det ju vara klart vad ett återkallande eller avskrivning av ett mål har för juridisk innebörd. Det borde vara en grundläggande kunskap från studietiden när man läste processätt.

Här är på sin plats att i hög grad ifrågasätta rättssäkerheten i Sverige när advokaterna inte har erforderlig kunskap och inte bryr sig om att ta reda på saker.

Jag kan förstå detta om det är en komplicerad juridisk fråga. Men denna fråga är enligt min mening inte komplicerad. Det var bara att veta vad som händer med ett överklagat mål när man tar bort (avskriver eller avbryter) överklagandet till det målet. Då säger rättsfallen att det överklagade målet vinner laga kraft. Det är ju detsamma som att parterna inte har överklagat målet. Eller hur? Är det svårt att förstå?
Jag tar gärna emot synpunkter från mina läsare.

Jag har därför en viss förståelse när domstolarna  menade att advokaten skulle  kunna detta. Men samtidigt tycker jag att domstolen ska vara till hjälp eftersom det är den enskilde som kommer i kläm när advokaten inte kan sin sak och rättssäkerheten då blir lidande.

När jag hade klarat ut hur det stod till ringde jag min advokat och berättade om rättsfallen och vad jag kommit fram till.
- Att arvskiftet vunnit laga kraft genom avskrivningen av överklagandet,
- att arvskiftet skulle ge mig mer pengar än avtalet,
- att ett ogiltigförklaring av avtalet skulle göra att arvskiftet praktiskt började gälla,
- därför hade jag nytta av prövningen av ogiltigheten,
- att det inte var delägarnas avsikt att arvskiftet skulle gälla, (som i rättsfallen)
- att arvskiftet därför skulle  ha undanröjts i samband med avskrivningen.
- Att det inte skedde var domvilla.
- att domvillan skulle ha upptäckts av henne när hon såg avtalet med 2 punkter som stod mot varandra.
- att hon skulle meddelat mig att det fanns en tidsfrist, 6 mån, för att rätta detta i HD
- Eftersom hon missade detta var inte korrekt att i tingsrätten uppge att nyttan av prövningen var att återuppta prövningen av arvskiftet. Nyttan var istället att arvskiftet gav mig mer än avtalet.

Jag frågade vad hon hade att säga om detta. Var det jag uppfattat om rättsfallen korrekt? Hon svarade att hon inte ville säga något om detta och senare skulle avge ett svar.

Jag skulle nu ta reda på vad några advokater kunde om denna typ av processrätt.

Oklara motiveringar från Solna tingsrätt

Eftersom HD faktiskt angett att ny talan kunde väckas gjorde vi det.
Så länge en sak inte är prövad kan man fortsätta att försöka väcka talan i målet även om talan avvisas. Om man inte vet varför den avvisats kan man försöka med nya argument. Enda nackdelen är det det kostar pengar. Om en sak är avdömd i domstol däremot kan den inte tas upp till prövning igen (Rättegångsbalken 17kap, 11§).

Denna gång lämnade jag till Solna tingsrätt en kravspecifikation där jag bl.a. begärde att domstolen i fall av avvisande skulle lämna förståeliga domskäl, att domstolen inte skulle stämma motparten om formella hinder ändå skulle föreligga att ta upp målet, att motparten var nämndeman i domstolen och att jag förväntade mig att att en domare tillsattes som inte kunde misstänkas för jäv mm.

Domstolen stämde åter motparten och kallade till muntlig förberedelse. Där sade ordföranden rådmannen Hans Cappelen-Smith bla a. att problemet var hur man skulle kunna återuppta arvskiftet till prövning. Det var mycket försiktigt uttryckt, men då var det mitt syfte och i enlighet med de rättsfall som jag och min advokat då hade för handen bla NJA 1975 s 507.

Hur som helst, domstolen avvisade åter målet. 12 jan 2011 (T3800-10) Nu med motiveringen att en ogiltigförklaring av avtalet bara skulle leda till att jag förlorade de 60000 som avtalet gav mig, och att ogiltigförklaringen inte skulle utgöra grund för resning av arvskiftet.
Denna motivering var, som den uppmärksamme läsaren säkert kan se, synnerligen konstig. Jag skulle således förlora 60000 om jag vann målet. Det betydde också att motparten genom att medge talan skulle vinna 60000 kr. Jag skulle alltså förlora pengar genom att vinna målet och motparten skulle vinna genom att förlora talan. Detta verkade vara helt uppochner.
Detta berodde på att domstolen och min advokat talade förbi varandra genom att min advokat inget förstod och domstolen inte ville förklara.

Skälet till uttalandet ligger i vad domstolen skriver "Ett bifall till käromålet skulle inte i sig medföra att Richard Allard skulle kunna disponera större belopp än vad som tillerkänts honom genom förlikningsavtalet."  Först måste man fråga sig varför domstolen inte anger varifrån uppgiften kommer? 
Och för det andra, om saken ligger till som i de nyupptäckta rättsfallen, varför säger inte domstolen klart och tydligt
"Arvskiftet, som vinner rättskraft om förlikningsavtalet ogiltigförklaras skulle inte ge Richard Allard mer pengar än förlikningsavtalet."
Vill man vara otydlig?
Jag hade som ovan nämnts, speciellt bett domstolen vara noggrann i sin motivering. Ändå var man det inte.

Motpartens advokat Per Lindquist hade vidare i sitt svaromål gjort en 7-sidig utredning som i stora delar var irrelevant eller onödigt omfattande. Efter yrkande från min advokat halverade domstolen i huvudsak hans arvode. Enligt min advokat är det allvarlig kritik mot en advokat att få sitt arvode halverat.

Nästa steg var att överklaga till hovrätten.

Prof Torbjörn Andersson misstog sig helt

Prof Torbjörn Anderssons utlåtande hann ändå sändas in till hovrätten innan beslut. Även han hade fått avskrivningsbeslutet, i vilket det klart framgick att saken gällde ett klandrat arvsskifte. Hans slut i utlåtandet var att han inte heller kunde förstå Solna TRs avvisningbeslut. Han ansåg att arvskiften kunde resas (återupptas) om felaktigt förlikningsavtal förelåg även om de vunnit laga kraft efter avskrivning och ansåg att tingsrätten gjort fel.
Hans misstag består i att han inte uppfattat att man inom rättsskipningen anser att avskrivningen kopplar loss avtalet från det överklagade målet. Genom att avtalet inte fastställs i dom blir det ett privat avtal som bara gäller mellan parterna och inte utgör grund för att resa ett domslut. (Såvitt jag har förstått det hela) Utredningen missade således helt målet.
Enligt min mening korrekt noterat var att han ansåg att tingsrätten skulle motiverat sitt beslut mer utförligt.



Trots utredningen avvisade hovrätten målet. (Ö6453-08) Motiveringen var att arvskiftet vunnit laga kraft och inte kunde ändras.
Jag var rasande på det utan motivering avgivna beslutet och skrev bl. a. till det närvarande hovrättsrådet Peder Munck. Jag ställde frågan, om nu hovrätten inte ansåg att arvskiftet inte kunde återupptas, vilka rättsfall hade hovrätten grundat sitt beslut på? Jag framhöll att brevet inte var en begäran om ett beslut utan att det var en informell förfrågan. Detta med anledning av att jag vid ett tidigare tillfälle bara fått ett beslut som svar på fråga.

Några veckor senare ringde Peder Munch. Domstolarna har bla. a. angett tidsskäl som motiv till att inte svara på frågor. Vi talade dock länge per telefonen men han undvek noga att inte svara på mina frågor. 

Hur enkelt hade det inte varit att säga att förlikning med avskrivning av överklagat mål leder till att tidigare avgörande inte går att återuppta om förlikningen ogiltigförklaras.
Eller så hade han bara kunnat hänvisa till rättsfallen NJA 1968 s 46 eller 1974 s 273.

Det hade varit tillräckliga domskäl.
Jag har kallat denna blogg för Om rättssäkerhet. Rättsäkerhet är bl.a. för mig att korrekt rättslig information görs tillgänglig eller lämnas när sådant behov finns. Peder Munch hade helt klart för sig att jag förgäves försökt få svar från både min advokat och en professor och att jag inte av slöhet kontaktat domstolen. Ändå lämnade han, och f.ö. även andra domare, ingen information. Detta gör att min rättssäkerhet begränsas, min rätt till prövning av en sak kringskärs och min förståelse av detta hindras.

Jag och min advokat gick vidare till Högsta domstolen som inte beviljade prövningstillstånd (Ö2582-09). HD angav emellertid att ny talan kunde väckas om jag kunde visa att jag hade nytta av prövningen. Min advokat kunde fortfarande inte förklara varför arvskiftet inte kunde återupptas. I alla de rättsfall vi hänvisat till hade huvudmålet återupptagits när ett förlikningsavtal ogiltigförklarats så jag förstod ingenting.

Jag framhöll för min advokat att det absolut inte var ett måste att driva denna talan. Jag ville bara ha en begriplig förklaring på varför talan avvisats. Kan man av någon anledning inte driva ett mål så ska man heller inte göra det och slösa med samhällets och egna pengar.

Målet i tingsrätten avvisas utan förklaring

Nåväl, min advokat tog sig an målet och författade en stämningsansökan. Av beslutet från f.d. Södra Roslags tingsrätt 23 jan 2007 framgick tydligt att målet hade avskrivits. När jag i förhand granskade stämningsansökan såg jag att advokaten skrivit att förlikningsavtalet stadfästs. Jag rättade till avskrivning, noterade missförståndet per mail och återsände handlingen. Den återkom från min advokat efter en tid men ingen rättning hade skett. Jag ringde då upp och påpekade misstaget. Av hennes svar fick jag uppfattningen av att det inte var avgörande för ansökan, men hon skulle korrigera.
Vid det laget hade jag ingen uppfattning om att denna sak var väsentlig. Min advokat borde dock ha vetat att skillnaden mellan avskrivning och stadfästelse var mycket stor när avskrivning skett efter ett överklagande. Jag förstår idag att min advokat inte hade en aning om vilka regler som gällde.
Senare visade det sig att Christina B ändå sände ansökan till tingsrätten utan ändringen.

Domstolen stämde motparten som bl.a. svarade att jag inte kunnat visa vad jag hade för nytta av prövningen. (Det kallas att käranden ska lida förfång av ovissheten om avtalets giltighet). Domstolen förelade oss att specificera vad jag skulle vinna på prövningen.

Det svar som skulle avges var av vikt för målets vidare handläggning. Min advokat skulle svarat att arvskiftet (av misstag) vunnit laga kraft. Om avtalet ogiltigförklarades skulle arvskiftesbeslutet istället börja gälla (bli rättskraftigt). Arvskiftet skulle då ge mig mer än dubbelt så mycket som avtalet.

Hon uppgav istället att jag sänkt mitt bud under förhandlingen vilket inte skulle skett om jag vetat att motpartens uppgifter var osanna. Målet skulle således gått till prövning. Det argumentet kan användas om avtalet stadfästs. Dvs att mina yrkanden i målet som kunde vunnits låg avsevärt mycket högre än avtalsbeloppen.

I beslut den 30 juni 2008 (T6835-07) avvisade Solna tingsrätt målet med argumentet att jag inte kunnat visa att jag hade nytta av prövningen.
Jag frågade min advokat varför domstolen avvisat målet. Hon kunde inte svara på det, vilket för mig kändes helt främmande. En advokat som inte kunde förklara ett beslut hade jag aldrig tidigare upplevt. Det kändes nästan komiskt. Jag föreslog att hon skulle rådfråga några kollegor, men vid ny kontakt senare uppgav hon att inget svar kunnat ges av dem heller.

Jag ringde då ordföranden i domstolen Annelise Detthoff och bad henne närmare förklara varför ansökan avvisats. Hon vägrade svara på några som helst frågor utan hänvisade till min advokat. Jag upplyste henne att min advokat inte kunde förklara saken, men det var uppenbart att Annelise ansåg att min advokat skulle kunna detta.

Återstod att anlita en professor. För att kunna överklaga måste man ju veta vad man ska angripa i beslutet. Vi tog kontakt med prof Torbjörn Andersson på Uppsala universitet. Han är professor i processrätt. Han hade dock inte möjlighet att genast utreda frågan så vi fick överklaga på gissningar.

Fel från domare Klas Reinholdsson, adv Ulf Klementsson och Christina Bergenstein

Det hade bara gått några dagar efter att delägarna skrivit under avtalet och jag funderade på några uppgifter som en av delägarna lämnat till mig under förhandlingen. Jag hade ställt mig tveksam till sanningshalten av dem men det fanns ingen möjlighet att kontrollera dem då. Nu föll det mig in att kontrollera uppgifterna hos några myndigheter och det visade sig att mina farhågor var befogade. En av parterna hade lämnat felaktiga uppgifter och jag hade skrivit under avtalet med utgångspunkt från att de var sanna.

Min advokat Ulf Klementsson som uppmärksammat min tveksamhet, hade heller inte rått mig att villkora avtalet så att det bara gälla om uppgifterna var korrekta. Jag försökte få råd av min advokat hur man skulle förfara, man han visste ingenting. Jag överklagade då själv avskrivningen till hovrätten och sedan till HD med skälet att avtalet kunde vara ogiltigt, men båda avslog målet.
Utifrån de rättsfall jag hittat på Universitetet tror jag nu att jag förstår varför. Jag skulle i första hand  ha angripit domvillan, och därefter kunde frågan om ogiltigheten ha kunnat tas upp.

I juni kontaktade jag adv Christina Bergenstein i syfte att få avtalet prövat i särskild rättegång. Christina B är en trevlig person. Anledningen till att jag valde henne var att hon vid en fråga per tel varit noga med att ta reda på om det svar hon gav var riktigt. Det gav ett intryck av noggrannhet. Tyvärr måste jag konstatera att i praktiken blev det annorlunda.

När vi träffades första gången den 16 juni 2007 lämnade jag genast över förlikningsavtalet och Södra Roslags tingsrätts beslut om avskrivning. Christina B borde då enligt min mening ha sett att avtalet såg konstigt ut, ha frågat mig om varför avtalet sade att arvskiftet inte skulle undanröjas och berättat det besvärliga med att skiftet vann laga kraft när avtalets giltighet nu skulle ifrågasättas.
En advokats uppgift är ju i första hand att kunna de processrättsliga formaliteterna så att inte ett mål faller pga en missad detalj. Enligt Rättegångsbalken så kunde frågan om att domstolen inte undanröjt arvskiftet utgöra grund till resning i HD i 6 månader. Den tiden hade precis börjat löpa. Det fanns alltså 6 mån tidsfrist att angripa domvillan. Det skedde inte, vilket var nästa fel.

Min advokat har senare uppgivit att hon inte fått i uppdrag att kontrollera om avskrivningen var riktigt gjord. (så har jag uppfattat det) Jag menar att om jag inte ens misstänker att ett rättegångsfel föreligger kan jag givetvis inte ge någon i uppdrag att kolla ett beslut. Det är bara en advokat som kan se det. Avskrivningens utförande utgjorde vidare den ram för hur ogiltighetsmålet skulle läggas upp. Föreligger ett rättegångsfel måste advokaten föra saken på tal så att klienten ska kunna ta ställning till vilka alternativ som står tillbuds för att  gå vidare.

Vad hände när förlikningsavtalet tillkom?

Sammanfattningsvis så måste det vara så här:
När parterna förlikas i rätten måste de vara klara på om förlikningen sker före  eller efter ett överklagande. Om man i det senare fallet vill att målet ska återkallas på grund av förlikningen, ska även det tidigare målet tas bort. Om det inte undanröjs och man senare finner att avtalet är ogiltigt så gäller plötsligt det tidigare avgörandet och det går inte att ändra. Detta trots att parterna överklagade det därför att de ansåg det felaktigt. Att inte undanröja ett tidigare mål vid förlikning är således ett misstag, av parter eller domstol.

Jag skulle t.o.m. vilja påstå att det är fel även om parterna i förlikningen är överens om att tidigare mål ska gälla utan några som helst ändringar. Även det avtalet kan ju  vara tillkommet pga av svek eller missförstånd och kan vara ogiltigt. En person som lurats till ett sådant avtal står då plötsligt med en dom han blivit lurad att acceptera och kan inte få bort den domen även om han kan få bort avtalet. En stadfästelse av avtalet bör därför alltid göras, för den kan alltid tas bort om avtalet befinns ogiltigt.

Men hur var det nu med mitt mål? Min fråga var ju varför domstolarna inte ville pröva giltigheten av avtalet.

Den intelligente läsaren kanske kan ana svaret med utgångspunkt från ovanstående.

Orsaken skulle således vara att en ogiltigförklaring av avtalet bara skulle leda till att arvsskiftet började gälla. Men jag och min advokat hade uppgivit för domstolen att syftet med ogiltigförklaringen var att riva upp arvskiftet. Eftersom det inte är möjligt, godkände domstolen inte angivet syfte. Därför avvisade den.

Det märkliga var att min advokat inte visste detta, inte kände till rättsfallen, inte kände till att avskrivning av överklagat mål ledde till det jag beskrev ovan och har därtill fört mina mål under 4,5 år utan att ta reda på hur det låg till. Också är märkligt att domstolen inte berättade något om dessa rättsfall, ännu mindre angav betydelsen av dem, inte angav att de andra rättsfall jag och min advokat angav inte var relevanta, inte svarade på direkta frågor om detta utan lät oss föra rättegångar som bara belastade skattebetalarna, försäkringsbolaget och mig privat. Men domstolen måste ha förstått och min advokat borde förstått att avskrivningen av överklagandet av arvskiftet var felaktig (enl de nya rättsfallen) och skulle ha rättats till.

Det är kanske bäst att ta det från början.


När jag kom hem från universitetet tittade jag igenom det gamla avtalet från den 23 jan 2007 och erinrade mig vad som hade hänt. F.d. Södra Roslags tingsrätt (Idag Attunda TR)  hade kallat parterna till förlikningsförhandlingar dagen före huvudförhandling. Vi förhandlade hela dagen och  först vid 7-tiden på kvällen var vi äntligen överens om vilka belopp som skulle betalas mellan delägarna i arvskiftet. Alla var ganska trötta. Domstolen föreslog då att parterna skulle återkalla målet. Jag frågade varför man inte skulle göra en stadfästelse av avtalet. Ordföranden Klas Reinholdsson förklarade att det var enklare för domstolen att göra en avskrivning. En stadfästelse skulle kräva att man skrev en massa saker om arvskiftet vilket krävde extra tid. Och det var ju sent nu. Vidare ansåg han att det inte var någon skillnad mellan avskrivning eller stadfästelse. Detta var det första felet som gjordes.
Domstolen författade sedan avtalet. Det var tingsnotarien Samuel Rudvall som skrev efter ordförandens diktamen. Och avtalet skulle med utgångspunkt från de nyfunna rättsfallen se mycket underligt ut.

Som punkt 1 står att "Parterna återkallar sina respektive talan i målen T1851-03, 1954-03 samt 1955-03 samt hemställer att tingsrätten avskriver målen, till följd varv arvskiftet den 2 maj 2003 skall gälla. (min kursivering)
Som p. 2. står att "Alla förpliktelser om utbetalningar av skifteslikvid med anledning av ovan nämnda arvskifte fullgöres genom att... " och så anges beloppen som ska erläggas mellan delägarna.
Inget av beloppen stämmer med de belopp som anges i arvskiftet. Ändå skriver domstolen att arvskiftet ska gälla. Punkt 1 och 2 står ju mot varandra vilket en uppmärksam läsare kan konstatera. Antingen så gäller p. 1 eller så gäller p 2. Hur domstolen fått ihop detta är en gåta. Några frågor till parterna gjordes inte. Parternas ombud reagerade inte heller. Det var adv Per Lindquist, adv Ulf Klementsson och adv Lennart Johansson. Det var det andra felet som gjordes. Vid den tidpunkten hade jag inte en aning om hur ett sådant här avtal skulle skrivas. Men jag måste tillstå att jag tyckte att punkt 1 var litet underlig.

Jag har nu frågat mig varför domstolen skrev så här. Kan domstolen ha trott att ett undanröjande av arvskiftet vad avsåg beloppen inte kunde ske? Eller visste inte? Antydde någon av delägarna att arvskiftet bara vad avsåg fördelningen av egendomen skulle stå fast och att det var det som avsågs i punkt 1.? I så fall glömde domstolen att undanröja arvskiftet vad avsåg beloppen. Ett antagande kunde vara att domstolen visst kände till att arvskiftet skulle undanröjas. Men den undvek detta eftersom domaren hörde på våra diskussioner att det fanns tveksamheter om avtalets giltighet. För att slippa få upp målet igen "glömde" den avsiktligt att undanröja arvskiftet. Om domstolen gjort detta är det allvarligt.

Hur som helst gjorde domstolen ett rättegångsfel som inte undanröjde arvskiftet, inte frågade parterna vad som skulle göras med arvsskiftet eller upplyste vilken följd ett lagakraftvunnet arvskifte skulle ha. Inblandade advokater borde också ha vetat att avskrivningen måste följas av ett undanröjande eller så skulle en stadfästelse gjorts.

Rättsfallen gav ledning till svaret

Efter att ha ögnat igenom rättsfallen gjorde jag snabbt kopior av dem och åkte hemåt. Dessa rättsfall pekade på något annat än de rättsfall som jag och min advokat hänvisat till i talan för prövning av mitt förlikningsavtals giltighet.

Min uppfattning om mitt mål var mycket enkelt och som jag skrivit om tidigare:

Det förlikningsavtal som vi delägare träffat skulle ersätta hela vår tvist, lösa den. Om förlikningsavtalet blev ogiltigt skulle det betyda att tvisten åter blev olöst. Om tvisten blev olöst kunde alltså tvisten återkomma till domstolen, varvid rätten åter skulle börja behandla den. Där skulle alltså var möjligt att träffa en ny förlikning eller så fick saken prövas i domstolen.

De rättsfall min advokat och jag tidigare tagit fram bekräftade precis det. Jag förmodar att de flesta läsarna skulle vara benägna att tycka det är logiskt.
Dock fanns dock en osäkerhet, mitt mål var avskrivet, återkallat, medan de tidigare rättsfallen handlade om stadfästa förlikningsavtal. Vi hade då kollat i litteraturen och där hade en Thorsten Cars sagt att någon avgörande skillnad mellan avskrivna mål och stadfästelse inte fanns. (Om resning i rättegångsmål, 1959) Saken borde således vara ganska klar därmed.

De nya rättsfallen talade dock om mål som överklagats från tingsrätten till hovrätten. Men som jag nu funderade på saken är ju ett arvskifte som görs av en boutredningsman också överklagat när det klandras till tingsrätten. Tingsrätten i mitt fall skulle alltså kunna motsvara hovrätten i rättsfallen. Och mitt arvskifte motsvarar rättsfallens tingsrätt. Det fanns alltså en omisskännlig likhet men som ingen ännu tagit upp i någon juridisk litteratur. Det skulle alltså betyda att de nya rättsfallen skulle vara tillämpliga på alla prejudiciella avgöranden som kan överklagas (ungefär: avgöranden som kan vinna rättskraft före tingsrätt). Utöver arvskiften är det t.ex. bodelningar.

De nya rättsfallen talade alltså om att tingsrättsavgörandet vann laga kraft om man avskrev målet i hovrätten även om man gjorde ett förlikningsavtal. Visserligen skulle förlikningsavtalet gälla, men om förlikningsavtalet försvann skulle således tingsrättens avgörande då börja gälla (bli rättskraftigt), vilket betydde att tingsrätten inte kunde ta upp målet igen eftersom det redan var avgjort. Själva avskrivningen, återkallelsen av hovrättsmålet, innebar alltså att förlikningsavtalet inte längre hade någon koppling till tingsrättsmålet i den mening att det helt ersatte och tog bort avgörandet. Det måste göras i en särskild beslut att undanröja det. Det var därför Högsta domstolen pekat på att det var så viktigt att undanröja tingsrättens avgörande vid förlikningsavtal. Bl.a. som jag förstår, är skälet att ett ogiltigförklarande av förlikningsavtalet måste kunna leda till att man kan ta upp tvisten igen. Vid en stadfästelse är detta alltid möjligt eftersom tingsrättens dom försvinner då tvisten avslutas med en stadfästelsedom att parterna förlikats.  Thorsten Cars hade således haft fel. Eller hade bara delvis rätt. Hans uttalande måste ha avsett mål som inte överklagats, för i en första instans finns ju ännu inget föregående mål som kan vinna laga kraft. Då kan aktuella målet tas bort pga förlikning och skulle förlikningen bli ogiltig är bara att väcka ny talan. Längre hade han inte tänkt.

Vad betydde då detta i mitt fall? Jag hade uppfattat att förlikningen ersatte arvskiftet precis som parterna i rättsfallen trott att förlikningen hade ersatt tingsrättens avgörande. Alltså, rättsfallen pekade plötsligt på att flera lagkunniga hade gjort allvarliga fel i mitt fall. Hur riktigt var det antagandet? Läs vidare i nästa blogg.

En fantastisk upptäckt

Under hösten hade jag repetitionsvis läst igenom de rättsfall som jag och min advokat haft som ledning bl.a. Nytt Juridiskt Arkiv (NJA) 1975 sid 507 där Högsta domstolen avgjort att ett mål om ogiltigt förlikningsvtal ska kunna väckas i allmän domstol. Det gäller när man träffat en förlikning och målet stadfästs.

 NJA är högsta domstolens avgöranden samlade i bokform.
Eftersom advokaterna inte kunde ge några raka svar sökte jag i all tillgänglig litteratur under november. Jag hade i princip gett upp och den 27 nov åkte jag till Stockholms universitets bibliotek för att lämna igen de sista böckerna. I den nedre hallen lämnar man böckerna i på ett rullband som går in i en lucka. Juridiska biblioteket ligger ett plan upp. Jag fick då en ingivelse att titta i NJAs register. NJA har 10-årsregister som är lätta att titta i och genom att de täcker in så lång tid, behöver man inte bläddra i en massa årsböcker.
När jag kom upp till hyllorna med NJA såg jag att det stod ett ensamt register i brösthöjd i början av en hylla. Normalt ska registren stå i slutet av alla årsböcker långt ner, och är svåra att läsa texten på ryggen, då de är ganska tunna, ca 8 mm, och ofta ligger blandade med varandra. Någon hade tydligen satt detta register fel. Det ensamma registret omfattade åren 1964-1973 (jag är inte riktigt säker). Ett ganska självklart ord i detta sammanhang är 'Förlikning' eller 'Förlikningsavtal'. Ganska snabbt hittade jag 'förlikning'. Det fanns två rättsfall. Jag tror att jag sett dem någon gång för ett par år sedan men tyckt att de inte var riktigt relevanta i mitt fall. De handlade nämligen om två förlikningar gjorda i hovrätten. Jag hade dock förlikats i tingsrätten.
Båda rättsfallen var nästan identiska och det senare hänvisade till det tidigare. Det var NJA 1968 sid 46 och 1974 s 273. I rubriken fanns en fråga om återkallelse av ett mål i hovrätten endast avsåg vadetalan (alltså målet i hovrätten) eller hela målet, dvs även det överklagade tingsrättsmålet. I hovrätten hade parterna förlikats, skrivit ett förlikningsavtal. Advokaterna hade sedan begärt att hovrätten skulle avskriva målet. Detta skedde.

Det här var på den tiden då stadsverket stod för det mesta av rättegångskostnaderna. Resterande del skulle betalas av parterna. En tid efter förlikningen kom en räkning till ena parten från stadsverket att ersätta verket med sin egen, och del av den andra partens rättegångskostnader i tingsrätten, såsom tappande part där.

Med avskrivningen som hovrätten gjort hade det märkliga inträffat att tingsrättens dom, som var överklagad, hade vunnit laga kraft. Parternas avsikt med förlikningsavtalet var ju att hela tvisten skulle förlikas och att var och en skulle stå för sin rättegångskostnad (vilket är brukligt vid förlikning). Tingsrättens dom skulle alltså med förlikningen ha undanröjts, alltså tagits bort, precis som målet i hovrätten. Parterna gick till Högsta domstolen. Den avgjorde att hovrätten hade gjort fel som bara avskrivit hovrättens mål. Den skulle samtidigt ha undanröjt tingsrättsavgörandet. Det var ett rättegångsfel att jämställa med domvilla. Normalt innebär ett förlikningsavtal att hela tvisten upphör. Hovrätten skulle ha tänk på detta.

Jag förstod nu plötsligt hur det låg till med mitt mål.