Under hösten hade jag repetitionsvis läst igenom de rättsfall som jag och min advokat haft som ledning bl.a. Nytt Juridiskt Arkiv (NJA) 1975 sid 507 där Högsta domstolen avgjort att ett mål om ogiltigt förlikningsvtal ska kunna väckas i allmän domstol. Det gäller när man träffat en förlikning och målet stadfästs.
NJA är högsta domstolens avgöranden samlade i bokform.
Eftersom advokaterna inte kunde ge några raka svar sökte jag i all tillgänglig litteratur under november. Jag hade i princip gett upp och den 27 nov åkte jag till Stockholms universitets bibliotek för att lämna igen de sista böckerna. I den nedre hallen lämnar man böckerna i på ett rullband som går in i en lucka. Juridiska biblioteket ligger ett plan upp. Jag fick då en ingivelse att titta i NJAs register. NJA har 10-årsregister som är lätta att titta i och genom att de täcker in så lång tid, behöver man inte bläddra i en massa årsböcker.
När jag kom upp till hyllorna med NJA såg jag att det stod ett ensamt register i brösthöjd i början av en hylla. Normalt ska registren stå i slutet av alla årsböcker långt ner, och är svåra att läsa texten på ryggen, då de är ganska tunna, ca 8 mm, och ofta ligger blandade med varandra. Någon hade tydligen satt detta register fel. Det ensamma registret omfattade åren 1964-1973 (jag är inte riktigt säker). Ett ganska självklart ord i detta sammanhang är 'Förlikning' eller 'Förlikningsavtal'. Ganska snabbt hittade jag 'förlikning'. Det fanns två rättsfall. Jag tror att jag sett dem någon gång för ett par år sedan men tyckt att de inte var riktigt relevanta i mitt fall. De handlade nämligen om två förlikningar gjorda i hovrätten. Jag hade dock förlikats i tingsrätten.
Båda rättsfallen var nästan identiska och det senare hänvisade till det tidigare. Det var NJA 1968 sid 46 och 1974 s 273. I rubriken fanns en fråga om återkallelse av ett mål i hovrätten endast avsåg vadetalan (alltså målet i hovrätten) eller hela målet, dvs även det överklagade tingsrättsmålet. I hovrätten hade parterna förlikats, skrivit ett förlikningsavtal. Advokaterna hade sedan begärt att hovrätten skulle avskriva målet. Detta skedde.
Det här var på den tiden då stadsverket stod för det mesta av rättegångskostnaderna. Resterande del skulle betalas av parterna. En tid efter förlikningen kom en räkning till ena parten från stadsverket att ersätta verket med sin egen, och del av den andra partens rättegångskostnader i tingsrätten, såsom tappande part där.
Med avskrivningen som hovrätten gjort hade det märkliga inträffat att tingsrättens dom, som var överklagad, hade vunnit laga kraft. Parternas avsikt med förlikningsavtalet var ju att hela tvisten skulle förlikas och att var och en skulle stå för sin rättegångskostnad (vilket är brukligt vid förlikning). Tingsrättens dom skulle alltså med förlikningen ha undanröjts, alltså tagits bort, precis som målet i hovrätten. Parterna gick till Högsta domstolen. Den avgjorde att hovrätten hade gjort fel som bara avskrivit hovrättens mål. Den skulle samtidigt ha undanröjt tingsrättsavgörandet. Det var ett rättegångsfel att jämställa med domvilla. Normalt innebär ett förlikningsavtal att hela tvisten upphör. Hovrätten skulle ha tänk på detta.
Jag förstod nu plötsligt hur det låg till med mitt mål.
lördag 19 maj 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar