Rättsfallen gav ledning till svaret

Efter att ha ögnat igenom rättsfallen gjorde jag snabbt kopior av dem och åkte hemåt. Dessa rättsfall pekade på något annat än de rättsfall som jag och min advokat hänvisat till i talan för prövning av mitt förlikningsavtals giltighet.

Min uppfattning om mitt mål var mycket enkelt och som jag skrivit om tidigare:

Det förlikningsavtal som vi delägare träffat skulle ersätta hela vår tvist, lösa den. Om förlikningsavtalet blev ogiltigt skulle det betyda att tvisten åter blev olöst. Om tvisten blev olöst kunde alltså tvisten återkomma till domstolen, varvid rätten åter skulle börja behandla den. Där skulle alltså var möjligt att träffa en ny förlikning eller så fick saken prövas i domstolen.

De rättsfall min advokat och jag tidigare tagit fram bekräftade precis det. Jag förmodar att de flesta läsarna skulle vara benägna att tycka det är logiskt.
Dock fanns dock en osäkerhet, mitt mål var avskrivet, återkallat, medan de tidigare rättsfallen handlade om stadfästa förlikningsavtal. Vi hade då kollat i litteraturen och där hade en Thorsten Cars sagt att någon avgörande skillnad mellan avskrivna mål och stadfästelse inte fanns. (Om resning i rättegångsmål, 1959) Saken borde således vara ganska klar därmed.

De nya rättsfallen talade dock om mål som överklagats från tingsrätten till hovrätten. Men som jag nu funderade på saken är ju ett arvskifte som görs av en boutredningsman också överklagat när det klandras till tingsrätten. Tingsrätten i mitt fall skulle alltså kunna motsvara hovrätten i rättsfallen. Och mitt arvskifte motsvarar rättsfallens tingsrätt. Det fanns alltså en omisskännlig likhet men som ingen ännu tagit upp i någon juridisk litteratur. Det skulle alltså betyda att de nya rättsfallen skulle vara tillämpliga på alla prejudiciella avgöranden som kan överklagas (ungefär: avgöranden som kan vinna rättskraft före tingsrätt). Utöver arvskiften är det t.ex. bodelningar.

De nya rättsfallen talade alltså om att tingsrättsavgörandet vann laga kraft om man avskrev målet i hovrätten även om man gjorde ett förlikningsavtal. Visserligen skulle förlikningsavtalet gälla, men om förlikningsavtalet försvann skulle således tingsrättens avgörande då börja gälla (bli rättskraftigt), vilket betydde att tingsrätten inte kunde ta upp målet igen eftersom det redan var avgjort. Själva avskrivningen, återkallelsen av hovrättsmålet, innebar alltså att förlikningsavtalet inte längre hade någon koppling till tingsrättsmålet i den mening att det helt ersatte och tog bort avgörandet. Det måste göras i en särskild beslut att undanröja det. Det var därför Högsta domstolen pekat på att det var så viktigt att undanröja tingsrättens avgörande vid förlikningsavtal. Bl.a. som jag förstår, är skälet att ett ogiltigförklarande av förlikningsavtalet måste kunna leda till att man kan ta upp tvisten igen. Vid en stadfästelse är detta alltid möjligt eftersom tingsrättens dom försvinner då tvisten avslutas med en stadfästelsedom att parterna förlikats.  Thorsten Cars hade således haft fel. Eller hade bara delvis rätt. Hans uttalande måste ha avsett mål som inte överklagats, för i en första instans finns ju ännu inget föregående mål som kan vinna laga kraft. Då kan aktuella målet tas bort pga förlikning och skulle förlikningen bli ogiltig är bara att väcka ny talan. Längre hade han inte tänkt.

Vad betydde då detta i mitt fall? Jag hade uppfattat att förlikningen ersatte arvskiftet precis som parterna i rättsfallen trott att förlikningen hade ersatt tingsrättens avgörande. Alltså, rättsfallen pekade plötsligt på att flera lagkunniga hade gjort allvarliga fel i mitt fall. Hur riktigt var det antagandet? Läs vidare i nästa blogg.