Domstolarnas allvarliga fel

Som jag tidigare skrivit i bloggen så har jag pekat på att min advokat missat att se ett rättegångsfel. 

Under en utredning jag gjort under sommaren och hösten har jag också upptäckt att domstolarna i mitt fall har gjort ett flertal misstag, underlåtit att utveckla grunderna till sina beslut och dessutom hamnat i ett moment 22. Det är ett brott mot i första hand proportionalitetsprincipen som Sverige förbundit sig att följa.

Se följande.

Vi delägare överklagade ett arvskifte förrättat en boutredningsman. Vi träffade ett förlikningsavtal och domstolen avskrev överklagandet. Tämligen omgående upptäckte jag att avtalet kunde vara ogiltigt och överklagade avskrivningen till Svea hovrätt.

Praxis säger (NJA 1975 s 507 och RH 1998:3) att man har rätt att pröva giltigheten av ett förlikningsavtal .

Då inträffade det märkliga att hovrätten avslog klagomålet trots att det finns annan ytterligare praxis som säger att man kan undanröja en avskrivning om det kan antas att bla avtal är ogiltigt. 

(sid 786 i rf NJA 1981 mht NJA 1980 s 58.)

För att inte avskrivningen skulle vinna laga kraft och kunna användas som skäl mot att pröva avtalet begärde jag i Högsta domstolen att målet skulle vilandeförklaras. 

Det gick HD inte med på och avskrivningen vann laga kraft.

Jag väckte talan om avtalet i Solna tingsrätt och då inträffade nästa märklighet. 

Solna tingsrätt och Svea hovrätt avvisade talan just därför att avskrivningen hade vunnit laga kraft.

Det var precis vad jag i tid velat hindra.

Därmed hade också ett moment 22 uppstått. (cirkelbevis)

Hovrätten (1) hade hade först avslagit överklagandet av avskrivningen pga att rätta ”omständigheter” inte förelåg, dvs att avtalet var konstaterat ogiltigt. Hovrätten (2) angav sedan att pga att avskrivningen vunnit laga kraft kunde den inte pröva ev. ogiltighet.

Således, hovrätt (1) krävde ett ogiltigt avtal för att undanröja avskrivningen och hovrätt (2) krävde en undanröjd avskrivning för att kunna ogiltigförklara avtalet osv.

Det är något jag inte trott kunde inträffa i verkligheten.

Jag överklagade till Högsta domstolen som nu sade att jag kan väcka ny talan om jag kunde visa att jag hade nytta av talan.

Det gjorde jag.

Åter avvisade tingsrätten och hovrätten med samma skäl som ovan trots att jag till HD visade att arvskiftet oförändrat skulle ge mer pengar än avtalet.

Min advokat Christina Bergenstein och Torbjörn Andersson, professor i processrätt har ansett att domstolarna inte tänkt igenom sina beslut.

Domstolarna har gjort följande fel

1) Hovrätten 1 avslog överklagandet utan att ha tagit del av all bevisning.

2) HD avslog begäran om vilandeförklaring trots att den borde vetat att om avskrivningen vann laga kraft skulle jag inte få pröva avtalets giltighet.

3) Moment 22 uppkom. Hovrätt 1 ville ha ett ogiltigt avtal för att kunna undanröja avskrivningen och hovrätt 2 ville ha en undanröjd avskrivning kunna pröva giltigheten.

4) Om domstolarna har menat att en lagakraftvunnen avskrivning inte kan undanröjas finns  frågan finns inte avgjord i praxis. Torsten Cars hävdar istället att det går  (Torsten Cars, Om resning i rättegångsmål, 1959, sid 103) Om ny praxis uppstått, borde HD tagit upp frågan.

5) Brott mot proportionalitetsprincipen. För att kunna hindra en rättslig prövning måste något  samhälleligt rättsintresse vara större än mitt intresse att få pröva. Vilket är det samhällsintresset?  Alla övriga prövningar av förlikningsavtal är tillåtna enl praxis.

6) Om det finns ett samhällsintresse varför har domstolarna inte redovisat detta från början? Då slapp jag föra ett mål i blindo, kunde dra det tillbaka i tid eller komma med korrekta yrkanden eller upplysningar?

7) Om domstolarna menar att inte ens ett ogiltigförklarat förlikningsavtal utgör grund återuppta ett arvskifte betyder det att man fråntas rätten att överklaga arvskiftet. Överklagandet avskrevs ju pga en ogiltig förlikning och nytt klander av arvskiftet kan inte göras då klandertiden är över. Detta kan ju inträffa för vem som helst i framtiden.

Slutsats

Jag har fortfarande inte förstått domstolarnas beslut. I prop 1983/84:78 s 39 sägs ”ingen ska behöva drabbas av rättsförluster enbart därför att han inte förmår uttrycka sig på juridiskt korrekt sätt eller inte förstår domstolens föreläggande.” 

Innebörden i detta uttalande skulle också kunna utformas ”ingen ska behöva drabbas av rättsförluster enbart därför att han, hans ombud eller av honom anlitad professor inte förmår uttrycka sig på juridiskt korrekt sätt eller inte förstår domstolens föreläggande eller beslut.”

Jag, mitt ombud, anlitad professor i processrätt och flera ytterligare advokater har ännu inte förstått domstolarnas avgöranden.

Domstolarna har således brutit mot proportionalitetsprincipen.

Idag litar jag inte längre på domstolarna. De är uppenbarligen inte till för allmänhetens skull utan  för sin egen.

Mitt mål har ännu inte kommit till prövning. Kostnaden hittills är 329.905 kr