Vad hände när förlikningsavtalet tillkom?

Sammanfattningsvis så måste det vara så här:
När parterna förlikas i rätten måste de vara klara på om förlikningen sker före  eller efter ett överklagande. Om man i det senare fallet vill att målet ska återkallas på grund av förlikningen, ska även det tidigare målet tas bort. Om det inte undanröjs och man senare finner att avtalet är ogiltigt så gäller plötsligt det tidigare avgörandet och det går inte att ändra. Detta trots att parterna överklagade det därför att de ansåg det felaktigt. Att inte undanröja ett tidigare mål vid förlikning är således ett misstag, av parter eller domstol.

Jag skulle t.o.m. vilja påstå att det är fel även om parterna i förlikningen är överens om att tidigare mål ska gälla utan några som helst ändringar. Även det avtalet kan ju  vara tillkommet pga av svek eller missförstånd och kan vara ogiltigt. En person som lurats till ett sådant avtal står då plötsligt med en dom han blivit lurad att acceptera och kan inte få bort den domen även om han kan få bort avtalet. En stadfästelse av avtalet bör därför alltid göras, för den kan alltid tas bort om avtalet befinns ogiltigt.

Men hur var det nu med mitt mål? Min fråga var ju varför domstolarna inte ville pröva giltigheten av avtalet.

Den intelligente läsaren kanske kan ana svaret med utgångspunkt från ovanstående.

Orsaken skulle således vara att en ogiltigförklaring av avtalet bara skulle leda till att arvsskiftet började gälla. Men jag och min advokat hade uppgivit för domstolen att syftet med ogiltigförklaringen var att riva upp arvskiftet. Eftersom det inte är möjligt, godkände domstolen inte angivet syfte. Därför avvisade den.

Det märkliga var att min advokat inte visste detta, inte kände till rättsfallen, inte kände till att avskrivning av överklagat mål ledde till det jag beskrev ovan och har därtill fört mina mål under 4,5 år utan att ta reda på hur det låg till. Också är märkligt att domstolen inte berättade något om dessa rättsfall, ännu mindre angav betydelsen av dem, inte angav att de andra rättsfall jag och min advokat angav inte var relevanta, inte svarade på direkta frågor om detta utan lät oss föra rättegångar som bara belastade skattebetalarna, försäkringsbolaget och mig privat. Men domstolen måste ha förstått och min advokat borde förstått att avskrivningen av överklagandet av arvskiftet var felaktig (enl de nya rättsfallen) och skulle ha rättats till.

Det är kanske bäst att ta det från början.


När jag kom hem från universitetet tittade jag igenom det gamla avtalet från den 23 jan 2007 och erinrade mig vad som hade hänt. F.d. Södra Roslags tingsrätt (Idag Attunda TR)  hade kallat parterna till förlikningsförhandlingar dagen före huvudförhandling. Vi förhandlade hela dagen och  först vid 7-tiden på kvällen var vi äntligen överens om vilka belopp som skulle betalas mellan delägarna i arvskiftet. Alla var ganska trötta. Domstolen föreslog då att parterna skulle återkalla målet. Jag frågade varför man inte skulle göra en stadfästelse av avtalet. Ordföranden Klas Reinholdsson förklarade att det var enklare för domstolen att göra en avskrivning. En stadfästelse skulle kräva att man skrev en massa saker om arvskiftet vilket krävde extra tid. Och det var ju sent nu. Vidare ansåg han att det inte var någon skillnad mellan avskrivning eller stadfästelse. Detta var det första felet som gjordes.
Domstolen författade sedan avtalet. Det var tingsnotarien Samuel Rudvall som skrev efter ordförandens diktamen. Och avtalet skulle med utgångspunkt från de nyfunna rättsfallen se mycket underligt ut.

Som punkt 1 står att "Parterna återkallar sina respektive talan i målen T1851-03, 1954-03 samt 1955-03 samt hemställer att tingsrätten avskriver målen, till följd varv arvskiftet den 2 maj 2003 skall gälla. (min kursivering)
Som p. 2. står att "Alla förpliktelser om utbetalningar av skifteslikvid med anledning av ovan nämnda arvskifte fullgöres genom att... " och så anges beloppen som ska erläggas mellan delägarna.
Inget av beloppen stämmer med de belopp som anges i arvskiftet. Ändå skriver domstolen att arvskiftet ska gälla. Punkt 1 och 2 står ju mot varandra vilket en uppmärksam läsare kan konstatera. Antingen så gäller p. 1 eller så gäller p 2. Hur domstolen fått ihop detta är en gåta. Några frågor till parterna gjordes inte. Parternas ombud reagerade inte heller. Det var adv Per Lindquist, adv Ulf Klementsson och adv Lennart Johansson. Det var det andra felet som gjordes. Vid den tidpunkten hade jag inte en aning om hur ett sådant här avtal skulle skrivas. Men jag måste tillstå att jag tyckte att punkt 1 var litet underlig.

Jag har nu frågat mig varför domstolen skrev så här. Kan domstolen ha trott att ett undanröjande av arvskiftet vad avsåg beloppen inte kunde ske? Eller visste inte? Antydde någon av delägarna att arvskiftet bara vad avsåg fördelningen av egendomen skulle stå fast och att det var det som avsågs i punkt 1.? I så fall glömde domstolen att undanröja arvskiftet vad avsåg beloppen. Ett antagande kunde vara att domstolen visst kände till att arvskiftet skulle undanröjas. Men den undvek detta eftersom domaren hörde på våra diskussioner att det fanns tveksamheter om avtalets giltighet. För att slippa få upp målet igen "glömde" den avsiktligt att undanröja arvskiftet. Om domstolen gjort detta är det allvarligt.

Hur som helst gjorde domstolen ett rättegångsfel som inte undanröjde arvskiftet, inte frågade parterna vad som skulle göras med arvsskiftet eller upplyste vilken följd ett lagakraftvunnet arvskifte skulle ha. Inblandade advokater borde också ha vetat att avskrivningen måste följas av ett undanröjande eller så skulle en stadfästelse gjorts.