En fantastisk upptäckt

Under hösten hade jag repetitionsvis läst igenom de rättsfall som jag och min advokat haft som ledning bl.a. Nytt Juridiskt Arkiv (NJA) 1975 sid 507 där Högsta domstolen avgjort att ett mål om ogiltigt förlikningsvtal ska kunna väckas i allmän domstol. Det gäller när man träffat en förlikning och målet stadfästs.

 NJA är högsta domstolens avgöranden samlade i bokform.
Eftersom advokaterna inte kunde ge några raka svar sökte jag i all tillgänglig litteratur under november. Jag hade i princip gett upp och den 27 nov åkte jag till Stockholms universitets bibliotek för att lämna igen de sista böckerna. I den nedre hallen lämnar man böckerna i på ett rullband som går in i en lucka. Juridiska biblioteket ligger ett plan upp. Jag fick då en ingivelse att titta i NJAs register. NJA har 10-årsregister som är lätta att titta i och genom att de täcker in så lång tid, behöver man inte bläddra i en massa årsböcker.
När jag kom upp till hyllorna med NJA såg jag att det stod ett ensamt register i brösthöjd i början av en hylla. Normalt ska registren stå i slutet av alla årsböcker långt ner, och är svåra att läsa texten på ryggen, då de är ganska tunna, ca 8 mm, och ofta ligger blandade med varandra. Någon hade tydligen satt detta register fel. Det ensamma registret omfattade åren 1964-1973 (jag är inte riktigt säker). Ett ganska självklart ord i detta sammanhang är 'Förlikning' eller 'Förlikningsavtal'. Ganska snabbt hittade jag 'förlikning'. Det fanns två rättsfall. Jag tror att jag sett dem någon gång för ett par år sedan men tyckt att de inte var riktigt relevanta i mitt fall. De handlade nämligen om två förlikningar gjorda i hovrätten. Jag hade dock förlikats i tingsrätten.
Båda rättsfallen var nästan identiska och det senare hänvisade till det tidigare. Det var NJA 1968 sid 46 och 1974 s 273. I rubriken fanns en fråga om återkallelse av ett mål i hovrätten endast avsåg vadetalan (alltså målet i hovrätten) eller hela målet, dvs även det överklagade tingsrättsmålet. I hovrätten hade parterna förlikats, skrivit ett förlikningsavtal. Advokaterna hade sedan begärt att hovrätten skulle avskriva målet. Detta skedde.

Det här var på den tiden då stadsverket stod för det mesta av rättegångskostnaderna. Resterande del skulle betalas av parterna. En tid efter förlikningen kom en räkning till ena parten från stadsverket att ersätta verket med sin egen, och del av den andra partens rättegångskostnader i tingsrätten, såsom tappande part där.

Med avskrivningen som hovrätten gjort hade det märkliga inträffat att tingsrättens dom, som var överklagad, hade vunnit laga kraft. Parternas avsikt med förlikningsavtalet var ju att hela tvisten skulle förlikas och att var och en skulle stå för sin rättegångskostnad (vilket är brukligt vid förlikning). Tingsrättens dom skulle alltså med förlikningen ha undanröjts, alltså tagits bort, precis som målet i hovrätten. Parterna gick till Högsta domstolen. Den avgjorde att hovrätten hade gjort fel som bara avskrivit hovrättens mål. Den skulle samtidigt ha undanröjt tingsrättsavgörandet. Det var ett rättegångsfel att jämställa med domvilla. Normalt innebär ett förlikningsavtal att hela tvisten upphör. Hovrätten skulle ha tänk på detta.

Jag förstod nu plötsligt hur det låg till med mitt mål.

Sinikka Tiri Litby

Sinikka Tiri Litby var en trevlig person och jag talade med henne en god stund. Hon var intresserad av frågorna och jag sände över dem med mail. Hon var villig att åta sig en utredning för 4000-4500kr. Det var ung det jag ville betala efter misstaget med professor Torbjörn Andersson som kostat 25000:- utan att ha svarat på frågorna. Priset lät bra så jag accepterade detta.

Tyvärr var hon upptagen och skulle återkomma efter höstlovet. Efter att ha försökt kontakta så många advokater var jag ganska trött på att ingen ville eller kunde svara. Jag tror jag har kontaktat ca 120 advokater sedan sep 2011 varav 63 hade avgivit svar. Att någon äntligen skulle kunna ta tag i utredningen var ganska skönt.

Höstlovet och en tid gick men ingen Sinikka hörde av sig. Jag sökte henne per mail den 11 nov. Inget svar.

Efter nytt mail den 17 nov svarade hon äntligen den 18 och beklagde att hon inte hört av sig. Hon skulle dock vara ledig en vecka till. Jag meddelade att jag fortfarande var intresserad av utredningen. Hon skulle höra av sig i slutet av nov. Detta gjorde hon inte. Jag sökte henne flera gånger per tel och hon var inte anträffbar. I slutet av november fick jag äntligen tag i henne och hon uppgav då att hon kunde vara ledig en vecka till, men skulle kontakta mig efter denna alltså runt 10 dec. Jag började ana ugglor i mossen. Hon verkade glida undan på något sätt. Hon verkade inte ge riktigt klara besked och att inte svara på mail är inte i enlighet med god advokatsed. Jag anade att det inte skulle bli något före jul.

I samma veva hände något som skulle börja kasta ett ljus över nu de långdragna frågorna beträffande det ogiltiga förlikningsavtalet.

Telefonkontakter med 32 advokater.

Något egentligt svar på varför huvudmålet (arvskiftet) inte kunde återupptas om förlikningsavtalet ogiltigförklarades hade jag inte fått. André Hanes hade gett mig en vink, men han hade varit slarvig, inte läst mina mail ordentligt och han hade inte bra pedagogisk förmåga, som jag uppfattat det.
Jag bestämde mig då att ringa istället för att mejla advokaterna för att enkelt först fråga hur man skulle göra om man upptäckte att ett förlikningsavtal var ogiltigt.  Om advokaten visade kunskap och intresse kunde jag skicka mail med mer strukturerade frågor.

Jag började ringa den 20 okt. Den 15 november hade jag ringt 32 advokater, jurister och professorer i processrätt.

Många uppgav att det inte var deras område, (Jan Cadstedt, Hans Bredberg, Advokatfirman Bastling & partners, Anne Alenius Bengt Sundquist, Annelie Södergren) Några hade inte tid och skulle återkomma, men återkom inte T.ex Susanne Urwitz, Lars Gagner, Ann Christin Bark, Advokatfimnan Berkert och Sten de Geer.
Några rådde mig att ta kontakt med min advokat Christina Bergenstein eller kontakta professor i processrätt som Ann-Sofi Österberg på Familjens jurist och adv Iva Carlén.
Annan jurist på Familjens jurist påstod att det inte gick att ifrågasätta förlikningsavtal. (vilket är fel)

Någon kände en advokat jag tidigare hade haft och ansåg att han var jävig (Jonas Bosten).

Några svarade att man skulle väcka talan i tingsrätten men visste inte mer. (Christer Wersäll, Björn Askerlund,)
Några pratade litet längre men kunde inte förstå varför tingsrätten avvisat målet (Richard Appelberg, Peter Holmgren) Christina Engstrand sade att arvskiftet inte gick att återuppta då det vunnit laga kraft utan att förklara närmare.
Jag ringde också åter professor Lars Heuman på Stockholms universitet. Han hänvisade till prof Henrik Edelstam som skulle återkomma men inte gjorde det.
Några var intresserade och talade ända upp till en timme i telefonen. Jag skickade över frågorna till dem. En av dem var Klas Bjuremark som verkligen ansträngde si att försöka hitta ett svar och var villig att mot betalning göra en utredning. Ungefär samtidigt fick jag en hänvisning till adv Sinikka Tiri Litby av adv Bengt Sundquist.

Svar från Juristpunkten

Eftersom ingen advokat hittills velat ta i mina frågor så var faktiskt de här sajterna där man kunde ställa juridiska frågor mest givande även om kontakten med Hanes varit snurrig.

Den 16 okt upptäckte jag en annan sådan sajt, Juristpunkten. Även juristen på denna sajt skulle vara ganska snurrig. 

Jag ställde först en enkel fråga så att delägarna i ett arvskifte överklagat det till tingsrätten där vi träffat en förlikning som föranlett rätten att avskriva målet. Jag frågade hur man skulle göra om man ville pröva avtalets giltighet.

Juristen Maria Pihl Utterhall svarade. 'Vad är det för avtal du talar om, menar du testamentet?'  (Jag hade aldrig nämnt testamente)

Jag rättade och uppgav att det inte handlade om ett testamente. Jag beskrev utförligt att man kan överklaga ett arvskifte och i tingsrätten, precis som i andra mål, träffa förlikningsavtal varvid rätten kan stadfästa eller avskriva målet.

Hon började då fråga om vad i avtalet som kunde göra det ogiltigt. Många advokater glider in på detta, men frågan var inte ställd om det utan hur man ska göra för att pröva ogiltighet.

Jag svarade att det bara var en processteknisk fråga. Hon upplyste att man går med stämningsansökan till tingsrätt. Hur det skulle gå sedan måste man veta vad som står i avtalet. Jag återgav vad som stod i detta (det är ganska kort) och upplyste att man kunde överklaga avskrivningen till Svea hovrätt men att ogiltigheten upptäcktes efter att överklagandetiden gått ut.  

Hon svarade då litet märkligt att 'då förstår jag att det kan överklagas' sedan kom inget mer svar. Jag kontaktade då henne igen och hon svarade att hon måste göra en s.k. rättsutredning för 3000kr. Jag frågade då vad en rättsutredning var för något och ställde en kravspecifikation att svaret skulle innehålla rättsfall och hur man skulle handla. Hon svarade att en rättsutredning inte gick till på det sättet och frågade om jag ville ha en rättsutredning  'annars kan vi avsluta samarbetet'. Jag frågade "Hur går då en rättsutredning till?" Det svarade hon inte på. 

Jag vet inte vad man ska säga om detta, men troligen kunde Maria Pihl Utterhall ingenting om detta. Hon gav ju inte några särskilda svar och verkade mest vilja avsluta mailväxlingen.

Jurist André Hanes forts.

Jag återger f.n. en mailkontakt  med juristen André Hanes. Jag har ställt frågan hur man ska hantera ett förlikningsavtal som kan vara ogiltigt och som träffats i tingsrätten efter att delägarna överklagat ett skifte. (Se fg dagar) 

Jag noterade för André att klander av redovisning från boutredningsman inte var samma sak som att överklaga själva skiftet. Han medgav då att det var riktigt. Han tillade att återställande av försutten tid kanske var tillämplig ändå, trots att han tidigare sagt att det bara kunde användas om t.e.x partens sjukdom förhindrat ett överklagande. Dessutom ville han ha mer betalt, 600 kr i halvtimmen om vi träffades. Jag avböjde eftersom han redan gett en del underliga svar och risk fanns att jag skulle få betala för uttalanden i liknande stil. Ang återställande av försutten tid kollade jag på internet. där framkom att denna inte kunde begäras efter ett år och det året hade gått för min del. Detta meddelade jag honom. 

Han medgav då att jag inte skulle kunna överklaga arvskiftet samt att en prövning av förlikningsavtalets giltighet i en separat rättegång troligen skulle sakna värde. Jag bad honom specificera det sistnämnda  närmare. Han uppgav då litet märkligt att 'ärendet avvisats och att klanderfristen för arvskiftet därför troligen fortfarande skulle gälla'. 

Han ville nu ha ytterligare betalt men jag svarade att då jag inte förstått hans svar ville jag inte betala förrän han gett svar på mina frågor. Jag hade aldrig sagt att något ärende avvisats så jag frågade honom vad han menade med detta. Vidare frågade jag varför talan om ogiltighet skulle sakna värde. Om förlikningsavtalet ogiltigförklarades skulle ju arvskiftet i vart fall börja gälla och det skulle ge mig 76.000 mer än avtalet, så då kan det väl knappast sakna värde?

Han svarade då att han trott att ett klander av arvskiftet avvisats för att parterna förlikats utanför rätten. Han hade alltså trott att arvskiftet inte överklagats. Således hade han inte läst mina mail ordentligt där jag på tre stället sagt att arvskiftet var överklagat i rätt tid och parterna i rätten träffat ett förlikningsavtal vilket lett till en avskrivning. Alla hans uppgifter om återställande av försutten tid mm byggde på ett missförstånd. 

Han hade vidare trott att arvskiftet gav mig mindre pengar än avtalet, men det hade jag aldrig sagt. Det han sade och som hade en poäng, skulle det visa sig senare, var att om arvskiftet gav mig mer pengar än avtalet så så skulle en ogiltigförklaring av avtalet ha ett värde.

Sammanfattningsvis så hade André Hanes dels missuppfattat om arvskiftet var överklagat eller inte, dels lämnat uppgifter som han sedan tog tillbaka. 

Det han gjorde rätt var att bekräfta en uppgift som jag anade skulle gälla.

Jag har träffat en del advokater som inte läser/lyssnar på klienten tillräckligt noga och börjar redovisa slutsatser som inte är relevanta i sammanhanget. Tråkigt, kan man konstatera. 

 

Svar från André Hanes

Efter alla dessa negativa svar frågade jag mig - och läsaren kan ju också fundera - varför 95% av advokaterna i Stockholm inte kunde ge några som helst enkla besked. Är de borta inom processrätten kring ogiltigt förlikningsavtal eller hade domstolarna verkligen brustit så i sin domsmotivering att det fanns skäl att gå till Europadomstolen med frågan? Eller var mailmediet mindre lämpligt i detta sammanhang. Per telefon var kanske mer möjligt att höra om advokaten hade lämplig kompetens och så kunde vederbörande inte backa ur så lätt.

Hur som helst beslöt jag att gå ner ännu ett steg i förenkling. Jag skulle formulera mer en principfråga: Om ett arvskifte är överklagat och man träffar en förlikning i tingsrätten med följd att målet avskrives, på viket sätt ska man handla om man tror att avtalet är ogiltigt?

Jag skickade först mågra mail. Kaiding advokatbyrå i Umeå svarade inte (Prövade en annan stad), Sofia Möller i Stockholm svarade inte. 

Detta var en fråga som jag skulle kunna ställa till juristen André Hanes på addcorp.net eftersom han verkligen svarade mot en mindre betalning. Jag vill kortfattat återge mailkorrespondensen med honom då det blev riktigt konstigt med hans svar.

Jag började med att inte uppge att det var ett överklagat arvskifte där överklagandet avskrivits, (eller, som man också säger,  återkallats av parterna). Jag uppgav således att det bara var ett vanligt tvistemål i vilket man träffat ett avtal vars giltighet därefter ifrågasats. 

André svarade då kanske litet svårtolkat, att det inte mötte några hinder att väcka talan mot motparten igen. Ordet 'igen' verkar ju peka på att han menade att stämma på nytt i ursprungliga tvisten. Men det skulle ju inte gå eftersom motparten då skulle åberopa förlikningsavtalet. Han måste mena tvist om förlikningsavtalets giltighet, vilket framgår i hans vidare svar.  Tvisten om förlikningsavtalets giltighet måste ju föras separat och kunna överklagas separat eftersom det är ett annat mål än ursprungstvisten.

Hur som helst låtsades jag inte veta något om detta. Jag tillade nu istället att tvisten avsåg ett överklagat arvskifte förrättat av boutredningsman.  Jag frågande om ogiltigheten i sådant fall skulle upptas inom ramen för ett nytt överklagande av arvskiftet, kanske genom att i Högsta domstolen begära återställande av försutten tid. Jag var inte så insatt i den frågan då, men det betyder att man kan få rätt att överklaga ett mål fastän tiden för överklagandet gått ut.

Han gav då det märkliga svaret att det inte skulle gå om klandertiden gått ut för boutredningsmannens slutredovisning som var 1 år.

Det verkade som om André slirade till riktigt här. Redovisningen från boutredningsmannen avser ju ersättning för de timmar han lagt ner på att utreda och utföra arvskiftet. (Handelsbalken 18 kap). Att överklaga själva arvskiftet, som var fråga i detta sammanhang, är en helt annan sak. Det kan man göra inom en månad. Jag upplyste detta till honom.

Europakonventionen Art 6

André Hanes hade således påstått att klagomål på domskäls utformning inte var möjlig. Det är en sanning med modifikation. Europakonventionen är upphöjd till svensk lag den 1 jan 1995. Art 6 säger att var och en är berättigad till en rättvis och offentlig förhandling av en opartisk domstol. I Europakonventionens praxis har gjorts bedömningar att även viss inskränkning av den rättigheten innebär ett brott mot konventionen. En av dessa inskränkningar utgör ofullständiga domskäl. Det finns alltså krav på domskäl. Domskälen måste vara så klara att att parterna ser att domstolen verkligen tagit ställning till deras sak. D.v.s. att domstolen genomfört en rättvis förhandling. Detsamma gäller om domskälen är så luddiga att part inte vet hur han ska överklaga målet. Part måste ju se vilka delar av domen som är den väsentliga angreppspunkten för överklagandet. Om han inte kan överklaga målet på rätt sätt blir hans rättigheter till en rättvis förhandling kringskurna. Man kan alltså enl min mening överklaga ett mål och med hänvisning till konventionen begära återförvisning till tidigare rätt som har att klargöra domskälen. (Hans Danelius: Mänskliga rättigheter i Europeisk praxis, 2 uppl, s 224 f.) 

I den vevan kom ett svar in på mina tidigare frågor från Choulette advokatbyrå. Adv Anders Arthur svarade där för byrån att den skulle kunna göra en utredning. Det skulle ta 4-5 timmar á 2.200kr per timme. De ville ha allt i förskott. Jag svarade då att jag accepterade 5000:- i förskott och  endast om byrån kunde komma med ett begripligt svar skulle jag komplettera upp till 10000:-. Anders Arthur svarade inte på mailet.

I en sammanställning kunde jag den 20 sep 2011 konstatera att jag totalt kontaktat totalt 47 advokater/jurister.  Av dessa hade 17 st inte svarat alls, 8 st saknade kunskap inom området, 18 st hade inte tid att svara, 2 st förstod inte varför tingsrätten avvisat beslutet och 2 st kunde tänka sig att gå igenom saken utan att de egentligen kunde ge någon garanti för att de kunde svara.

Med dessa dåliga resultat i ryggen bestämde jag mig för att omarbeta frågorna. Jag sammanställde 7 frågor, som alla följde en logisk tankekedja. Jag försökte formulera dem så enkelt som möjligt. 

T.ex. så började jag med att säga att de rättsfall som min advokat och jag kände till sade att man hade rätt att i domstol kunna få prövning av huruvida ett förlikningsavtal kunde vara ogiltigt (enl kända regler i avtalslagen). Jag frågade om detta var rätt uppfattat.

Sedan säger lagen att man i domstolen måste ange vilken nytta man har av prövningen. Jag frågade om nyttan kunde vara att man kunde återuppta huvudmålet (det mål som man förlikats i) och där hade möjlighet att få prövat sina yrkanden som var högre än förlikningsavtalet gav. o.s.v. 

Dessa frågor skickade jag ut den 30 sep till minst 15 advokater varav 11 advokater på Grünberger Advokatbyrå AB och allmänt Amber advokater i Halmstad.

Fråga till Juridikfokus.se

Jag funderade en del på varför advokater och juridiskt skolade var så ovilliga att ens påbörja en diskussion om mitt rättsfall. Kunde det bero på att jag på ett ganska litet utrymme återgett händelseförloppet och dessutom spekulerat runt vad domstolens skäl skulle leda till i en allmän rättstillämpning. Jag hade en föreställning av att domstolen misstagit sig och hade i frågebrevet spekulerat litet över att följden av domskälen måste bli att parten som var mottagare av pengar kom i en sämre ställning än den som skulle utge pengar i ett förlikningsavtal. Dessutom berättade jag att flera advokater och en professor inte kunnat  förklara domslutet. På det sättet kan det bli för mycket och för komplicerat så att advokaten backar ur på en gång. 
Eller så kan det vara som jag läst av någon på nätet, att många advokater är lata. Att ta sig an en utredning som till stor del kräver ett ianspråktagande av halvt glömda kunskaper från universitetstiden är inte så ekonomiskt givande eftersom det är kunskaper som advokaten förväntas redan ha och därför inte kan ta betalt för att åter läsa in.

Således, för att få någon att säga något i frågan, skulle man kunna ställa bara några frågor inom en del av det som hänt, och sedan, beroende på vad advokaten/juristen svarar, ställa några frågor till. 
På internet finns ett antal frågesajter som antingen är gratis eller där jurist eller advokat tar 300-500 kr för ett svar. Genom att googla Juridisk rådgivning fick jag kontakt med en jurist André R Hanes på Juridikfokus.se. Han tog 295 kr för ett snabbsvar.

Jag öppnade med en allmän fråga om vilken skyldighet domstol har att motivera domslut. Den tjugonde sep svarade han att Rättegångsbalken föreskriver att det alltid måste finnas domskäl men inte hur noga de måste vara utformade. Det intressanta var att han uppgav att den som var missnöjd med domskälen inte hade någon möjlighet att klaga. Men den uppgiften är enligt min mening felaktig. Se vidare nästa blogg.

Inget napp på Stockholms universitet

Nytillkomna läsare kanske undrar vilket mål jag talar om. Var vänlig läs i så fall blogginlägg 24 feb 2011, litet längre ner under Detta har hänt.

 Att anlita experter på universitetets juridiska fakultet är i allmänhet ganska dyrt så första steget var att bara känna professorer och doktorander på pulsen. 

Jag tog samma skrivelse som till advokaterna men lade till att jag vände mig till vederbörande då jag inte lyckats få svar från hittills kontaktade advokater. Vidare önskade jag bara svar på om personen trodde att han kunde svara på ställda frågor. Jag skickade så frågorna via mail till alla lärare i processrätt.

Emelie Kankanpää, Ida Salomonsson och doktorand Monica Seifert Palmlund svarade tämligen omgående att de inte kunde ge juridiska råd då universitetet endast bedrev undervisning och forskning. Professor Lars Heuman kunde inte direkt svara på frågorna. Simon Andersson, doktorand, ansåg att saken var för omfattande för att svara på. Professor Henrik Edelstam hade ingen möjlighet att åta sig konsultuppdrag och resten svarade inte.

Här kunde man lätt konstatera att universitetet inte var en framkomlig väg.
För att få någon information om hur kunskaperna var inom området kollade jag om det fans sajter som för en mindre penning gav en viss ledning. Detta är ofta jurister som vill tjäna litet extrapengar genom att svara på frågor på nätet.

Frågor till flera advokater

Denna sida har uppdaterats den 9 maj.

Planen var att skicka ut ett mail till ett antal advokater. Jag skulle fråga om advokaten hade en aning om varför  domstolarna avvisat ett enkelt tvistemål. Jag skulle lämna en kort beskrivning av omständigheterna och litet om möjliga rättsfall samt bilägga  de viktigaste handlingarna. Utifrån svaret kunde jag sedan avgöra om advokaten var tillräckligt kunnig att anlita för ett närmare studium av handlingarna. 

Erfarenheten från professor Torbjörn Andersson visade att anlitande av expert kan gå helt på tok. Jag och min advokat anlitade nämligen honom såsom professor i processrätt just för att svara på frågan varför Solna tingsrätt avvisat målet. Han ville ha 25000:- för en utredning. I utredningen kom han fram till att han inte kunde förstå varför tingsrätten hade avvisat. Vi blev således inte det minsta klokare av den utredningen. Att nu vara försiktig skulle visa sig vara klokt i de vidare händelserna. 

Jag föreställer mig att en indikation om att en advokat har lämplig baskunskap inom området skulle vara att advokaten generellt svarade t.ex. att inom området ogiltigt förlikningsavtal, finns olika aspekter beroende på hur målet ser ut, och så vidare. Ett sådant uttalande skulle enl min mening alltså peka på att advokaten har sådan kunskap inom området att han skulle kunna ta sig an ärendet. 

Från sajten www.advokatstockholm.com började jag göra en lista på alla som hade processrätt som kunskapsområde med möjlighet att protokollföra alla svar. 

Den 7 sep började jag skicka ut frågorna. Jag började med adv Åke Broné på Flemminggatan i Stockholm, Advantage juristbyrå, adv Gudrun Ståhl Rohdin, Juristjouren adv Johan Schüldt och adv Anders Broberg. Nästa dag skickade jag frågorna till fyra advokater till, Från Elisabet Grippe till adv Gert Nilsson. 

Den 11 sep gick frågorna till hela A1 advokatbyrå och advokatfirman Allians, totalt 15 personer.  

Den 12 sep skickade jag till ytterligare 11 advokater.

Svaren började inkomma.  Från Gudrun Ståhl Rohdin svarade Louise Liliebjelke att de inte kunde bistå mig utan bad mig vända mig till en specialist på processrätt. Adv Ingemar Folke svarade att han inte hade tid till ärendet. På A1advokater svarade 5 st. En svarade att det inte var hans område, en hade ej kunskap att svara, en hade ej tid och en var föräldraledig. Från Allians svarade en Linda Larsson att ingen på byrån hade möjlighet att åta sig uppdraget. Från advokatfirman Bosten svarade Jonas Bosten att han inte trodde att han kunde tillföra något eftersom jag både hade ett ombud och hade kontaktat en professor. Han ansåg emellertid att talan skulle tagits upp av rätten. Övriga tre som svarade hade inte möjlighet att ta uppdraget. Av 36 advokater svarade således 23. Det  litet mer intressanta var  adv Shafqat Khatana på Avantage juristbyrå som svarade att de först måste gå igenom handlingarna i ärendet. Bengt Bråstad var något på spåren och började tala om klandret av arvskiftet och menade att arvskiftet inte kan klandras igen. Jag sände litet ytterligare information men han svarade inte på det.

Resultatet av denna frågeomgång pekade emellertid på att advokaterna generellt uppfattade frågan som komplicerad. 

Jag beslöt då att kontakta Stockholms Universitet.