Jurist André Hanes forts.

Jag återger f.n. en mailkontakt  med juristen André Hanes. Jag har ställt frågan hur man ska hantera ett förlikningsavtal som kan vara ogiltigt och som träffats i tingsrätten efter att delägarna överklagat ett skifte. (Se fg dagar) 

Jag noterade för André att klander av redovisning från boutredningsman inte var samma sak som att överklaga själva skiftet. Han medgav då att det var riktigt. Han tillade att återställande av försutten tid kanske var tillämplig ändå, trots att han tidigare sagt att det bara kunde användas om t.e.x partens sjukdom förhindrat ett överklagande. Dessutom ville han ha mer betalt, 600 kr i halvtimmen om vi träffades. Jag avböjde eftersom han redan gett en del underliga svar och risk fanns att jag skulle få betala för uttalanden i liknande stil. Ang återställande av försutten tid kollade jag på internet. där framkom att denna inte kunde begäras efter ett år och det året hade gått för min del. Detta meddelade jag honom. 

Han medgav då att jag inte skulle kunna överklaga arvskiftet samt att en prövning av förlikningsavtalets giltighet i en separat rättegång troligen skulle sakna värde. Jag bad honom specificera det sistnämnda  närmare. Han uppgav då litet märkligt att 'ärendet avvisats och att klanderfristen för arvskiftet därför troligen fortfarande skulle gälla'. 

Han ville nu ha ytterligare betalt men jag svarade att då jag inte förstått hans svar ville jag inte betala förrän han gett svar på mina frågor. Jag hade aldrig sagt att något ärende avvisats så jag frågade honom vad han menade med detta. Vidare frågade jag varför talan om ogiltighet skulle sakna värde. Om förlikningsavtalet ogiltigförklarades skulle ju arvskiftet i vart fall börja gälla och det skulle ge mig 76.000 mer än avtalet, så då kan det väl knappast sakna värde?

Han svarade då att han trott att ett klander av arvskiftet avvisats för att parterna förlikats utanför rätten. Han hade alltså trott att arvskiftet inte överklagats. Således hade han inte läst mina mail ordentligt där jag på tre stället sagt att arvskiftet var överklagat i rätt tid och parterna i rätten träffat ett förlikningsavtal vilket lett till en avskrivning. Alla hans uppgifter om återställande av försutten tid mm byggde på ett missförstånd. 

Han hade vidare trott att arvskiftet gav mig mindre pengar än avtalet, men det hade jag aldrig sagt. Det han sade och som hade en poäng, skulle det visa sig senare, var att om arvskiftet gav mig mer pengar än avtalet så så skulle en ogiltigförklaring av avtalet ha ett värde.

Sammanfattningsvis så hade André Hanes dels missuppfattat om arvskiftet var överklagat eller inte, dels lämnat uppgifter som han sedan tog tillbaka. 

Det han gjorde rätt var att bekräfta en uppgift som jag anade skulle gälla.

Jag har träffat en del advokater som inte läser/lyssnar på klienten tillräckligt noga och börjar redovisa slutsatser som inte är relevanta i sammanhanget. Tråkigt, kan man konstatera. 

 

Svar från André Hanes

Efter alla dessa negativa svar frågade jag mig - och läsaren kan ju också fundera - varför 95% av advokaterna i Stockholm inte kunde ge några som helst enkla besked. Är de borta inom processrätten kring ogiltigt förlikningsavtal eller hade domstolarna verkligen brustit så i sin domsmotivering att det fanns skäl att gå till Europadomstolen med frågan? Eller var mailmediet mindre lämpligt i detta sammanhang. Per telefon var kanske mer möjligt att höra om advokaten hade lämplig kompetens och så kunde vederbörande inte backa ur så lätt.

Hur som helst beslöt jag att gå ner ännu ett steg i förenkling. Jag skulle formulera mer en principfråga: Om ett arvskifte är överklagat och man träffar en förlikning i tingsrätten med följd att målet avskrives, på viket sätt ska man handla om man tror att avtalet är ogiltigt?

Jag skickade först mågra mail. Kaiding advokatbyrå i Umeå svarade inte (Prövade en annan stad), Sofia Möller i Stockholm svarade inte. 

Detta var en fråga som jag skulle kunna ställa till juristen André Hanes på addcorp.net eftersom han verkligen svarade mot en mindre betalning. Jag vill kortfattat återge mailkorrespondensen med honom då det blev riktigt konstigt med hans svar.

Jag började med att inte uppge att det var ett överklagat arvskifte där överklagandet avskrivits, (eller, som man också säger,  återkallats av parterna). Jag uppgav således att det bara var ett vanligt tvistemål i vilket man träffat ett avtal vars giltighet därefter ifrågasats. 

André svarade då kanske litet svårtolkat, att det inte mötte några hinder att väcka talan mot motparten igen. Ordet 'igen' verkar ju peka på att han menade att stämma på nytt i ursprungliga tvisten. Men det skulle ju inte gå eftersom motparten då skulle åberopa förlikningsavtalet. Han måste mena tvist om förlikningsavtalets giltighet, vilket framgår i hans vidare svar.  Tvisten om förlikningsavtalets giltighet måste ju föras separat och kunna överklagas separat eftersom det är ett annat mål än ursprungstvisten.

Hur som helst låtsades jag inte veta något om detta. Jag tillade nu istället att tvisten avsåg ett överklagat arvskifte förrättat av boutredningsman.  Jag frågande om ogiltigheten i sådant fall skulle upptas inom ramen för ett nytt överklagande av arvskiftet, kanske genom att i Högsta domstolen begära återställande av försutten tid. Jag var inte så insatt i den frågan då, men det betyder att man kan få rätt att överklaga ett mål fastän tiden för överklagandet gått ut.

Han gav då det märkliga svaret att det inte skulle gå om klandertiden gått ut för boutredningsmannens slutredovisning som var 1 år.

Det verkade som om André slirade till riktigt här. Redovisningen från boutredningsmannen avser ju ersättning för de timmar han lagt ner på att utreda och utföra arvskiftet. (Handelsbalken 18 kap). Att överklaga själva arvskiftet, som var fråga i detta sammanhang, är en helt annan sak. Det kan man göra inom en månad. Jag upplyste detta till honom.

Europakonventionen Art 6

André Hanes hade således påstått att klagomål på domskäls utformning inte var möjlig. Det är en sanning med modifikation. Europakonventionen är upphöjd till svensk lag den 1 jan 1995. Art 6 säger att var och en är berättigad till en rättvis och offentlig förhandling av en opartisk domstol. I Europakonventionens praxis har gjorts bedömningar att även viss inskränkning av den rättigheten innebär ett brott mot konventionen. En av dessa inskränkningar utgör ofullständiga domskäl. Det finns alltså krav på domskäl. Domskälen måste vara så klara att att parterna ser att domstolen verkligen tagit ställning till deras sak. D.v.s. att domstolen genomfört en rättvis förhandling. Detsamma gäller om domskälen är så luddiga att part inte vet hur han ska överklaga målet. Part måste ju se vilka delar av domen som är den väsentliga angreppspunkten för överklagandet. Om han inte kan överklaga målet på rätt sätt blir hans rättigheter till en rättvis förhandling kringskurna. Man kan alltså enl min mening överklaga ett mål och med hänvisning till konventionen begära återförvisning till tidigare rätt som har att klargöra domskälen. (Hans Danelius: Mänskliga rättigheter i Europeisk praxis, 2 uppl, s 224 f.) 

I den vevan kom ett svar in på mina tidigare frågor från Choulette advokatbyrå. Adv Anders Arthur svarade där för byrån att den skulle kunna göra en utredning. Det skulle ta 4-5 timmar á 2.200kr per timme. De ville ha allt i förskott. Jag svarade då att jag accepterade 5000:- i förskott och  endast om byrån kunde komma med ett begripligt svar skulle jag komplettera upp till 10000:-. Anders Arthur svarade inte på mailet.

I en sammanställning kunde jag den 20 sep 2011 konstatera att jag totalt kontaktat totalt 47 advokater/jurister.  Av dessa hade 17 st inte svarat alls, 8 st saknade kunskap inom området, 18 st hade inte tid att svara, 2 st förstod inte varför tingsrätten avvisat beslutet och 2 st kunde tänka sig att gå igenom saken utan att de egentligen kunde ge någon garanti för att de kunde svara.

Med dessa dåliga resultat i ryggen bestämde jag mig för att omarbeta frågorna. Jag sammanställde 7 frågor, som alla följde en logisk tankekedja. Jag försökte formulera dem så enkelt som möjligt. 

T.ex. så började jag med att säga att de rättsfall som min advokat och jag kände till sade att man hade rätt att i domstol kunna få prövning av huruvida ett förlikningsavtal kunde vara ogiltigt (enl kända regler i avtalslagen). Jag frågade om detta var rätt uppfattat.

Sedan säger lagen att man i domstolen måste ange vilken nytta man har av prövningen. Jag frågade om nyttan kunde vara att man kunde återuppta huvudmålet (det mål som man förlikats i) och där hade möjlighet att få prövat sina yrkanden som var högre än förlikningsavtalet gav. o.s.v. 

Dessa frågor skickade jag ut den 30 sep till minst 15 advokater varav 11 advokater på Grünberger Advokatbyrå AB och allmänt Amber advokater i Halmstad.

Fråga till Juridikfokus.se

Jag funderade en del på varför advokater och juridiskt skolade var så ovilliga att ens påbörja en diskussion om mitt rättsfall. Kunde det bero på att jag på ett ganska litet utrymme återgett händelseförloppet och dessutom spekulerat runt vad domstolens skäl skulle leda till i en allmän rättstillämpning. Jag hade en föreställning av att domstolen misstagit sig och hade i frågebrevet spekulerat litet över att följden av domskälen måste bli att parten som var mottagare av pengar kom i en sämre ställning än den som skulle utge pengar i ett förlikningsavtal. Dessutom berättade jag att flera advokater och en professor inte kunnat  förklara domslutet. På det sättet kan det bli för mycket och för komplicerat så att advokaten backar ur på en gång. 
Eller så kan det vara som jag läst av någon på nätet, att många advokater är lata. Att ta sig an en utredning som till stor del kräver ett ianspråktagande av halvt glömda kunskaper från universitetstiden är inte så ekonomiskt givande eftersom det är kunskaper som advokaten förväntas redan ha och därför inte kan ta betalt för att åter läsa in.

Således, för att få någon att säga något i frågan, skulle man kunna ställa bara några frågor inom en del av det som hänt, och sedan, beroende på vad advokaten/juristen svarar, ställa några frågor till. 
På internet finns ett antal frågesajter som antingen är gratis eller där jurist eller advokat tar 300-500 kr för ett svar. Genom att googla Juridisk rådgivning fick jag kontakt med en jurist André R Hanes på Juridikfokus.se. Han tog 295 kr för ett snabbsvar.

Jag öppnade med en allmän fråga om vilken skyldighet domstol har att motivera domslut. Den tjugonde sep svarade han att Rättegångsbalken föreskriver att det alltid måste finnas domskäl men inte hur noga de måste vara utformade. Det intressanta var att han uppgav att den som var missnöjd med domskälen inte hade någon möjlighet att klaga. Men den uppgiften är enligt min mening felaktig. Se vidare nästa blogg.

Inget napp på Stockholms universitet

Nytillkomna läsare kanske undrar vilket mål jag talar om. Var vänlig läs i så fall blogginlägg 24 feb 2011, litet längre ner under Detta har hänt.

 Att anlita experter på universitetets juridiska fakultet är i allmänhet ganska dyrt så första steget var att bara känna professorer och doktorander på pulsen. 

Jag tog samma skrivelse som till advokaterna men lade till att jag vände mig till vederbörande då jag inte lyckats få svar från hittills kontaktade advokater. Vidare önskade jag bara svar på om personen trodde att han kunde svara på ställda frågor. Jag skickade så frågorna via mail till alla lärare i processrätt.

Emelie Kankanpää, Ida Salomonsson och doktorand Monica Seifert Palmlund svarade tämligen omgående att de inte kunde ge juridiska råd då universitetet endast bedrev undervisning och forskning. Professor Lars Heuman kunde inte direkt svara på frågorna. Simon Andersson, doktorand, ansåg att saken var för omfattande för att svara på. Professor Henrik Edelstam hade ingen möjlighet att åta sig konsultuppdrag och resten svarade inte.

Här kunde man lätt konstatera att universitetet inte var en framkomlig väg.
För att få någon information om hur kunskaperna var inom området kollade jag om det fans sajter som för en mindre penning gav en viss ledning. Detta är ofta jurister som vill tjäna litet extrapengar genom att svara på frågor på nätet.

Frågor till flera advokater

Denna sida har uppdaterats den 9 maj.

Planen var att skicka ut ett mail till ett antal advokater. Jag skulle fråga om advokaten hade en aning om varför  domstolarna avvisat ett enkelt tvistemål. Jag skulle lämna en kort beskrivning av omständigheterna och litet om möjliga rättsfall samt bilägga  de viktigaste handlingarna. Utifrån svaret kunde jag sedan avgöra om advokaten var tillräckligt kunnig att anlita för ett närmare studium av handlingarna. 

Erfarenheten från professor Torbjörn Andersson visade att anlitande av expert kan gå helt på tok. Jag och min advokat anlitade nämligen honom såsom professor i processrätt just för att svara på frågan varför Solna tingsrätt avvisat målet. Han ville ha 25000:- för en utredning. I utredningen kom han fram till att han inte kunde förstå varför tingsrätten hade avvisat. Vi blev således inte det minsta klokare av den utredningen. Att nu vara försiktig skulle visa sig vara klokt i de vidare händelserna. 

Jag föreställer mig att en indikation om att en advokat har lämplig baskunskap inom området skulle vara att advokaten generellt svarade t.ex. att inom området ogiltigt förlikningsavtal, finns olika aspekter beroende på hur målet ser ut, och så vidare. Ett sådant uttalande skulle enl min mening alltså peka på att advokaten har sådan kunskap inom området att han skulle kunna ta sig an ärendet. 

Från sajten www.advokatstockholm.com började jag göra en lista på alla som hade processrätt som kunskapsområde med möjlighet att protokollföra alla svar. 

Den 7 sep började jag skicka ut frågorna. Jag började med adv Åke Broné på Flemminggatan i Stockholm, Advantage juristbyrå, adv Gudrun Ståhl Rohdin, Juristjouren adv Johan Schüldt och adv Anders Broberg. Nästa dag skickade jag frågorna till fyra advokater till, Från Elisabet Grippe till adv Gert Nilsson. 

Den 11 sep gick frågorna till hela A1 advokatbyrå och advokatfirman Allians, totalt 15 personer.  

Den 12 sep skickade jag till ytterligare 11 advokater.

Svaren började inkomma.  Från Gudrun Ståhl Rohdin svarade Louise Liliebjelke att de inte kunde bistå mig utan bad mig vända mig till en specialist på processrätt. Adv Ingemar Folke svarade att han inte hade tid till ärendet. På A1advokater svarade 5 st. En svarade att det inte var hans område, en hade ej kunskap att svara, en hade ej tid och en var föräldraledig. Från Allians svarade en Linda Larsson att ingen på byrån hade möjlighet att åta sig uppdraget. Från advokatfirman Bosten svarade Jonas Bosten att han inte trodde att han kunde tillföra något eftersom jag både hade ett ombud och hade kontaktat en professor. Han ansåg emellertid att talan skulle tagits upp av rätten. Övriga tre som svarade hade inte möjlighet att ta uppdraget. Av 36 advokater svarade således 23. Det  litet mer intressanta var  adv Shafqat Khatana på Avantage juristbyrå som svarade att de först måste gå igenom handlingarna i ärendet. Bengt Bråstad var något på spåren och började tala om klandret av arvskiftet och menade att arvskiftet inte kan klandras igen. Jag sände litet ytterligare information men han svarade inte på det.

Resultatet av denna frågeomgång pekade emellertid på att advokaterna generellt uppfattade frågan som komplicerad. 

Jag beslöt då att kontakta Stockholms Universitet.

Konstiga domstolar och okunnig advokat

Som jag skrev om den 4 juni är det en gåta varför domstolarna avvisade mitt mål om ogiltigt förlikningsavtal. Jag gissade att avvisningarna kunde bero på att domstolarna först ville att Högsta domstolen skulle avgöra om målet i vilket jag träffade förlikningsavtalet kunde återupptas. Grunden till ansökan var ju att jag och min advokat hade en prövning av förlikningsavtalet på gång i tingsrätten och tingsrätten måhände behövde HDs avgörande.
Jag talade med min advokat Christina Bergenstein och vi kom överens om att jag skulle gå in men en resningsansökan till HD. Vi bollade den litet fram och tillbaka via mail och jag sände den till HD 20 sep 2011.
Problemet med att föra denna talan var att varje överklagande byggde på gissningar, gissningar att domstolen saknade någon uppgift, att det var något bevis som behövdes. Jag har varit med om många mål i domstol, men aldrig att ens ombud inte kunnat förklara beslut eller dom. Jag funderade om min advokat har en skyldighet att ta reda på rättsregler så att hon förstår beslut från domstol. Om advokat inte förstår beslut, hur ska hon kunna företräda en klient vid ett överklagande av beslutet? Då har man ju ingen nytta av advokat, som kostar en massa pengar.

Under sommaren hade jag fortfarande inte fått något svar på frågorna. Mina samtal med ordförandena i Solna tingsrätt och Svea hovrätt 2010 visade att domstolarna var mycket förtegna. Ordförandena ville inte klargöra närmare varför de avvisat utan hänvisade bara till min advokat. Det verkade som om information skulle utgöra en sådan hjälp till ena parten - dvs mig - att domstolens partiskhet skulle komma att ifrågasättas.
Jag kan inte förstå den inställningen vad gäller processrätt. Processrätten handlar bara om de regler som gäller för hur man ska utforma en talan för att den ska utgöra grund för en rättegång. Om man utformar en stämningsansökan på felaktigt sätt så kan naturligtvis domstolen inte ta upp saken. Men samtidigt ska ju domstolen informera parten vilka fel eller vilka saker som saknas i talan. Då kan käranden (den person som vill väcka talan) rätta till, komplettera eller komma underfund med att det inte går att föra talan pga att en viktig uppgift saknas, det har inträtt en preskription el dyligt. Om parten inte får någon information kan han ju försöka väcka talan hur länge som helst.
Det leder till onödiga kostnader, belastning av domstolarna (skattebetalarna), det utgör en oro för motparten hela tiden mm. Domstolen ska bara vara opartisk i sakfrågan, dvs i den sak som domstolen ska pröva. Där måste domstolen var mycket neutral för att inte hjälpa ena parten att vinna målet. Inom processrätten kan man enligt min mening inte lägga dessa aspekter. Enligt min mening har Solna tingrsätt och Hovrätten brutit mot regeln att domstol ska uppge anledning till ett domslut, domskäl.

Hur som helst, i början av september 2011 beslöt jag att göra allt för att ta reda på vilka hemliga kunskaper som domstolarna hade och som de inte ville tala om. I nästa blogginlägg ska jag berätta vad som hände.

Richard Allard

Kan läsarna förklara domstolarnas beslut att avvisa prövning av ogiltigt förlikningsavtal?

Jag återkommer till mina blogginlägg den 25 sep 2009, 7 mars 2010, och 24 feb 2011.

Dessa innehåller i korthet följande:

Rättsfallen NJA 1975 s 507, RH 1995:110 och RH 1998:3 säger att ett förlikningsavtal som är träffat i en rättstvist kan sedermera befinnas ogiltigt vid en prövning av allmän domstol. Då ska tvisten (huvudmålet) återupptas eller målet kan stämmas på nytt.

Jag ansökte om stämning och begärde att ett förlikningsavtal mellan mig och motparten skulle prövas om det var ogiltigt. Solna tingsrätt, och Svea hovrätt har två gånger avvisat målet då de tvärtemot rättsfallen ansett att huvudmålet inte kan återupptas. Ingen motivering till detta har lämnats och domstolarna vill inte svara på frågor. (Målet är f.n. överklagat till HD för andra gången)

För mig är domstolarnas beslut obegripligt.

Jag har försökt få svar av min advokat Christina Bergenstein, adv Richard Schönmeyr, adv Mari Schaub och Lena Ebervall samt anlitad professor i processrätt Torbjörn Andersson i Uppsala. Ingen av dessa kan förklara domstolarnas beslut.

Jag vill därför vända mig till mina läsare som jag är tacksam om någon kan ge en förklaring till domstolarnas beslut.

Frågor.

Varför anser Solna tingsrätt mot praxis att ett befunnet ogiltigt förlikningsavtal inte är skäl för att återuppta huvudmålet?

Kan prövning av ogiltigt förlikningsavtal alls komma till stånd utan att huvudmålet åter uppnas?

Handlar domstolarna i detta fall i enlighet med Europakonventionens Art 6?

Målet finns att läsa här:

1. Huvudmålets avskrivs 23 jan 2007. http://alturl.com/xq3ju

2. Solna tingsrätt avvisar målet 080630: http://alturl.com/ofzui

3. Prof Torbjörn Andersson utlåtande 090317: http://alturl.com/vujsm

4. Svea hovrätt avvisar målet 090408: http://alturl.com/mjxga

5. Målet överklags till Högsta domstolen 090601: http://alturl.com/y7b4y

6. Komplettering 090608 http://alturl.com/6maxz

7. HD tog inte upp det men noterade att ny stämningsansökan kunde göras.091211: http://alturl.com/rc466

8. Ny stämningsansökan 100427: http://alturl.com/6zcvi

9. Svaromål 100622: http://alturl.com/ppc64

10. Genmäle 100827 http://alturl.com/3v6vz

11. Solna tingsrätts sammanställning 110112: http://alturl.com/qbcik

12. Målet avvisas åter 110202 (se särskilt sid 6) http://alturl.com/3eio7

13. Överklagande till hovrätten 110221: http://alturl.com/8h2up

14. Komplettering 110222: http://alturl.com/saye9

15. Hovrätten gav ej prövningstillstånd 110429 http://alturl.com/ytdfa

Adv Claes Lindroth handlade inte enligt gällande rätt

Två bröder överlät en fastighet mellan sig. Eftersom det pågick en tvist mellan säljaren och annan person om en andel i fastigheten skulle överlåtelsen inte ha skett. Det visste emellertid inte bröderna. Inskrivningsmyndigheten i Norrtälje hade emellertid glömt att skriva in tvisten i fastighetsregistret och släppte igenom köpet av misstag. När bröderna fick reda på att överlåtelsen egentligen inte var tillåten vände de sig till adv Claes Lindroth för att få köpet upphävt så att stämpelskatten på 30.000 kr skulle återbetalas.

Han upprättade då bara en överenskommelse mellan bröderna om återgång och glömde att man enligt lag måste ha ett domstolsbeslut på återgång av köpet för att återfå stämpelavgiften. Inte ens när det sedermera kom en notering från domstolen att det krävdes åtgärdade han det. Pga andra omständigheter var det sedan för sent att återfå stämpelskatten.

Claes Lindroth har bett om ursäkt för det inträffade, återbetalade sitt arvode, men 30.000:- gick ändå förlorat.

En advokat, som har högt arvode, måste absolut känna till om det krävs vissa formaliteter för att återfå stämpelskatt. Gör han inte det är han ju inte den fackman han utger sig för att vara.

Richard Allard

Solna tingsrätt tillåter bara ena parten i ett förlikningsavtal att klaga

I mitt blogginlägg fredagen 25 sep 2009 har jag beskrivit ett domstolsbeslut avseende ogiltigt förlikningsavtal. Återkommer nu till detta efter att jag och min advokat väckte ny talan.

Solna tingsrätt beslöt då 2 feb 2011 (Mål T3800-10) att endast ena parten får väcka talan om målet gäller ogiltighet i förlikningsavtal. Och skulle avtalet vara ogiltigt så vinner alltid den part som enligt avtalet skulle betala till den andra oavsett vem som var orsak till ogiltigheten.

Rättsfallen NJA 1975 sid 507 och Rättsfall från hovrätterna RH 1995:110 och RH 1998:3 säger följande:

Ett förlikningsavtal som är träffat i en rättstvist kan sedermera befinnas ogiltigt. Då ska tvisten (huvudmålet) återupptas. Prövning av ogiltigheten ska ske av allmän domstol. Är avtalet ogiltigt kan huvudmålet resas på ansökan till HD eller återupptas genom ny stämningsansökan.

Tvärtemot dessa rättsfall och utan motivering har Solna tingsrätt ansett att huvudmålet inte kan återupptas. Den säger att om avtalet förklarades ogiltigt skulle Richard Allard bara förlora de 60000:- han skulle få enligt avtalet. Därför vinner han inget på att ogiltigheten prövas. Resonemanget är mystiskt eller ologiskt pga följande:

1. Tingsrätten stämde motparten i båda fallen. Motparten kunde då bara genom att medge yrkandet återfå 60000:-. Den part som orsakar ogiltighet kan således genom medgivande vinna på att förlikningsavtal förklaras ogiltigt.

2. Eller, om motparten stämt Richard Allard skulle den parten kunna visa förfång eftersom han skulle vinna 60000:- om avtalet befanns ogiltigt även om han själv orsakat ogiltigheten.

Den som har att utge förlikningsbelopp kan således få ogiltighet prövad men inte den som mottar. Och den som ska utge förlikningsbelopp vinner alltid även om han själv orsakat ogiltigheten.

T.ex en person kan med beräkning ljuga vid en förlikning så att han sedan kan begära ogiltighet och på det sättet återfå t.o.m. han skulle betala i avtalet.

Detta är för mig obegripligt. Kan någon av läsarna till denna blogg ge en förklaring till detta?

Detta har hänt (se även blogg fre 25 sep 2009):

Richard Allard väckte talan enl rättsfallen ovan i Solna tingsrätt 2007 (Mål 3865-07) angående ogiltigt förlikningsavtal. Solna tingsrätt avvisade målet utan motivering. Domaren Annelise Detthoff ville inte svara på frågor. Hovrätten avvisade också målet då den ansåg att huvudmålet inte kunde tas upp. Domaren Peder Munck ville inte heller svara på frågor. Richard Allard kontaktade en professor i Uppsala, Torbjörn Andersson, som ansåg att domstolarna gjort fel. Högsta Domstolen sade att Richard Allard hade rätt att väcka talan på nytt. Richard Allard gick till Justitiekanslern och begärde ersättning för sina rättegångskostnader. Bl.a. pga domstolarna inte motiverat sina beslut så hans ombud inte visste hur målet skulle överklagas. Justitiekanslern avslog Richard Allards begäran, också utan motivering.

Richard Allard stämde på nytt och krävde av Solna tingsrätt att den skulle motivera sitt beslut (Mål T3800-10). Domstolen avvisade då med i inledningen redovisade skäl.

Europakonventionens Art 6 säger att domstol pröva tvist. Vidare säger praxis att domstol måste motivera sina beslut så att parten vet hur målet ska överklagas, annars sätts rätten att föra talan ifråga. Solna tingsrätt och hovrätten har enlig min mening brutit mot båda dessa regler.

Per-Olov Ekelöf har skrivit en serie böcker i processrätt. Han skriver att en väl motiverad dom är ett uttryck för demokrati. Det gör att man kan kontrollera hur domstolen resonerat., vilket stärker förtroendet för rättsskipningen. Domare kan vidare själv kontrollera riktigheten i sina tankegångar. Ett slut som kan verka självklart vid första påseendet kanske upptäcks ha en bristade tankekedja bakom om domaren skriver ner sina tankegångar.

Jag tänker att det ser illa ut om andra avgöranden hanteras som i mitt mål. Kan man lita på domstolarna idag?

Fortsättning följer.

Richard Allard