En märklig rättsregel

Mycket i denna blogg har behandlat den märkliga rättsfråga där jag inte tillåtits pröva giltigheten av ett förlikningsavtal träffat efter ett överklagande i domstol där den hade avskrivit målet.

Efter hundratals timmar av efterforskningar har jag äntligen fått svaret.

Om man efter ett överklagande träffar ett förlikningsavtal i domstol som avskriver målet, så får man inte ta bort avskrivningen så att målet kan återupptas, om avtalet blir ogiltigt (t.ex genom ett villkor eller ogiltigförklaring i domstol)

Håll i minnet ”efter ett överklagande” då regeln verkar rent löjeväckande. För att målet ska kunna återupptas måste man först angripa själva avskrivningen och antingen få den ersatt av en stadfästelse eller få det överklagade målet undanröjt.

Fastän domstolarna kände till regeln vägrade de upplysa mig om den, fastän de visste att min advokat inte kände till regeln. Ändå uppmanade mig att be min advokat förklara varför domstolarna hade avvisat prövningen av förlikningsavtalet. På det sättet lät de henne föra två mål i alla instanser under 5 år till en kostnad av 135 000 kr och ett arbete för mig på mer än 500 timmar, för att inte tala om kostnaderna för staten. Besluten var så oklara så jag inte ens visste hur jag skulle lägga fram frågan för annan advokat.

Jag bl.a. talade med referenten Peder Munck på hovrätten och frågade om det fanns någon rättsregel som låg bakom avvisandet av mitt mål. Han vägrade kategoriskt att svara.

- Det får du läsa i beslutet och  ”jag har redan sagt för mycket nu”. 

Sedan försökte han avleda mig från ämnet med att fråga om jag var släkt med f.d. talman Allard och om jag hade släktingar i Örebro mm. 

Domarna i Solna tingsrätten verkade märkligt rädda för att säga något om regeln.

- Då måste vi ha ett sammanträde tillsammans med motparten för att där säga något om detta” som rådmannen Annelise Detthoff sade. Eller

- Jag kan inte tala om hur du ska göra, som rådmannen Hans Cappelen-Smith sade.

De verkar ha trott att de skulle missgynna motparten om de yppade något om regeln. Som om detta var en sakfråga. (Sakfråga = fakta i en tvist) (Rättsfråga = regler för hur man för talan i domstol)

Regeln är lika obegriplig som löjlig. Det är en ren rättsteoretisk konstruktion. Domstolarna anser att en avskrivning är överordnad giltigheten av ett förlikningsavtal, trots att förlikningsavtalet ligger till grund för avskrivningen. Domstolarna anser att avskrivningen innebär att överklagandet utraderats, alls inte inträffat. Dvs att förlikningsavtalet måste tillkommit utan att det skett något överklagande. Detta är en helt befängd ide. Det är överklagandet som utgjort påtryckningen och åstadkommit förlikningen. Det går visserligen att radera i historieböckerna men inte det som faktiskt inträffat. Jag anser att förlikningsavtalet är överordnad avskrivningen. Regeln kan inte försvaras rent praktiskt och uppfyller inte proportionalitetsprincipen. (Proportionalitetsprincipen = En regel måste ha en så positiv effekt för det allmänna att det uppväger ev. negativa effekter för en enskild. Den ska stå i proportion till det man vill uppnå)

Vad jag än anser om regeln så borde domstolarna ha upplyst om den så jag visste vad jag har att rätta mig efter. Det är ungefär som om jag frågar om det är förbjudet att gå över den här ängen. ”Det talar vi inte om” svarar rätten. Sedan blir jag dömd till böter.

Till yttermera visso visar en undersökning jag gjort att de flesta advokater, 90%, inte känner till något alls om hanteringen vid ogiltigt förlikningsavtal. Av de som trodde sig känna till något (10%) säger ¼  att man kan föra en talan om ogiltigheten precis som min advokat. Dvs det är bara ca 7% av advokatkåren som känner till domstolarnas regel.

Eftersom regeln finns så har någon gjort fel i mitt mål. Jag anmälde därför min advokat för Advokatsamfundet för att hon fört mitt mål under 5 år till stora kostnader utan att kunna regeln, utan att försöka få bort avskrivningen eller ens upplysa mig att talan inte gick att föra.

Samtidigt krävde jag skadestånd från Justitiekanslern (staten) då domstolarna inte upplyst om regeln i domskälen trots att de visste att min advokat inte kände till den.

Resultatet var att JK (25 jan 2013) ansåg att domstolarna gjort rätt, dvs min advokat gjort fel. Advokatsamfundet (15 maj 2013) ansåg tvärtom, att min advokat gjort rätt, dvs att domstolarna gjort fel. Inte oväntat skyller de alltså på varandra och jag får sitta emellan.

F.n har jag lämnat in en resning till Högsta domstolen där jag vill att den en gång för alla reda ut frågan om rätt till att få prövning av ett ifrågasatt förlikningsavtal i överklagade mål. Med hänsyn till att detta alls tillåtits hända i ett rättssamhälle så förväntar jag mig dock inget från HD.

För mig så ger denna historia bilden av en exempellös ansvarslöshet från domstolarna, där de sänker förtroendet för sig själva och där den rättsregel de tillämpar är helt ologisk sett ur praktisk synvinkel.

Richard Allard

Om adv Kim Lindgren som inte förstod Lag om arrende.

Advokat Kim Lindgren gjorde allvarliga fel vid ett mål i domstol då han inte informerade sig om arrendelagen.

Ett arrende betyder att en person som bygger ett hus på annans mark får betala en hyra = arrende för marken som huset står på. Arrenderätten innebär en tillgång, ett värde, för arrendatorn, men en belastning för fastighetsägaren så att markens värde sjunker för fastighetsägaren.  Dvs arrendebelastningen för fastighetsägaren är lika med arrendetillgången för arrendatorn. Totalvärdet för fastigheten är således detsamma, det är bara så att det värdet delas mellan arrendator och fastighetsägare.

Fastighetsvärderare är väl insatta i detta förhållande och borde så också advokater vara. Det var emellertid inte min advokat Kim Lindgren.

Min mor ägde ett hus med ett arrende på en fastighet som hon också ägde 1/5 i tillsammans med några släktingar. Hon var således både arrendator och 1/5 markägare. När min mor dog önskade jag få ut värdet av min andel av hus och mark från mina syskon.

De påstod då att arrendet belastade fastighetsdelen så att den bara fick 50% av marknadsvärdet. De ville därför bara ge 50% av fastighetsvärdet. De glömde att den 50-procentiga värdesänkningen utgjorde en motsvarade värdehöjning av min mors arrenderätt i dödsboet. +-0 alltså. 

Det förstod inte Kim Lindgren. Jag försökte flera gånger säga honom att arrenderätten och arrendebelastnngen tog ut varandra. Det hade räckt att han lyft telefonluren till en värderingsfirma så hade de redogjort för arrendelagen.

Saken gick till domstol och då Kim Lindgren inte kunde redovisa ovanstående ville han istället att jag och en syster till skulle vittna om att alla syskon kommit överens om ett värde, vilket inte var sant. Det skulle kunna rubriceras som mened. Jag var mycket arg på honom för det, för jag ville inte lämna de uppgifterna. Domstolen ansåg emellertid allt så oklart så att den återförvisade målet till en skiftesman.

Till Kim Lindgrens heder kan jag säga att han återbetalade den självrisk jag betalat honom i målet efter att jag gått igenom Lagen om arrende, några rättsfall och talat med en värderingsman.

Adv Elisabeth Audell en hederlig advokat

Jag har under veckan berättat om advokater som varit inte uppträtt korrekt, tagit betalt för ingenting och varit okunniga.

Adv Elisabet Audell på Sju Advokater är den första som uppträtt hederligt. Jag sammanträdde med henne för att be henne företräda mig. Vid den tiden var hon jurist. Hon läste igenom några handlingar och meddelade sedan att hon inte kunde ta ärendet då hon inte hade tillräckliga kunskaper inom området. Hon ansåg det självklart att hon inte kunde ta betalt för att avgöra detta.

Advokatsamfundet om Sinikka- Tiri-Litby: Ingen åtgärd

Den 12 juni 2012 i denna blogg berättade jag om Adv Sinikka Tiri-Litby, som åtagit sig att förklara några domstolsbeslut, inte svarade på mail eller i övrigt gav några besked. Jag anmälde henne till Advokatsamfundet i mars 2012.
Den 8 mars 2013 kom samfundet med beslut att advokaten inte gjort något som kunde leda till någon åtgärd från samfundet.

Advokater som inte uppträder korrekt

Jag berättade igår om advokater som tog betalt bara för att överväga om de ska företräda klienten eller inte.
Värsta exemplet på detta är Adv Christer Larsson. Jag meddelade nu från början att jag inte ville betala något om han inte tog målet. Han tittade igenom handlingarna och försäkrade att han skulle ta det och ville ha ett förskott på 6000kr. Strax därefter meddelade han att han endast kunde företräde mig under vissa förutsättningar. Jag sade OK till detta, han ansökte om rättskydd, vi sammanträdde igen. Några veckor därefter meddelade han att det var i det närmaste gagnlöst att föra målet. Han debiterade 18750 kr. En annan advokat ansåg inte att målet var gagnlöst. Det ska noteras att Christer Larsson från början uppträtt okoncentrerat och hela tiden själv pratat utan att lyssna och påstått saker som aldrig inträffat.

Adv Karin von Mecklenburg. Hon tog inget betalt men vi kom i ett sammanträde överens om att hon skulle företräda mig. Liksom adv Sinikka Tiri-Litby (se rubrik) hörde hon sedan inte av sig på flera månader och meddelade efter att jag ringt henne att hon inte kunde ta målet.

Advokater som tar betalt för ingenting

Hantverkare som kommer hem för att ge ett anbud på ett arbete gör det utan kostnad. Advokater däremot tar däremot betalt bara för att se på ett mål även om de inte tar det.
T.ex
Adv Henrik Sandell. Jag önskade ett ombud i en tvist. Han skulle titta på målet och sedan komma med ett besked om han kunde ta målet. Föst två månader därefter meddelade han att inte kunde företräda mig. För det tog han 1200 kr.
Adv Björn Schultz. Jag sammanträdde med honom och redogjorde för målet då jag önskade honom som ombud. Han började genast prata om att vi skulle förlikas. Jag förklarade att jag hade försökt det flera år. Han fortsatte mala och meddelade sedan att han inte kunde ta målet. Arvode 1200 kr.
Adv Erik Lönnqvist. Vi sammanträdde en timme då han läste igenom några handlingar. Sedan meddelade han att han inte kunde ta målet då det var för omfattande. Dessutom skulle han besöka sin son i Australien. Debiterade ändå 1200:-
Adv Olof Brunned. Vi möttes och jag försökte kort framlägga målet muntligt. Han började genast prata om saker jag inte ens sagt eller ens hade inträffat. Tyckte sedan att målet var för besvärligt. Tog 1200:-.
Adv Gunilla Judell. Sammaträdde efter samtal. Hon avböjde tämligen omgående att företräda mig då motpartens ombud varit hennes lärare. Däremot tog hon 1200 kr i arvode.
Adv Lars bergström. Efter samtal träffade vi honom i ett ärende om bodelning. Tittade på målet och ville inte ta det då han inte hade kunskaper inom området. Debiterade 1200:- Men nu hade vi tröttnat och batalade bara 700:- Om han inte hade kunskaper hade han kunnat meddela det per telefon då jag talade med honom om ärendets art.
Adv Ulf Östman. Sammanträde. Han ansåg att målet var gagnlöst att föra Han debiterade 1200 kr men vi vägrade att betala. Målet togs senare upp av en annan advokat. Målet förlikades. Det var således inte gagnlöst.

Justitiekanslern beslutar om riktigheten i rättstillämpning som de inte vet något om

Jag fick i dagarna beslut från Justitiekanslern där de avvisat skadeståndsyrkande från mig mot staten. JK har beslutat att domstolarna har inte gjort fel.
Jag ringde idag till Justitiekanslern Håkan Rustand som inte verkade så insatt i ärendet. (!) Han hänvisade till föredraganden Karin Annikas Persson.

Jag ringde och frågade henne: Om domstolarna gjort riktigt, varför har de ansett att att ogiltigförklarat förlikningsavtal inte utgör grund för att undanröja den avskrivning som begärts i avtalet. Hon uppgav att den rättstillämpning som domstolarna använt, inte varit felaktig och är därför inte skadeståndsgrundande. Hur den rättstillämpningen såg ut kunde hon inte svara på.
Jag frågade då hur JK kunde göra ett beslut i fråga som hon inte vet något om. På detta hade hon inget svar.

I beslutet står att det "funnits utrymme för skönsmässig bedömning" för domstolarna.
Domstolarna kan alltså "tycka" huruvida ett ogiltigt förlikningsavtal utgör grund för att undanröja en avskrivning eller inte. Hon bekräftade att det var en bedömningsfråga.

Det senaste är synnerligen märkligt. Ett förlikningsavtal som av domstol förklaras ogiltigt, kan ju bara leda till två saker: antingen utgör det grund för att undanröja den avskrivningen som avtalet lett till, eller inte. Var kommer en bedömning in i detta fall? Menas att en person tillåts väcka talan och annan tillåts inte, beroende på humöret och vem som beslutar.

En advokat som finner skäl att för klient föra talan om ett ogiltigt förlikningsavtal kan alltså inte  veta om talan får prövas, hur stark bevisningen än är för att avtalet är ogiltigt. Det är ju en "bedömningsfråga" huruvida en ogiltigförklaring kan leda till om avskivningen av huvudmålet kan undanröjas eller inte. Rättsäkerheten är således tummad på i detta fall.
Denna sak är verkligen något HD skulle behöva ta upp.

Domstolarnas allvarliga fel

Som jag tidigare skrivit i bloggen så har jag pekat på att min advokat missat att se ett rättegångsfel. 

Under en utredning jag gjort under sommaren och hösten har jag också upptäckt att domstolarna i mitt fall har gjort ett flertal misstag, underlåtit att utveckla grunderna till sina beslut och dessutom hamnat i ett moment 22. Det är ett brott mot i första hand proportionalitetsprincipen som Sverige förbundit sig att följa.

Se följande.

Vi delägare överklagade ett arvskifte förrättat en boutredningsman. Vi träffade ett förlikningsavtal och domstolen avskrev överklagandet. Tämligen omgående upptäckte jag att avtalet kunde vara ogiltigt och överklagade avskrivningen till Svea hovrätt.

Praxis säger (NJA 1975 s 507 och RH 1998:3) att man har rätt att pröva giltigheten av ett förlikningsavtal .

Då inträffade det märkliga att hovrätten avslog klagomålet trots att det finns annan ytterligare praxis som säger att man kan undanröja en avskrivning om det kan antas att bla avtal är ogiltigt. 

(sid 786 i rf NJA 1981 mht NJA 1980 s 58.)

För att inte avskrivningen skulle vinna laga kraft och kunna användas som skäl mot att pröva avtalet begärde jag i Högsta domstolen att målet skulle vilandeförklaras. 

Det gick HD inte med på och avskrivningen vann laga kraft.

Jag väckte talan om avtalet i Solna tingsrätt och då inträffade nästa märklighet. 

Solna tingsrätt och Svea hovrätt avvisade talan just därför att avskrivningen hade vunnit laga kraft.

Det var precis vad jag i tid velat hindra.

Därmed hade också ett moment 22 uppstått. (cirkelbevis)

Hovrätten (1) hade hade först avslagit överklagandet av avskrivningen pga att rätta ”omständigheter” inte förelåg, dvs att avtalet var konstaterat ogiltigt. Hovrätten (2) angav sedan att pga att avskrivningen vunnit laga kraft kunde den inte pröva ev. ogiltighet.

Således, hovrätt (1) krävde ett ogiltigt avtal för att undanröja avskrivningen och hovrätt (2) krävde en undanröjd avskrivning för att kunna ogiltigförklara avtalet osv.

Det är något jag inte trott kunde inträffa i verkligheten.

Jag överklagade till Högsta domstolen som nu sade att jag kan väcka ny talan om jag kunde visa att jag hade nytta av talan.

Det gjorde jag.

Åter avvisade tingsrätten och hovrätten med samma skäl som ovan trots att jag till HD visade att arvskiftet oförändrat skulle ge mer pengar än avtalet.

Min advokat Christina Bergenstein och Torbjörn Andersson, professor i processrätt har ansett att domstolarna inte tänkt igenom sina beslut.

Domstolarna har gjort följande fel

1) Hovrätten 1 avslog överklagandet utan att ha tagit del av all bevisning.

2) HD avslog begäran om vilandeförklaring trots att den borde vetat att om avskrivningen vann laga kraft skulle jag inte få pröva avtalets giltighet.

3) Moment 22 uppkom. Hovrätt 1 ville ha ett ogiltigt avtal för att kunna undanröja avskrivningen och hovrätt 2 ville ha en undanröjd avskrivning kunna pröva giltigheten.

4) Om domstolarna har menat att en lagakraftvunnen avskrivning inte kan undanröjas finns  frågan finns inte avgjord i praxis. Torsten Cars hävdar istället att det går  (Torsten Cars, Om resning i rättegångsmål, 1959, sid 103) Om ny praxis uppstått, borde HD tagit upp frågan.

5) Brott mot proportionalitetsprincipen. För att kunna hindra en rättslig prövning måste något  samhälleligt rättsintresse vara större än mitt intresse att få pröva. Vilket är det samhällsintresset?  Alla övriga prövningar av förlikningsavtal är tillåtna enl praxis.

6) Om det finns ett samhällsintresse varför har domstolarna inte redovisat detta från början? Då slapp jag föra ett mål i blindo, kunde dra det tillbaka i tid eller komma med korrekta yrkanden eller upplysningar?

7) Om domstolarna menar att inte ens ett ogiltigförklarat förlikningsavtal utgör grund återuppta ett arvskifte betyder det att man fråntas rätten att överklaga arvskiftet. Överklagandet avskrevs ju pga en ogiltig förlikning och nytt klander av arvskiftet kan inte göras då klandertiden är över. Detta kan ju inträffa för vem som helst i framtiden.

Slutsats

Jag har fortfarande inte förstått domstolarnas beslut. I prop 1983/84:78 s 39 sägs ”ingen ska behöva drabbas av rättsförluster enbart därför att han inte förmår uttrycka sig på juridiskt korrekt sätt eller inte förstår domstolens föreläggande.” 

Innebörden i detta uttalande skulle också kunna utformas ”ingen ska behöva drabbas av rättsförluster enbart därför att han, hans ombud eller av honom anlitad professor inte förmår uttrycka sig på juridiskt korrekt sätt eller inte förstår domstolens föreläggande eller beslut.”

Jag, mitt ombud, anlitad professor i processrätt och flera ytterligare advokater har ännu inte förstått domstolarnas avgöranden.

Domstolarna har således brutit mot proportionalitetsprincipen.

Idag litar jag inte längre på domstolarna. De är uppenbarligen inte till för allmänhetens skull utan  för sin egen.

Mitt mål har ännu inte kommit till prövning. Kostnaden hittills är 329.905 kr

Advokatsamfundet har ännu inte svarat efter sju mån

Det har nu gått ca 7 månader sedan juni 2012 då senaste breven från Advokatsamfundet om anmälningarna mot Sinikka-Tiri Litby och Christina Bergenstein kom.  Jag skickade två små tillägg i aug 2012 men det synes ändå vara ganska lång tid för att avge beslut i ärdendet.

Det kan finnas skäl att misstänka att tidsutdräkten är avsiktlig. Skulle beslutet vad avser Christina Bergenstein innehålla en anmärkning mot henne kan detta användas till stöd för en skadeståndstalan. En sådan talan måste dock väckas inom ett år från att advokaten frånträtt uppdraget. Den 8 feb har ett år gått. Advokatsamfundet kan ha en anmärkning mot advokaten men vill inte att det ska användas mot henne i en process. Alltså misstänker jag att beslutet inte kommer före angivet datum. Återstår att se när det kommer och med vilket innehåll.

Sinikka Tiri Litby och Advokatsamfundet

Adv Sinikka Tiri Litby  som åtagit sig att försöka svara på  frågan varför rättena avvisat målet om det ogiltiga förlikningsavtalet hade således meddelat att hon skulle återkomma efter en veckas ledighet i början av dec 2011. Se blogg fredagen 18 maj. Hon hörde inte av sig.

På grund av det inträffade blev inte tid att fundera över hennes uppdrag, eftersom jag först och främst nu riktade mig till min advokat. Min advokat ville som berättats inte avge något svar på varför mitt mål avvisats. Tankarna förde därför till Sinikka Tiri Litby för att få något juridiskt utbildad person att kontrollera om mina uppgifter var korrekta.

Då hon inte hört av sig antog jag att hon glömt uppdraget. Det var inte bra då hon faktiskt sagt att hon skulle titta på fallet. Den 17 feb skickade jag därför ett mejl till henne där jag påminde om det uppdrag hon tagit. Jag beskrev vad som hänt, rättsfallen och frågade om hon kunde se om mitt antagande om varför rättena avvisat var korrekt. Jag avsände meddelandet kl 8.30 på morgonen. Ett kvitto visade att hon öppnat meddelandet kl 21.30 samma kväll.

Något svar kom emellertid inte. Om hon inte haft möjlighet att titta på detta kunde hon ju bara ha svarat det. Att en advokat som man anlitat och flera gånger talat med inte svarat på mejl är inte i enlighet med god advokatsed. Dessutom hade hon inte svarat tidigare och inte hållit löfte om att höra av sig. Det gjorde mig arg.  

Jag sammanställde en anmälan till Advokatsamfundet. där jag beskrev ovanstående, att advokaten sagt att hon skulle åta sig uppdrag men sedan avhållit sig från att påbörja uppdraget och inte svarat på mejl.

Hon avgav svar den 27 mars. Hon antydde att hon inte tagit uppdraget med att hon frågat mig om jag inte borde anlita en annan advokat då hon skulle vara upptagen en vecka till. (Jag hade då meddelat att jag var fortsatt intresserad). Vidare uppgav hon att hon per tel till mig sagt att hon skulle göra en längre utlandsresa i jan-feb, att målet var väldigt svårt och skulle ta två dagar och att mitt förslag till utredningsresultat var ett annat uppdrag än det ursprungliga.

Jag svarade att enligt de bifogade mejlkopiorna hade advokaten tagit uppdraget. Hon hade vidare inte nämnt något om en utlandsresa och hur som helst hade hon inte svarat på det mejl jag skickade den 17 feb. Att jag frågade om mitt utredningsresultat kunde vara svaret på avvisningarna var givetvis inget annat uppdrag.

Den 26 april svarade Sinikka Tiri Litby. Hon klagade på att jag gjort en bedömning av henne på sajten Advokat Stockholm. Vidare svarade hon att mitt påstående att utredningen kunde göras på några timmar var fel och hade tagit kopior på min blogg för att visa hur komplicerat ärendet var. Dessutom menade hon att det var omöjligt att besvara om min advokat hade gjort fel.

Detta var ju inget svar på att jag anmält henne för att inte svara på mejl. Om ärendet är komplicerat eller inte är ointressant härvidlag. En del av min blogg handlar bara om de diskussioner jag hade med min advokat när man inte förstod domskälen. Då kan saken verka komplicerad. Enligt rättsfallen var saken inte alls komplicerad. Vad som var anmärkningsvärt var att advokaten verkade orolig för att säga att min advokat gjort fel.

Jag svarade detta den 11 maj samt att det var märkligt att domstolarna inte redovisat en enda utredning i fallet vilket de borde ha gjort om saken var så komplicerad.

Jag måste här notera att det är häpnadsväckande hur både Sinikka Tiri Litby och Christina Bergenstein försöker slingra sig, och framför allt, ger oklara svar, när handlingar direkt visar att det föreligger missbedömningar från advokaternas sida. 

F.n väntar jag på svar från Sinikka Tiri Litby.

Adv Christina Bergenstein och Advokatsamfundet

Den 6 mars gick disciplinanmälan in till Advokatsamfundet. Jag påtalade där två fel som jag ansett Chrisrina Bergenstein gjort:

1.Att advokaten inte haft tillräcklig kunksp om aktuell processrätt, inte försökt inhämta kunskap om denna och att hon därför nedlagt gagnlöst arbete

2. Att advokaten inte uppmärksammat rättegångsfel som enligt mon mening begicks av f.d. Södra Roslags tingsrätt och inte ens diskuterat med mig vilken rättslig verkan detta hade för prövningen av ogiltigheten.

Jag ställde därpå ett antal frågor. T.ex
om hon ansåg att hon gett rätt skäl till domstolarna att domstolsprövning skulle ske (förfång),
vems ansvar det var att ta reda på varför målet avvisats,
Om hon märke att hon saknade kunskap, borde hon inte frånträtt målet, eller vad skulle annars advokaten göra?
Hade advokaten sökt i NJAs register efter rättsfall?
Upptäckte hon att avskrivningen av överklagandet av arvskiftet var konstig?

Adv Christina Bergenstein svarade den 27 april 2012. Hon angav att hon under första mötet i juni 2007 uppgivit för mig att det inte låg inom hennes kompetensområde att upprätta resningsansökan. Det framgår inte vad hon menar med resningsansökan här. Domvillan i arvskiftesöveklagandet var ju inte upptäckt 2007. Fråga om resning av arvskiftet om avtalet skulle ogiltigförklaras hade ännu inte inträffat.
Vidare uppgav hon att hon inte nedlagt gagnlöst arbete och inte inom ramen för sitt arbete försuttit någon frist. I svaret till samfundet frågade jag på vilket sätt hennes arbete fyllt sin funktion. Och vad avsåg fristen handlade det om att i första hand se vad som inträffat eftersom det styrde upplägget av detta mål. I övrigt uppgav advokaten att hon penetrerat relevant praxis och doktrin (juridisk litteratur) men menade juridiken är komplex och att rättsläget inte var klarlagt.

Jag avgav svar den 8 maj där jag i huvudsak frågade varför domstolarna avvisat målet enligt advokatens mening. Även om rättsläget är oklart så borde ju ombudet kunna redovisa den uppfattning om rättsläget som advokaten haft under de 4,5 åren som rättegång har pågått. Jag uppgav att jag betalt 130000 kr för att få svar på denna fråga.

För närvarande väntar jag på svar.

Adv Christina Bergenstein

Efter att jag fått reda på den möjliga orsaken till avvisningarna från domstolarna den 27 nov 2011, skickade jag ett mail till min advokat, Christina Bergenstein, den 2 dec. Där uppgav jag rättsfallen  och sade att det såg ut som ett rättegångsfel att Södra Roslags TR bara avskriva överklagandet av arvskiftet. Då jag inte fick något svar ringde jag henne runt den 6:e dec. Jag redogjorde för vad jag hittat och frågade vad hennes syn på detta var. Hon uppgav att hon inte kunde ge svar per telefon utan det skulle komma per brev. Jag väntade över julen och januari utan att något svar kom. Den 1 feb skickade jag ett mail där jag skriftligen redogjorde för hela målet och bad om en förklaring från henne. I slutet på brevet begärde jag att hon skulle återbetala de arvodeskostnader jag haft, totalt 106000 kr.(inklusive försäkringsbolagens utlägg.) Skälet var att jag efter 4,5 år av rättegångar ännu inte fått någon prövning av mitt mål.
Denna gång kom svar snabbt 2 feb där hon bestred beloppen. Hon uppgav där att p.g.a. att mina yrkanden kunde tolkas så att jag förlorat förstroendet för henne borde hon frånträda sitt uppdrag som mitt ombud.
Jag svarade genast att jag inte förlorat förtroendet för henne utan detta var ett misstag som kunde rättas till. Per telefon senare meddelade jag att alla kan göra misstag och efteråt han man blivit klokare.
Den 8 feb meddelade hon att hon frånträdde sitt uppdrag och att det inte var personligt riktat mot mig. Jag ringde henne några dagar senare och bad henne ge sin syn på det inträffade. Hon menade att eftersom det uppstått tvist, kunde hon inte yttra sig om tvisteomständigheterna. Jag framförde då att, om mina krav var ett hinder så återtog jag dessa. Jag ville i nuläget bara ha en förklaring från henne. Hon skulle anmäla saken till sitt försäkringsbolag men ansåg att saken inte var reversibel. Dvs det fanns ändå en oenighet som skulle utgöra ett hinder. Hon skulle fundera på saken. Den 13 feb ställde jag direkt en mailfråga där jag bad henne förklara varför domstolarna enligt hennes uppfattning hade avvisat målet. Svar kom inte. Den 22 feb ringde jag och frågade om svaren. Vi kom överens om att jag skulle skicka specificerade frågor som hon skulle svara på så snart som möjligt.

Jag vill här i bloggen betona att det gjorde mig ont att komma fram till att min advokat gjort sådana allvarliga fel, och att behöva påpeka dessa. Jag gillar Christina Bergenstein som person och tycker att samarbetet med henne gått  bra. Framför allt att jag uppfattat henne som en hederlig advokat. Jag hade dock en känsla av att allt inte stod rätt till när hon inte kunde förklara varför domstolarna hade avvisat målen. Skulle hon inte ha frånträtt uppdraget då?

En annan besvärlig sak med min advokat var att det tog tid att få svar på frågor jag ställt tidigare. Hon är ofta mycket upptagen i förberedelser och förhandlingar. Så jag antog att det skulle dröja innan svar kom från henne, och för mig var det viktigt att få denna sak utredd så snart som möjligt. Jag besläöt att anmäla henne till Advokatsamfundet. På så sätt skulle en deadline läggas från samfundet för ett svar. Jag meddelade henne detta den 29 feb.

Prof Torbjörn Andersson och Högsta domstolen

I mitten av december 2011 gick jag in med en kompletterande skrivelse till Högsta domstolen. Där redogjorde jag för den tänkta förklaringen till avvisningarna. Jag hade ju ännu inte fått någon kommentar av från juridiskt utbildad person huruvida uppgifterna var riktiga. Jag upprepade också att  arvsskiftet som enligt rättsfallen  NJA 1968 sid 46 och 1974 s 273 inte gick att ändra, innebar bättre villkor än avtalet.
Som skäl till att domstolen skulle anse det viktigt att pröva frågan redovisade jag att 63 advokater inte kunnat ge något svar på varför mitt mål hade avvisats. Enligt min åsikt är det väsentligt att det finns ett rättsfall som
dels pekar på att avtal träffade efter ett klander av arvskifte är att jämställa med avtal träffade i hovrätten.
Dels med hänsyn till det allmänna rättstillämpningen, att advokater och jurister tänker på att ett återkallande av mål efter överklagande och förlikning innebär rättssäkerhetsrisker om avtalets giltighet skulle ifrågasättas.
Dels är det inte processekonomiskt rekommendabelt att avskriva ett mål som har överklagats även om det överklagade målet undanröjs. Detta därför att skulle avtalet ogiltigförklaras måste tvisten tas om från första instans igen. Vid en stadfästelse fortsätter man i den instans man slutade sist. 

Rättsfallen pekade också på att prof. Torbjörn Anderssons utredning (se blogg 27 maj 2012)  var helt felaktig. Jag ringde upp honom, berättade om rättsfallen och ville höra hans bedömning. Han svarade att han inte hade några mer kommentarer. Jag begärde då att han skulle betala tillbaka de 25.000:- hans utredning kostat. Det ville han inte göra och uppgav att jag inte skulle betalt fakturan. Jag svarade att jag inte fann att hans utredning var felaktig förrän efter två år och frågade om han menade att om jag skulle väntat i två år innan jag betalade fakturan. Han svarade inget på det.
Intrycket av samtalet var att han ville komma undan och kastade ur sig litet vad som helst, hur ologiskt det än var.
Hur som helst skickade jag ett krav på 25000:- via mejl och en redogörelse av fallet till honom. Jag begärde att han skulle svara på mejlet vilket han inte gjorde.

Vad avsåg uppdraget till Sinikka Tiri Litby ville jag även fortsättningsvis att hon skulle titta på fallet. Jag avvaktade eftersom hon skulle höra av sig enl egen uppgift.  Jag antog emellertid att hon inte skulle ha tid att titta på något före jul.

Efter jul skulle jag i vart fall åter ta kontakt med min advokat och försöka få henne att förklara vad som hade hänt.

Av 11 advokater kunde 10 inte svara alls.

Enligt rättsfallen NJA 1968 sid 46 och 1974 s 273 ska alltså ett förlikningsavtal träffat efter ett överklagande, och där parterna som följd av detta valt att återkalla överklagandet, också innebära att det överklagade målet undanröjs. Gör inte domstolen det är det ett rättegångsfel.

Jag ville nu testa några advokaters kunskap inom området. Det borde ju inte vara svårt att veta detta. Jag formulerade således en fråga:
"Ett arvskifte förrättades av en boutredningsman. Det klandrades i tingsrätten. Där träffades en förlikning för att ersätta skiftet. Domstolen avskriver målet. Vill Du vara vänlig att titta på bifogade beslut (beslutet att avskriva från Södra Roslags tingsrätt) och se om Du kan se något konstigt eller fel i beslutet. Du behöver bara läsa beslutets slut och förlikningsavtalet. Det bör inte ta mer än 5 min att besvara frågan."

För några nämnde jag att det var en enkät om hur kunskapen var hos advokater i en processrättslig fråga. 

Jag ringde upp 30 advokater som alla annonserade att deras område var familje- eller processrätt. 19 av dem var inte anträffbara.
För de som svarade läste jag upp frågan och slutet på beslutet. I förekommande fall skickade jag över frågan och beslut.
Adv Susanne Glendor och adv Elisabeth Grippe tyckte det var en svår fråga. Jag mejlade över frågan, men ingen av dem svarade.
Adv Helen Hamrefors ville ha frågan per mejl, men svarade inte på det.
 Adv Martina Hansson kunde inte ge något svar.
Adv Erik Hedvall, adv Anita Hellrup  Adv Agneta Kinch adv Sofia Möller och adv Birgitta Mörner kunde inte se någor fel i avskrivningen.
Adv Margareta Lind uppgav att hon inte gav fri rådgivning. (Här var ju inte fråga om rådgivning. Slutsatsen är att hon inte kunde detta)
Adv Ingemar Mårtensson var den den enda som som var saken på spåren då han uppgav att avtalet borde stadfästs.

För dem som inte upptäckte felet uppgav jag svaret att domstolen också skulle ha undanröjt arvskiftet. Till det hade de inte några kommentarer.
Slutsatsen av detta var, att av 11 advokater var bara Ingemar Mårtensson saken på spåren.

Ja hade nu en del underlag att komplettera överklagandet i Högsta domstolen.

Överklagade mål vinner laga kraft om överklagandet avskrivs

Vi överklagade målet till Svea hovrätt. Samma argument upprepades. Hovrätten gav inte prövningstillstånd. (2011-04-29 Ö1849-11), Vi överklagade till Högsta domstolen den 25 maj 2011.

Jag hade vi det laget funderat på vad Solna tingsrätt sagt att arvskiftet vunnit laga kraft. Jag gick därför in till HD med en skrivelse där jag visade att arvskiftet skulle ge mig ytterligare drygt 80000kr om avtalet ogiltigförklarades.
Solna tingsrätts påstående om att jag inte skulle få något ytterligare vid ett bifall till ogiltighet var således felaktig.

Med detta var jag de rättsfall jag hittat den 27 nov 2011 på spåren. (NJA 1968 sid 46 och 1974 s 273.). Den 27 nov hade det tagit 4,5 år innan jag fick den tämligen simpla informationen.

På universitetet (Se blogg lör 19 maj 2012) hade det tagit ca 5 minuter att hitta de relevanta rättsfallen i ett tioårsregister till NJA, och på ytterligare 20 min hade jag ögnat igenom dem och förstått att de handlade om frågorna i mitt mål. D.v.s. på ca 30 minuter så hade jag fått en tämligen bra bild av omständigheterna. För en juridiskt skolad advokat borde inte det ha tagit mer än den tiden att hitta rättsfallen. Det var ju bara att söka på ordet 'Förlikning'. Och för en advokat borde det ju vara klart vad ett återkallande eller avskrivning av ett mål har för juridisk innebörd. Det borde vara en grundläggande kunskap från studietiden när man läste processätt.

Här är på sin plats att i hög grad ifrågasätta rättssäkerheten i Sverige när advokaterna inte har erforderlig kunskap och inte bryr sig om att ta reda på saker.

Jag kan förstå detta om det är en komplicerad juridisk fråga. Men denna fråga är enligt min mening inte komplicerad. Det var bara att veta vad som händer med ett överklagat mål när man tar bort (avskriver eller avbryter) överklagandet till det målet. Då säger rättsfallen att det överklagade målet vinner laga kraft. Det är ju detsamma som att parterna inte har överklagat målet. Eller hur? Är det svårt att förstå?
Jag tar gärna emot synpunkter från mina läsare.

Jag har därför en viss förståelse när domstolarna  menade att advokaten skulle  kunna detta. Men samtidigt tycker jag att domstolen ska vara till hjälp eftersom det är den enskilde som kommer i kläm när advokaten inte kan sin sak och rättssäkerheten då blir lidande.

När jag hade klarat ut hur det stod till ringde jag min advokat och berättade om rättsfallen och vad jag kommit fram till.
- Att arvskiftet vunnit laga kraft genom avskrivningen av överklagandet,
- att arvskiftet skulle ge mig mer pengar än avtalet,
- att ett ogiltigförklaring av avtalet skulle göra att arvskiftet praktiskt började gälla,
- därför hade jag nytta av prövningen av ogiltigheten,
- att det inte var delägarnas avsikt att arvskiftet skulle gälla, (som i rättsfallen)
- att arvskiftet därför skulle  ha undanröjts i samband med avskrivningen.
- Att det inte skedde var domvilla.
- att domvillan skulle ha upptäckts av henne när hon såg avtalet med 2 punkter som stod mot varandra.
- att hon skulle meddelat mig att det fanns en tidsfrist, 6 mån, för att rätta detta i HD
- Eftersom hon missade detta var inte korrekt att i tingsrätten uppge att nyttan av prövningen var att återuppta prövningen av arvskiftet. Nyttan var istället att arvskiftet gav mig mer än avtalet.

Jag frågade vad hon hade att säga om detta. Var det jag uppfattat om rättsfallen korrekt? Hon svarade att hon inte ville säga något om detta och senare skulle avge ett svar.

Jag skulle nu ta reda på vad några advokater kunde om denna typ av processrätt.

Oklara motiveringar från Solna tingsrätt

Eftersom HD faktiskt angett att ny talan kunde väckas gjorde vi det.
Så länge en sak inte är prövad kan man fortsätta att försöka väcka talan i målet även om talan avvisas. Om man inte vet varför den avvisats kan man försöka med nya argument. Enda nackdelen är det det kostar pengar. Om en sak är avdömd i domstol däremot kan den inte tas upp till prövning igen (Rättegångsbalken 17kap, 11§).

Denna gång lämnade jag till Solna tingsrätt en kravspecifikation där jag bl.a. begärde att domstolen i fall av avvisande skulle lämna förståeliga domskäl, att domstolen inte skulle stämma motparten om formella hinder ändå skulle föreligga att ta upp målet, att motparten var nämndeman i domstolen och att jag förväntade mig att att en domare tillsattes som inte kunde misstänkas för jäv mm.

Domstolen stämde åter motparten och kallade till muntlig förberedelse. Där sade ordföranden rådmannen Hans Cappelen-Smith bla a. att problemet var hur man skulle kunna återuppta arvskiftet till prövning. Det var mycket försiktigt uttryckt, men då var det mitt syfte och i enlighet med de rättsfall som jag och min advokat då hade för handen bla NJA 1975 s 507.

Hur som helst, domstolen avvisade åter målet. 12 jan 2011 (T3800-10) Nu med motiveringen att en ogiltigförklaring av avtalet bara skulle leda till att jag förlorade de 60000 som avtalet gav mig, och att ogiltigförklaringen inte skulle utgöra grund för resning av arvskiftet.
Denna motivering var, som den uppmärksamme läsaren säkert kan se, synnerligen konstig. Jag skulle således förlora 60000 om jag vann målet. Det betydde också att motparten genom att medge talan skulle vinna 60000 kr. Jag skulle alltså förlora pengar genom att vinna målet och motparten skulle vinna genom att förlora talan. Detta verkade vara helt uppochner.
Detta berodde på att domstolen och min advokat talade förbi varandra genom att min advokat inget förstod och domstolen inte ville förklara.

Skälet till uttalandet ligger i vad domstolen skriver "Ett bifall till käromålet skulle inte i sig medföra att Richard Allard skulle kunna disponera större belopp än vad som tillerkänts honom genom förlikningsavtalet."  Först måste man fråga sig varför domstolen inte anger varifrån uppgiften kommer? 
Och för det andra, om saken ligger till som i de nyupptäckta rättsfallen, varför säger inte domstolen klart och tydligt
"Arvskiftet, som vinner rättskraft om förlikningsavtalet ogiltigförklaras skulle inte ge Richard Allard mer pengar än förlikningsavtalet."
Vill man vara otydlig?
Jag hade som ovan nämnts, speciellt bett domstolen vara noggrann i sin motivering. Ändå var man det inte.

Motpartens advokat Per Lindquist hade vidare i sitt svaromål gjort en 7-sidig utredning som i stora delar var irrelevant eller onödigt omfattande. Efter yrkande från min advokat halverade domstolen i huvudsak hans arvode. Enligt min advokat är det allvarlig kritik mot en advokat att få sitt arvode halverat.

Nästa steg var att överklaga till hovrätten.

Prof Torbjörn Andersson misstog sig helt

Prof Torbjörn Anderssons utlåtande hann ändå sändas in till hovrätten innan beslut. Även han hade fått avskrivningsbeslutet, i vilket det klart framgick att saken gällde ett klandrat arvsskifte. Hans slut i utlåtandet var att han inte heller kunde förstå Solna TRs avvisningbeslut. Han ansåg att arvskiften kunde resas (återupptas) om felaktigt förlikningsavtal förelåg även om de vunnit laga kraft efter avskrivning och ansåg att tingsrätten gjort fel.
Hans misstag består i att han inte uppfattat att man inom rättsskipningen anser att avskrivningen kopplar loss avtalet från det överklagade målet. Genom att avtalet inte fastställs i dom blir det ett privat avtal som bara gäller mellan parterna och inte utgör grund för att resa ett domslut. (Såvitt jag har förstått det hela) Utredningen missade således helt målet.
Enligt min mening korrekt noterat var att han ansåg att tingsrätten skulle motiverat sitt beslut mer utförligt.



Trots utredningen avvisade hovrätten målet. (Ö6453-08) Motiveringen var att arvskiftet vunnit laga kraft och inte kunde ändras.
Jag var rasande på det utan motivering avgivna beslutet och skrev bl. a. till det närvarande hovrättsrådet Peder Munck. Jag ställde frågan, om nu hovrätten inte ansåg att arvskiftet inte kunde återupptas, vilka rättsfall hade hovrätten grundat sitt beslut på? Jag framhöll att brevet inte var en begäran om ett beslut utan att det var en informell förfrågan. Detta med anledning av att jag vid ett tidigare tillfälle bara fått ett beslut som svar på fråga.

Några veckor senare ringde Peder Munch. Domstolarna har bla. a. angett tidsskäl som motiv till att inte svara på frågor. Vi talade dock länge per telefonen men han undvek noga att inte svara på mina frågor. 

Hur enkelt hade det inte varit att säga att förlikning med avskrivning av överklagat mål leder till att tidigare avgörande inte går att återuppta om förlikningen ogiltigförklaras.
Eller så hade han bara kunnat hänvisa till rättsfallen NJA 1968 s 46 eller 1974 s 273.

Det hade varit tillräckliga domskäl.
Jag har kallat denna blogg för Om rättssäkerhet. Rättsäkerhet är bl.a. för mig att korrekt rättslig information görs tillgänglig eller lämnas när sådant behov finns. Peder Munch hade helt klart för sig att jag förgäves försökt få svar från både min advokat och en professor och att jag inte av slöhet kontaktat domstolen. Ändå lämnade han, och f.ö. även andra domare, ingen information. Detta gör att min rättssäkerhet begränsas, min rätt till prövning av en sak kringskärs och min förståelse av detta hindras.

Jag och min advokat gick vidare till Högsta domstolen som inte beviljade prövningstillstånd (Ö2582-09). HD angav emellertid att ny talan kunde väckas om jag kunde visa att jag hade nytta av prövningen. Min advokat kunde fortfarande inte förklara varför arvskiftet inte kunde återupptas. I alla de rättsfall vi hänvisat till hade huvudmålet återupptagits när ett förlikningsavtal ogiltigförklarats så jag förstod ingenting.

Jag framhöll för min advokat att det absolut inte var ett måste att driva denna talan. Jag ville bara ha en begriplig förklaring på varför talan avvisats. Kan man av någon anledning inte driva ett mål så ska man heller inte göra det och slösa med samhällets och egna pengar.

Målet i tingsrätten avvisas utan förklaring

Nåväl, min advokat tog sig an målet och författade en stämningsansökan. Av beslutet från f.d. Södra Roslags tingsrätt 23 jan 2007 framgick tydligt att målet hade avskrivits. När jag i förhand granskade stämningsansökan såg jag att advokaten skrivit att förlikningsavtalet stadfästs. Jag rättade till avskrivning, noterade missförståndet per mail och återsände handlingen. Den återkom från min advokat efter en tid men ingen rättning hade skett. Jag ringde då upp och påpekade misstaget. Av hennes svar fick jag uppfattningen av att det inte var avgörande för ansökan, men hon skulle korrigera.
Vid det laget hade jag ingen uppfattning om att denna sak var väsentlig. Min advokat borde dock ha vetat att skillnaden mellan avskrivning och stadfästelse var mycket stor när avskrivning skett efter ett överklagande. Jag förstår idag att min advokat inte hade en aning om vilka regler som gällde.
Senare visade det sig att Christina B ändå sände ansökan till tingsrätten utan ändringen.

Domstolen stämde motparten som bl.a. svarade att jag inte kunnat visa vad jag hade för nytta av prövningen. (Det kallas att käranden ska lida förfång av ovissheten om avtalets giltighet). Domstolen förelade oss att specificera vad jag skulle vinna på prövningen.

Det svar som skulle avges var av vikt för målets vidare handläggning. Min advokat skulle svarat att arvskiftet (av misstag) vunnit laga kraft. Om avtalet ogiltigförklarades skulle arvskiftesbeslutet istället börja gälla (bli rättskraftigt). Arvskiftet skulle då ge mig mer än dubbelt så mycket som avtalet.

Hon uppgav istället att jag sänkt mitt bud under förhandlingen vilket inte skulle skett om jag vetat att motpartens uppgifter var osanna. Målet skulle således gått till prövning. Det argumentet kan användas om avtalet stadfästs. Dvs att mina yrkanden i målet som kunde vunnits låg avsevärt mycket högre än avtalsbeloppen.

I beslut den 30 juni 2008 (T6835-07) avvisade Solna tingsrätt målet med argumentet att jag inte kunnat visa att jag hade nytta av prövningen.
Jag frågade min advokat varför domstolen avvisat målet. Hon kunde inte svara på det, vilket för mig kändes helt främmande. En advokat som inte kunde förklara ett beslut hade jag aldrig tidigare upplevt. Det kändes nästan komiskt. Jag föreslog att hon skulle rådfråga några kollegor, men vid ny kontakt senare uppgav hon att inget svar kunnat ges av dem heller.

Jag ringde då ordföranden i domstolen Annelise Detthoff och bad henne närmare förklara varför ansökan avvisats. Hon vägrade svara på några som helst frågor utan hänvisade till min advokat. Jag upplyste henne att min advokat inte kunde förklara saken, men det var uppenbart att Annelise ansåg att min advokat skulle kunna detta.

Återstod att anlita en professor. För att kunna överklaga måste man ju veta vad man ska angripa i beslutet. Vi tog kontakt med prof Torbjörn Andersson på Uppsala universitet. Han är professor i processrätt. Han hade dock inte möjlighet att genast utreda frågan så vi fick överklaga på gissningar.

Fel från domare Klas Reinholdsson, adv Ulf Klementsson och Christina Bergenstein

Det hade bara gått några dagar efter att delägarna skrivit under avtalet och jag funderade på några uppgifter som en av delägarna lämnat till mig under förhandlingen. Jag hade ställt mig tveksam till sanningshalten av dem men det fanns ingen möjlighet att kontrollera dem då. Nu föll det mig in att kontrollera uppgifterna hos några myndigheter och det visade sig att mina farhågor var befogade. En av parterna hade lämnat felaktiga uppgifter och jag hade skrivit under avtalet med utgångspunkt från att de var sanna.

Min advokat Ulf Klementsson som uppmärksammat min tveksamhet, hade heller inte rått mig att villkora avtalet så att det bara gälla om uppgifterna var korrekta. Jag försökte få råd av min advokat hur man skulle förfara, man han visste ingenting. Jag överklagade då själv avskrivningen till hovrätten och sedan till HD med skälet att avtalet kunde vara ogiltigt, men båda avslog målet.
Utifrån de rättsfall jag hittat på Universitetet tror jag nu att jag förstår varför. Jag skulle i första hand  ha angripit domvillan, och därefter kunde frågan om ogiltigheten ha kunnat tas upp.

I juni kontaktade jag adv Christina Bergenstein i syfte att få avtalet prövat i särskild rättegång. Christina B är en trevlig person. Anledningen till att jag valde henne var att hon vid en fråga per tel varit noga med att ta reda på om det svar hon gav var riktigt. Det gav ett intryck av noggrannhet. Tyvärr måste jag konstatera att i praktiken blev det annorlunda.

När vi träffades första gången den 16 juni 2007 lämnade jag genast över förlikningsavtalet och Södra Roslags tingsrätts beslut om avskrivning. Christina B borde då enligt min mening ha sett att avtalet såg konstigt ut, ha frågat mig om varför avtalet sade att arvskiftet inte skulle undanröjas och berättat det besvärliga med att skiftet vann laga kraft när avtalets giltighet nu skulle ifrågasättas.
En advokats uppgift är ju i första hand att kunna de processrättsliga formaliteterna så att inte ett mål faller pga en missad detalj. Enligt Rättegångsbalken så kunde frågan om att domstolen inte undanröjt arvskiftet utgöra grund till resning i HD i 6 månader. Den tiden hade precis börjat löpa. Det fanns alltså 6 mån tidsfrist att angripa domvillan. Det skedde inte, vilket var nästa fel.

Min advokat har senare uppgivit att hon inte fått i uppdrag att kontrollera om avskrivningen var riktigt gjord. (så har jag uppfattat det) Jag menar att om jag inte ens misstänker att ett rättegångsfel föreligger kan jag givetvis inte ge någon i uppdrag att kolla ett beslut. Det är bara en advokat som kan se det. Avskrivningens utförande utgjorde vidare den ram för hur ogiltighetsmålet skulle läggas upp. Föreligger ett rättegångsfel måste advokaten föra saken på tal så att klienten ska kunna ta ställning till vilka alternativ som står tillbuds för att  gå vidare.

Vad hände när förlikningsavtalet tillkom?

Sammanfattningsvis så måste det vara så här:
När parterna förlikas i rätten måste de vara klara på om förlikningen sker före  eller efter ett överklagande. Om man i det senare fallet vill att målet ska återkallas på grund av förlikningen, ska även det tidigare målet tas bort. Om det inte undanröjs och man senare finner att avtalet är ogiltigt så gäller plötsligt det tidigare avgörandet och det går inte att ändra. Detta trots att parterna överklagade det därför att de ansåg det felaktigt. Att inte undanröja ett tidigare mål vid förlikning är således ett misstag, av parter eller domstol.

Jag skulle t.o.m. vilja påstå att det är fel även om parterna i förlikningen är överens om att tidigare mål ska gälla utan några som helst ändringar. Även det avtalet kan ju  vara tillkommet pga av svek eller missförstånd och kan vara ogiltigt. En person som lurats till ett sådant avtal står då plötsligt med en dom han blivit lurad att acceptera och kan inte få bort den domen även om han kan få bort avtalet. En stadfästelse av avtalet bör därför alltid göras, för den kan alltid tas bort om avtalet befinns ogiltigt.

Men hur var det nu med mitt mål? Min fråga var ju varför domstolarna inte ville pröva giltigheten av avtalet.

Den intelligente läsaren kanske kan ana svaret med utgångspunkt från ovanstående.

Orsaken skulle således vara att en ogiltigförklaring av avtalet bara skulle leda till att arvsskiftet började gälla. Men jag och min advokat hade uppgivit för domstolen att syftet med ogiltigförklaringen var att riva upp arvskiftet. Eftersom det inte är möjligt, godkände domstolen inte angivet syfte. Därför avvisade den.

Det märkliga var att min advokat inte visste detta, inte kände till rättsfallen, inte kände till att avskrivning av överklagat mål ledde till det jag beskrev ovan och har därtill fört mina mål under 4,5 år utan att ta reda på hur det låg till. Också är märkligt att domstolen inte berättade något om dessa rättsfall, ännu mindre angav betydelsen av dem, inte angav att de andra rättsfall jag och min advokat angav inte var relevanta, inte svarade på direkta frågor om detta utan lät oss föra rättegångar som bara belastade skattebetalarna, försäkringsbolaget och mig privat. Men domstolen måste ha förstått och min advokat borde förstått att avskrivningen av överklagandet av arvskiftet var felaktig (enl de nya rättsfallen) och skulle ha rättats till.

Det är kanske bäst att ta det från början.


När jag kom hem från universitetet tittade jag igenom det gamla avtalet från den 23 jan 2007 och erinrade mig vad som hade hänt. F.d. Södra Roslags tingsrätt (Idag Attunda TR)  hade kallat parterna till förlikningsförhandlingar dagen före huvudförhandling. Vi förhandlade hela dagen och  först vid 7-tiden på kvällen var vi äntligen överens om vilka belopp som skulle betalas mellan delägarna i arvskiftet. Alla var ganska trötta. Domstolen föreslog då att parterna skulle återkalla målet. Jag frågade varför man inte skulle göra en stadfästelse av avtalet. Ordföranden Klas Reinholdsson förklarade att det var enklare för domstolen att göra en avskrivning. En stadfästelse skulle kräva att man skrev en massa saker om arvskiftet vilket krävde extra tid. Och det var ju sent nu. Vidare ansåg han att det inte var någon skillnad mellan avskrivning eller stadfästelse. Detta var det första felet som gjordes.
Domstolen författade sedan avtalet. Det var tingsnotarien Samuel Rudvall som skrev efter ordförandens diktamen. Och avtalet skulle med utgångspunkt från de nyfunna rättsfallen se mycket underligt ut.

Som punkt 1 står att "Parterna återkallar sina respektive talan i målen T1851-03, 1954-03 samt 1955-03 samt hemställer att tingsrätten avskriver målen, till följd varv arvskiftet den 2 maj 2003 skall gälla. (min kursivering)
Som p. 2. står att "Alla förpliktelser om utbetalningar av skifteslikvid med anledning av ovan nämnda arvskifte fullgöres genom att... " och så anges beloppen som ska erläggas mellan delägarna.
Inget av beloppen stämmer med de belopp som anges i arvskiftet. Ändå skriver domstolen att arvskiftet ska gälla. Punkt 1 och 2 står ju mot varandra vilket en uppmärksam läsare kan konstatera. Antingen så gäller p. 1 eller så gäller p 2. Hur domstolen fått ihop detta är en gåta. Några frågor till parterna gjordes inte. Parternas ombud reagerade inte heller. Det var adv Per Lindquist, adv Ulf Klementsson och adv Lennart Johansson. Det var det andra felet som gjordes. Vid den tidpunkten hade jag inte en aning om hur ett sådant här avtal skulle skrivas. Men jag måste tillstå att jag tyckte att punkt 1 var litet underlig.

Jag har nu frågat mig varför domstolen skrev så här. Kan domstolen ha trott att ett undanröjande av arvskiftet vad avsåg beloppen inte kunde ske? Eller visste inte? Antydde någon av delägarna att arvskiftet bara vad avsåg fördelningen av egendomen skulle stå fast och att det var det som avsågs i punkt 1.? I så fall glömde domstolen att undanröja arvskiftet vad avsåg beloppen. Ett antagande kunde vara att domstolen visst kände till att arvskiftet skulle undanröjas. Men den undvek detta eftersom domaren hörde på våra diskussioner att det fanns tveksamheter om avtalets giltighet. För att slippa få upp målet igen "glömde" den avsiktligt att undanröja arvskiftet. Om domstolen gjort detta är det allvarligt.

Hur som helst gjorde domstolen ett rättegångsfel som inte undanröjde arvskiftet, inte frågade parterna vad som skulle göras med arvsskiftet eller upplyste vilken följd ett lagakraftvunnet arvskifte skulle ha. Inblandade advokater borde också ha vetat att avskrivningen måste följas av ett undanröjande eller så skulle en stadfästelse gjorts.