Om rättssäkerhet

Kan läsarna förklara domstolarnas beslut att avvisa prövning av ogiltigt förlikningsavtal?

2011-06-04T19:24:00.006+02:00

Jag återkommer till mina blogginlägg den 25 sep 2009, 7 mars 2010, och 24 feb 2011.

Dessa innehåller i korthet följande:

Rättsfallen NJA 1975 s 507, RH 1995:110 och RH 1998:3 säger att ett förlikningsavtal som är träffat i en rättstvist kan sedermera befinnas ogiltigt vid en prövning av allmän domstol. Då ska tvisten (huvudmålet) återupptas eller målet kan stämmas på nytt.

Jag ansökte om stämning och begärde att ett förlikningsavtal mellan mig och motparten skulle prövas om det var ogiltigt. Solna tingsrätt, och Svea hovrätt har två gånger avvisat målet då de tvärtemot rättsfallen ansett att huvudmålet inte kan återupptas. Ingen motivering till detta har lämnats och domstolarna vill inte svara på frågor. (Målet är f.n. överklagat till HD för andra gången)

För mig är domstolarnas beslut obegripligt.

Jag har försökt få svar av min advokat Christina Bergenstein, adv Richard Schönmeyr, adv Mari Schaub och Lena Ebervall samt anlitad professor i processrätt Torbjörn Andersson i Uppsala. Ingen av dessa kan förklara domstolarnas beslut.

Jag vill därför vända mig till mina läsare som jag är tacksam om någon kan ge en förklaring till domstolarnas beslut.

Frågor.

Varför anser Solna tingsrätt mot praxis att ett befunnet ogiltigt förlikningsavtal inte är skäl för att återuppta huvudmålet?

Kan prövning av ogiltigt förlikningsavtal alls komma till stånd utan att huvudmålet åter uppnas?

Handlar domstolarna i detta fall i enlighet med Europakonventionens Art 6?

Målet finns att läsa här:

1. Huvudmålets avskrivs 23 jan 2007. http://alturl.com/xq3ju

2. Solna tingsrätt avvisar målet 080630: http://alturl.com/ofzui

3. Prof Torbjörn Andersson utlåtande 090317: http://alturl.com/vujsm

4. Svea hovrätt avvisar målet 090408: http://alturl.com/mjxga

5. Målet överklags till Högsta domstolen 090601: http://alturl.com/y7b4y

6. Komplettering 090608 http://alturl.com/6maxz

7. HD tog inte upp det men noterade att ny stämningsansökan kunde göras.091211: http://alturl.com/rc466

8. Ny stämningsansökan 100427: http://alturl.com/6zcvi

9. Svaromål 100622: http://alturl.com/ppc64

10. Genmäle 100827 http://alturl.com/3v6vz

11. Solna tingsrätts sammanställning 110112: http://alturl.com/qbcik

12. Målet avvisas åter 110202 (se särskilt sid 6) http://alturl.com/3eio7

13. Överklagande till hovrätten 110221: http://alturl.com/8h2up

14. Komplettering 110222: http://alturl.com/saye9

15. Hovrätten gav ej prövningstillstånd 110429 http://alturl.com/ytdfa

Adv Claes Lindroth handlade inte enligt gällande rätt

2011-04-20T19:06:00.003+02:00

Två bröder överlät en fastighet mellan sig. Eftersom det pågick en tvist mellan säljaren och annan person om en andel i fastigheten skulle överlåtelsen inte ha skett. Det visste emellertid inte bröderna. Inskrivningsmyndigheten i Norrtälje hade emellertid glömt att skriva in tvisten i fastighetsregistret och släppte igenom köpet av misstag. När bröderna fick reda på att överlåtelsen egentligen inte var tillåten vände de sig till adv Claes Lindroth för att få köpet upphävt så att stämpelskatten på 30.000 kr skulle återbetalas.

Han upprättade då bara en överenskommelse mellan bröderna om återgång och glömde att man enligt lag måste ha ett domstolsbeslut på återgång av köpet för att återfå stämpelavgiften. Inte ens när det sedermera kom en notering från domstolen att det krävdes åtgärdade han det. Pga andra omständigheter var det sedan för sent att återfå stämpelskatten.

Claes Lindroth har bett om ursäkt för det inträffade, återbetalade sitt arvode, men 30.000:- gick ändå förlorat.

En advokat, som har högt arvode, måste absolut känna till om det krävs vissa formaliteter för att återfå stämpelskatt. Gör han inte det är han ju inte den fackman han utger sig för att vara.

Richard Allard

Solna tingsrätt tillåter bara ena parten i ett förlikningsavtal att klaga

2011-02-24T19:43:00.003+01:00

I mitt blogginlägg fredagen 25 sep 2009 har jag beskrivit ett domstolsbeslut avseende ogiltigt förlikningsavtal. Återkommer nu till detta efter att jag och min advokat väckte ny talan.

Solna tingsrätt beslöt då 2 feb 2011 (Mål T3800-10) att endast ena parten får väcka talan om målet gäller ogiltighet i förlikningsavtal. Och skulle avtalet vara ogiltigt så vinner alltid den part som enligt avtalet skulle betala till den andra oavsett vem som var orsak till ogiltigheten.

Rättsfallen NJA 1975 sid 507 och Rättsfall från hovrätterna RH 1995:110 och RH 1998:3 säger följande:

Ett förlikningsavtal som är träffat i en rättstvist kan sedermera befinnas ogiltigt. Då ska tvisten (huvudmålet) återupptas. Prövning av ogiltigheten ska ske av allmän domstol. Är avtalet ogiltigt kan huvudmålet resas på ansökan till HD eller återupptas genom ny stämningsansökan.

Tvärtemot dessa rättsfall och utan motivering har Solna tingsrätt ansett att huvudmålet inte kan återupptas. Den säger att om avtalet förklarades ogiltigt skulle Richard Allard bara förlora de 60000:- han skulle få enligt avtalet. Därför vinner han inget på att ogiltigheten prövas. Resonemanget är mystiskt eller ologiskt pga följande:

1. Tingsrätten stämde motparten i båda fallen. Motparten kunde då bara genom att medge yrkandet återfå 60000:-. Den part som orsakar ogiltighet kan således genom medgivande vinna på att förlikningsavtal förklaras ogiltigt.

2. Eller, om motparten stämt Richard Allard skulle den parten kunna visa förfång eftersom han skulle vinna 60000:- om avtalet befanns ogiltigt även om han själv orsakat ogiltigheten.

Den som har att utge förlikningsbelopp kan således få ogiltighet prövad men inte den som mottar. Och den som ska utge förlikningsbelopp vinner alltid även om han själv orsakat ogiltigheten.

T.ex en person kan med beräkning ljuga vid en förlikning så att han sedan kan begära ogiltighet och på det sättet återfå t.o.m. han skulle betala i avtalet.

Detta är för mig obegripligt. Kan någon av läsarna till denna blogg ge en förklaring till detta?

Detta har hänt (se även blogg fre 25 sep 2009):

Richard Allard väckte talan enl rättsfallen ovan i Solna tingsrätt 2007 (Mål 3865-07) angående ogiltigt förlikningsavtal. Solna tingsrätt avvisade målet utan motivering. Domaren Annelise Detthoff ville inte svara på frågor. Hovrätten avvisade också målet då den ansåg att huvudmålet inte kunde tas upp. Domaren Peder Munck ville inte heller svara på frågor. Richard Allard kontaktade en professor i Uppsala, Torbjörn Andersson, som ansåg att domstolarna gjort fel. Högsta Domstolen sade att Richard Allard hade rätt att väcka talan på nytt. Richard Allard gick till Justitiekanslern och begärde ersättning för sina rättegångskostnader. Bl.a. pga domstolarna inte motiverat sina beslut så hans ombud inte visste hur målet skulle överklagas. Justitiekanslern avslog Richard Allards begäran, också utan motivering.

Richard Allard stämde på nytt och krävde av Solna tingsrätt att den skulle motivera sitt beslut (Mål T3800-10). Domstolen avvisade då med i inledningen redovisade skäl.

Europakonventionens Art 6 säger att domstol pröva tvist. Vidare säger praxis att domstol måste motivera sina beslut så att parten vet hur målet ska överklagas, annars sätts rätten att föra talan ifråga. Solna tingsrätt och hovrätten har enlig min mening brutit mot båda dessa regler.

Per-Olov Ekelöf har skrivit en serie böcker i processrätt. Han skriver att en väl motiverad dom är ett uttryck för demokrati. Det gör att man kan kontrollera hur domstolen resonerat., vilket stärker förtroendet för rättsskipningen. Domare kan vidare själv kontrollera riktigheten i sina tankegångar. Ett slut som kan verka självklart vid första påseendet kanske upptäcks ha en bristade tankekedja bakom om domaren skriver ner sina tankegångar.

Jag tänker att det ser illa ut om andra avgöranden hanteras som i mitt mål. Kan man lita på domstolarna idag?

Fortsättning följer.

Richard Allard

Adv Per Lindquist tog arvode för en onödig rättsutredning.

2011-02-09T22:28:00.001+01:00

I mål T3600-10 i Solna tingsrätt gjorde Per Lindquist en utredning i okt 2010 där han försökte visa att målet tidigare hade prövats i hovrätten och därför skulle avvisas. (Rättegångsbalken 17 kap 11§ säger att man inte får pröva samma sak två gånger). Per Lindquist visste att Richard Allard (jag) endast försökt få en en prövning i hovrätten men målet hade avslagits. (När en domstol avslår eller avvisar ett mål sker ingen prövning av saken, dvs tvisten som sådan. Domstolen avslår eller avvisar bara pga rättliga eller formella skäl)

Per Lindquist visste också att högsta domstolen i dec 2009 givit Richard Allard rätt att väcka en ny talan i saken. Ändå tog han betalt för både kunskapsinhämtning och utredning i sin faktura.

Enligt advokatsamfundet får en advokat inte ta betalt för kunskapsinhämtning. En advokat ska ha sin juridiska kunskap färdig. Det är den som ger skäl till högt timarvode. Om en advokat har glömt saker från universitetet får han således inte ta betalt för att han repeterar.

Min advokat Christina Bergenstein godkände bara halva fakturabeloppet vilket domstolen gick på.

De ovan och nedan presenterade händelserna betr adv Per Lindquist pekar på en person som inte synes vara särskilt nogräknad vare sig sanning, eller vad han fakturerar. Jag framför detta så att var och en kan bilda sig en uppfattning om honom.

Richard Allard

Advokat Per Lindquist lämnade medvetet osanna uppgifter under muntlig förberedelse.

2011-02-05T13:48:00.001+01:00

Vid en muntlig förberedelse i Solna tingsrätt den 12 jan 2011 (mål T3800-10) lämnade och vidhöll Advokat Per Lindquist (se nedan) en uppgift att hans klient i ett anknytande mål (Fd Södra Roslags tingsrätt T 1955-03) endast yrkat på vissa mindre kostnader. I själva verket hade hans klient genom honom också yrkat på 139000:- i det målet. (aktbil 35).

Enligt Advokatsamfundets regler om God Advokatsed §6.3.1 får advokat inte medvetet lämna osanna uppgifter till domstol.

Efter konfrontation per telefon vägrade han att kommentera det inträffade. Det är svårt att förstå Per Lindquists handlande. Beror detta på oförstånd? Han borde ju förstå att de här uppgifterna är lätta att kontrollera.

Richard Allard

Jurist Per Lindquist (senare advokat) förde rättegång utan något syfte.

2011-01-08T19:31:00.001+01:00

Enligt rättegångsbalken får man inte föra en rättegång om inte den fyller något syfte. I advokatsamfundets regler sägs att advokat inte ska åta sig ett mål som är utsiktslöst.

Inga Allard hade en byggnad på s.k. ”ofri grund”. Hon stämdes av markägaren då hon inte följt reglerna för marken då huset byggdes. Huset måste rivas. Inga Allard menade då att hon erhållit huset i arv från ett dödsbo och begärde att dödsboet skulle ersätta henne hennes förlust. Hon ansökte om stämning av dödsboet i Södra Roslags tingsrätt. Domstolen begärde då att hon måste visa att hon inte kände till att huset skulle rivas när hon erhöll huset i arv, annars kunde domstolen inte ta upp målet. Det kunde hon ju inte då skiftet skedde efter att hon blivit stämd och följaktligen kände till rivningshotet.

Juristen Per Lindquist brydde sig inte om detta utan ansökte nu bara om att domstolen skulle fastställa att huset tillhörde dödsboet och skickade in skifteshandlingen där dödsboet skiftar huset till Inga Allard. Syftet med fastställelsen är obegriplig eftersom någon ersättning för det fall huset revs ändå inte skulle kunnat erhållas av dödsboet.

Domstolen svarade nu Per Lindquist att lagen inte medger att fastställelse sker i förgången tid. Arvskifteshandlingen pekade ju på att boet bara ägde huset före skiftet. Per Lindquist svarade då att fastställelsen gällde dagens situtaion. Trots det ologiska i detta tog Södra Roslags tingsrätt upp målet. (T3609-96) Inga Allard vann målet då motpartens ombud inte påpekade motägelsen i yrkandet (mer om detta betr juristen Helena Hytting). Men ur detta kom inget annat än att motparten fick betala rättegångskostnaderna.

Man kan fråga sig hur det kunde komma sig att en blivande advokat driver ett sådant här mål?

Berodde det på ren dumhet från numera advokat Per Lindquist?

Ville han visa sin förmåga att lura domstolen?

Eller handlade det bara om att han ville kunna ta ut ett bra arvode?

Det sistnämnda synes mest troligt.

Richard Allard

Adv Birgitta Hållenius, Stockholm, tog arvode för annat än det hon var tillsatt för

2010-12-13T19:53:00.006+01:00

Som jag berättat nedan om adv Sven-Erik Ekbäck så gjorde han en felaktig bodelning med bl.a. att tilldela hustrun efter skilsmässan olämpligt en andel i bostaden samt att vissa avdrag skulle ske på andelen.

Som väntat begärde f.d. hustrun att villan skulle säljas på offentlig auktion enl samäganderättslagen. En god man – adv Birgitta Hållenius tillsattes av domstolen för att sälja villan.

En god mans uppdrag är bara att sälja den fastighet hon har uppdragits att sälja. Hon kan inte enl lag beakta en bakomliggande bodelning eller sådana avdrag som bestämts av bodelningsförrättaren. De måste lösas av parterna separat.

Hon gjorde tre fel

- Hon började genast med att fördjupa sig i bodelningens avdrag. (2 tim)

- hon lade sedan ner 13 tim arbete på att försöka förlika parterna om avdragens storlek fast de inte uttyckt önkemål om att förlikas .

- efter 6 mån onödigt arbete (för (28125 kr) kom hon på att avdragen enl bodelningen inte kunde beaktas vid försäljningen av huset.

Stig Almgren vägrade betala hennes onödiga arbete varvid tingsrätten nedsatte hennes arvode (Mål T 4273-04 i fd Huddinge tingsrätt). I hovrätten framkom ytterligare omständigheter om att hon misskött sitt uppdrag. Hon visade då stor villighet att förlikas, viket också skedde.

Richard Allard

Adv Göran Lindén överklagade felaktiga omständigheter i en bodelning.

2010-06-28T16:50:00.005+02:00

Efter Hans Brost som talats om nedan kopplades adv Göran Lindén in för överklagande till hovrätten.
Inte heller Göran Lindén yrkade på återförvisning. Han fördjupade sig istället i omständigheter i försök att minska hustruns andel i villan. Även om hustruns andel skulle minska så kvarstod problemet att fastställa till vilket belopp hustrun skulle lösas ut. (Mål Hovrätten T 4559-02)
Bedömningen av Göran Lindén är att han inte förstått huvudproblemet om bodelningen.

Richard Allard

Jurist Hans Brost kom inte till förhandlingar och missbedömde mål

2010-06-28T16:38:00.019+02:00

Som jag nämnde nedan behövde Sven-Erik Ekbäcks bodelning överklagas och återförvisas till bodelningsförrättaren därför att den var ofullständig. Jurist Hans Brost kontaktades av Stig Almgren för att företräda honom vid överklagandet. Hans Brost gjorde tre fel.
1. I stämningsansökan yrkades inte att bodelningen skulle återförvisas. Endast att hustrun inte hade någon rätt alls till andel i villan, vilket inte skulle leda till någon framgång.
2. Hans Brost kom inte till den muntliga förberedelsen, utan ansåg att Stig Almgren själv kunde sköta framställningen där, vilket är felaktigt.
3. Dagen för huvudförhandlingen anmälde sig Hans Brost sjuk och uteblev helt från den. Stig Almgren fick själv framlägga sitt mål. Hans Brost hade uppgivit att han blivit inlagd på Sofiahemmet. Enl lämnad uppgift visade en kontroll att han inte varit där.
Även i det mål som senare skulle avgöra beloppsavdragens storlek anmälde sig Hans Brost sjuk dagen innan huvudförhandling.
Bedömningen blir att Hans Brost inte varit kunnig om bodelningar och därtill varit opålitlig vad beträffar att närvara vid förhandlingar.

Något liknande hände Birger Hjelm, som har skrivit boken Den underdåniga lydnaden. Han berättar att han som 10-åring blev tvångsomhändertagen pga att hans hans mor bl.a. av en av kommunen anlitad psykiater Stig Östenson bedömts sinnessjuk. Birger förlorade också kontakten med sina syskon p.g.a. åtgärder från Växsjö kommun.
I vuxen ålder kunde han ta del av kommunens handlingar. Docent Bo Edvardsson på Örebro universitet fann då i en utredning att kommunen gravt misskött sig och att Stig Östensons bedömning av hans mor var grundlös. Se Utredning
Pga dessa allvarliga fel fanns anledning att tänka sig att kommunen var skadeståndsskyldig.
Birger Hjelm kontaktade Hans Brost som uppgav att möjlighet till skadestånd fanns.
De fel som Hans brost gjorde var
1. Hans Brost uppmärksammade inte att ärendet var preskiberat utan utredde och stämde kommunen samt tog arvode för detta.
2. Hans Brost uppsköt förhandling samt lämnade slutligen ifrån sig ärendet till advokat som genast konstaterade att preskription förelåg.
Richard Allard

Advokat Sven-Erik Ekbäck gjorde fel som kostade klienten mer en 1 miljon.

2010-06-20T20:30:00.008+02:00

Sven-Erik Ekbäck förrättade en bodelning för en av mina bekanta som i slutänden kom honom att kosta 1.500.000 kr
Stig Almgren hade startat ett villabygge. När bygget nått ung till 40% ville hustrun skiljas och ansökte om äktenskapsskillnad. Så småningom kopplades advokat Sven Erik Ekbäck in som bodelningsförrättare. Då var huset färdigbyggt.

En bodelning ska utgå från de egendomsförhållanden som råder när man ansöker om äktenskapsskillnad. (Äktenskapsbalken 9 kap 3§ med förarbetena proposition 1986/87:1 sid 160) Den egendomen ska i princip delas lika och till det värde egendomen har per bodelningsdagen. Ung hälften av villan innehöll lokaler för Stig Almgrens företag. Andra hälften bostadsdelen, skulle delas lika. Eftersom bygget bara var färdigt till 40% utgjorde bostadsdelen 20% varvid hälften, ca 10%, av villans värde skulle tillfalla hustrun.
I bodelning fanns fyra fel. Bodelningen borde överklagats med hänvisning till dessa fel och återförvisats till bodelningsförrättaren.
Fel 1
Sven Erik Ekbäck beaktade inte att maken byggt färdigt huset utan tilldelade hustrun 20% i det färdigbyggda huset.
Fel 2
Sven Erik Ekbäck tilldelade hustrun andel i villan, varvid parterna kvarstod i ett egendomsförhållande. Det är ju meningen att egendomsgemenskapen ska upplösas med en bodelning. Han skulle låtit värdera villan och tilldelat hustrun en summa. Nu begärde hustrun offentlig auktion på villan till stora kostnader.
Fel 3
Avdrag som endast angavs med rubrik skulle göras på hustruns andel som amorteringar mm. Inte heller dessa fastställdes till belopp, utan ledde till en dyrbar tvist.
Fel 4
Hustrun skulle belastas med mäklararvode och reavinstskatt, vilket var helt fel. Fastigheten var ju inte såld för att hon blev delägare i den. Sven-Erik Ekbäck hade blandat ihop delningen med om hon tilldelats pengar (som skulle skett om bodelningen varit korrekt).

Slutbedömningen är att Sven Erik Ekbäcks bodelning är en slarvigt och ogenomtänkt förrättning, som egentligen inte var någon bodelning, eftersom inga beloppsbestämningar gjorts. Dessa var tvungna att avgöras i senare dyrbara rättegångar.

MVH
Richard Allard

Adv Michel Lorenius beaktade inte ett delskifte och försenade arvskifte i 10 år

2010-04-29T18:04:00.003+02:00

Denna sajt är delvis upplagd med anledning av att jag vill lämna mina bedömningar av olika advokater jag haft kontakt med. Här lämnar jag en första bedömning.

Det mål jag nedan redovisat är en följd av advokat Michel Lorenius agerande som boutredningsman på byrån Lorenus & Partners på Bibloteksgatan 12 i Stockholm.

Han skötte ett arvskifte på ett sätt som orsakade delägarna en förlust på ca 1000.000 kr under 10 år.

Vi var 4 delägare i ett dödsbo ur vilket vi skiftade ut en av två fastigheter till mina syskon. Ur den andra fastigheten, som skulle säljas, skulle tas pengar till mig som kompensation. Det blev tvist om värdet på den delskiftade fastigheten så Michel Lorenius tillsattes som boutredningsman.
Han gjorde följande tre felhanteringar:
1. Han sålde den andra fastigheten men gav inga pengar till mig då han ansåg att han inte hade något att göra med den överenskommelse som träffats mellan delägarna vid delskiftet, då det låg före hans förordnande. En felaktig bedömning eftersom boutredningsman har skyldighet att beakta alla händelser i ett arvskifte.
2. Innan försäljningen av fastigheten informerade han inte klart delägarna vad som skulle hända med köpeskillingen, så att de hade kunnat ta ställning till om det hade varit bättre att behålla den. Han satte köpeskillingen på ett nästan räntelöst konto under 5 år medan den delskiftade fastigheten steg med 100%. Det gjorde att pengarna från den sålda fastigheten inte räckte till mig.
3. Eftersom de övriga delägarna måste ersätta mig ska boutredningsman normalt begära in säkerheter från dem vid skiftet. Michel lorenius begärde inte in dessa säkerheter varvid en av delägarna undanskaffade sin egendom för att slippa betala, se nedan.

Adv Örjan Teleman i Halmstad (nu pensionerad) som är författare och något av en expert på bodelningar och arvskiften, gick igenom ovanstående hantering och hade kritiska synpunkter på Michel Lorenius.

Min bedömning är att advokat Michel Lorenius inte bör accepteras som skiftes- eller boutredningsman.

Jag vill tillägga att anmälan till Advokatsamfundet lämnades in, men Advokatsamfundet lämnade inte ens ett uttalande, (den lägsta graden av anmärkning) på Michel Lorenius.
På sajten advokatsguiden.se, (som f.n. inte verkar fungera), har jag läst att det svenska systemet där advokater bedömer sina egna inte är tillfredställande. I Danmark som har ett annat system förekommer många fler anmärkningar mot advokater.
Vidare tar man inte emot klagomål mot advokater i Allmänna reklamatinsnämnden, vilket synes märkligt eftersom alla andra servisföretag handläggs.

MVH
Richard Allard

Högsta domstolen ansåg underrätternas beslut felaktigt

2010-03-07T17:14:00.000+01:00

Den 1 juni 2009 överklagade jag och min advokat Christina Bergenstein hovrättens beslut till Högsta domstolen. Som skäl angav vi det jag sagt ovan, att arvskiftet (huvudmålet) visst kan tas upp om en domstol finner att förlikningsavtal är ogiltigt, enligt rättfall och prof. Torbjörn Andersson. Samt betonade vi rätten till prövning enligt Europakonventionen Art 6.

Den 11 dec 2009 kom HD med beslutet att den i och för sig inte prövade hovrättens beslut men i det fastställde att jag hade rätt att åter stämma motparten. HD hade således ansett att domstolarna gjort fel.

Hur som helst har detta fel kostat mig och mitt försäkringsbolag 120 000kr, (+samhällets kostnad), samt 2,5 års försening av målet.

I februari 2009 begärde jag därför om utredning och skadestånd till Justitiekanslern, dels med beaktande av Europakonventionen, dels med den dåliga motiveringen av besluten. Justitiekanslern har hand om tillsyn av bl.a. domstolarnas handläggning av mål, och ska beakta bl.a. Europakonventionen.

Min advokat har menat att HD skulle tagit upp beslutet till prövning därför att det ännu inte erhållits klarhet i på vilka grunder underrätterna avvisade målet. Tingsrätten och hovrätten angav dessutom olika skäl till avvisningen. Tingsrätten angav att min advokat inte angivit tillräckliga skäl för att målet skulle prövas. Hovrätten sade att inga som helst skäl hade varit tillräckliga för att ta upp målet. Jag hoppas få ett svar på det genom JK.

Ny stämningsansökan ska skickas inom kort.

Richard Allard

Läs även andra bloggares åsikter om rättssäkerhet, rättslig prövning, Europakonventionen, advokat, domstolsprövning, domstol, svea hovrätt, Solna tingsrätt, domare
http://bloggkartan.se/registrera/17932/oestermalm

Solna tingsrätt och Svea hovrätt har brutit mot Europakonventionen

2009-09-25T22:45:00.002+02:00

Jag har förvägrats rättslig prövning av om ett förlikningsavtal kan vara ogiltigt.
Jag vill här redovisa vissa domares inställning till Europakonventionen art 6 som säger att var och en har rätt till rättslig prövning av sina civila rättigheter.

Vid en rättstvist ingick jag en förlikning där jag väsentligt sänkte ett skuldbelopp pga att motparten försäkrat att hon inte hade några tillgångar. (Södra Roslags tingsrätt Protokoll 07-01-23 i mål T 1851-03 m fl.) Vid en kontroll senare visade sig att uppgiften var felaktig, då motparten ägde stora tillgångar i form av en fastighet.
Om ett avtal bygger på uppgifter som är felaktiga kan part i domstol få prövat om avtalet är ogiltigt p.g.a felaktiga förutsättningar eller svek.

Jag stämde motparten i Solna tingsrätt med begäran om att om att avtalet skulle förklaras ogiltigt. (Mål T6835-07 m.fl) Om det befinns ogiltigt ska enligt rättspraxis (Nytt juridiskt arkiv 1975 s 507) det mål vari förlikningsavtalet träffades (huvudmålet) återupptas.
Rådmannen Annelise Detthoff i Solna tingsrätt beslutade då att jag inte fick ta upp målet därför jag inte hade någon nytta av att ogiltigheten prövades. Varför jag inte hade någon nytta av det framgick inte. Min advokat eller hennes kollegor stod helt frågande inför beslutet.
Enligt Europakonventionen har man rätt till rättslig prövning av sina civila rättigheter. Om man inte skulle ha rätt måste enligt rättspraxis i Europadomstolen domstol motivera dom/beslut om det inte klart framgår av lag. Detta för att man ska förstå beslutet och veta hur det ska överklagas.
Jag ringde då ordföranden Annelise Detthoff och bad henne säga något om grunden med hänvisning till motiveringsskyldigheten. Hon svarade att hon inte kunde göra det på grund av sin neutralitet.
En domstols motivering har inget med neutralitet att göra. Jag hävdade för min advokat att jag måste förstå beslutet och vi kontaktade därför en professor i processrätt, Torbjörn Andersson i Uppsala. Han lämnade ett utlåtande att inte heller han kunde förstå beslutet och att det enligt hans mening inte fanns skäl att avvisa målet.
Vi överklagade till Svea hovrätt utifrån gissade skäl till tingsrättens beslut och sände med Torbjörn Anderssons uttalande. Den 4 maj kom hovrätten med sitt beslut, Ö 6453-08, vari hovrättsråden Henrik Löv, Rose Thorsén och Peder Munck medverkat. Dessa hade beslutat att ogiltigheten inte kan prövas eftersom huvudmålet, arvskiftet inte kan återupptas. Varför det inte kan återupptas har inte heller motiverats. De har således intagit motsatt ståndpunkt till prof. Andersson och ovan angivet rättsfall NJA 1975 s 507.
Det anmärkningsvärda här är att åtminstone dessa fyra lagkunniga personer har gjort beslut där skälen inte klart framgår i lag eller i tillgängliga rättsfall. Det allvarligaste är dock att de inte lämnat någon motivering till besluten så att de kan förstås av vare sig mig eller advokater. Jag har fortfarande inte fått någon förklaring.

Såvitt jag kan se är detta ett brott mot Europakonventionen.

Jag lägger ut detta på denna blogg så att var och en kan bilda sig en uppfattning om dessa personers kompetens. Läsare som står i begrepp att få tvister behandlade i Solna tingsrätt eller Svea hovrätt har möjlighet att lämna uttalande om den domare som ska döma i deras mål.
Som jag förstår finns inte på nätet bedömningar av domare och advokater på det sätt som finns av företag och läkare (Doktorguiden).

Andra har kanske också synpunkter på domstolars processuella hantering av tvistemål.

Richard Allard

Läs även andra bloggares åsikter om advokat, rättssäkerhet, domstol, domstolsavgörande, europakonventionen, domare, Solna tingsrätt, Svea hovrätt, felaktig dom